Humlorna jublar

Från mitten av juli och en vecka framåt slog vi av alla blommor och gräs i ängarna. Liemannen förkortade markens hår. Genast blev det tufft för blomälskande insekter i grannskapet att hitta pollen och nektar. De värst drabbade blev nog humlorna. De fick flyga längre och jobba grymt mycket hårdare för att finna sin nödtorft. Jag har haft väldigt gott om humlor här hos mig denna sommar. Efter att vi slagit med lie och slåtterbalk gjorde jag ett långt uppehåll med gräsklipparen. Då kunde humlorna söka sig till gräsmattornas klöver. Det var livlig trafik och ett ljuvligt surr härutanför. Nu har surret flyttat till skogs-, åker- och ängsbryn. Ängsvädden har just börjat blomma och humlorna jublar. Ängsvädden (Succisa pratensis) blommar hela augusti och en bra bit in i september. Vädden ligger i startgroparna för att, under sensommaren, leverera energi till blomflugor, fjärilar och humlor. Enligt floran blir ängsvädden 25–60 centimeter hög. Här i Skog har jag en ängstäppa med ett fint bestånd där de flesta stänglarna är betydligt längre. Nära en meter. När humlorna landar i den högvuxna väddens blommor får de en fantastisk överblick över landskapet. Och över sina näringsställen.
I kväll när jag var vid Haganäs för kvällsdoppet var solen just på väg ned. Jag hann se de sista strålarna innan den försvann i väster. Som en skogsbrand flammade det till längst inne i Hunnahagsviken. Julisolens sista värmande lågor falnade. Kvar blev bara en glödhög vid horisonten och ett rosa återsken på himlen. I morgon kommer en ny sol... augustisolen...