måndag 16 februari 2026

Träddöden ödelägger ädellövet #2





Här borde jag skriva en text... men min sorg över denna förlust gör det svårt att sammanfatta.
Skall försöka samla mig och berätta vad som ligger bakom denna förödelse.


måndag 9 februari 2026

Sportlovets första dag




Idag var det sportlovets första dag för Huskvarna-familjen. Vi gjorde en utflykt till Strömmen och kollade när strömstararna vinterbadade i Ätran! Friskt och härligt vinterväder med vackert februariljus.

torsdag 8 januari 2026

Fästeredssund kl 14.13



Idag företog jag mig en liten utflykt till Fästeredssund. Skönt att komma hemifrån en stund. Inte mycket liv kring de fortfarande öppna vattenspeglarna. Söder om ”Storabroa” låg fyra knölsvanar, tre sångsvanar och ett par gräsänder. Det var allt. Väster om ”Lellabroa” var det ännu mera individfattigt. Men istället desto mer överraskande! En kungsfiskare satt ute i en gles vass och vajade fram och tillbaka i toppen av ett strå. Då och då gjorde den ett dyk för att prova fiskelyckan. Ingen fångst dock under tiden jag stod och såg på.
Översta bilden är tagen med mobiltelefonen. Den nedre med 400 mm teleobjektiv. Trots det långa avståndet går det att urskilja den karaktäristiska silhuetten av kungsfiskaren. En färgklick i allt det annars dystra och färglösa.

fredag 2 januari 2026

Snösmocka!




I morse när vi vaknade var hela världen vit! Från noll centimeter till 34 på några timmar. Det blev nästan en heldag med snöskyffel och plogblad. När kylskåpet länsats på Jansson-repris och gamla matrester blev det en stund på skidor. Men det gick dåligt. Mina breda träskidor samlade på sig snö och det gick väldigt trögt. Trots att det var minusgrader i luften var det tydligen nära nollan nere i snön.
MEN SÅ HÄRLIGT MED LANDSKAPETS FÖRVANDLING!

onsdag 31 december 2025

Gott Nytt År!


För drygt ett år sedan fick jag på min födelsedag ett grattis-foto från forne vännen Jan Töve. Jag tror att bilden är tagen nere vid Haganäs vid vårvintertid. Fågelskådning. Tiden kan vara mitten 1970-tal och den röda toppluvan är då fortfarande i bruk. Detta var också en tid då riktigt långa halsdukar var på modet. Två meter var väl ungefär vad som gick som godkänt. Den röda toppluvan hade följt mig i många år. Och i flera sammanhang. Till exempel hade jag luvan redan i slutet av 1960-talet när jag var skidaktiv i Tvärreds IF. 


Nu under senhösten 2025 uppmärksammade jag att Naturkompaniet uppgraderat sitt utbud av mössor med en klassisk röd toppluva. En luva från Sätila. En storlek. En färg. 50 procent merinoull. 50 procent acryl.

Vid upptäckten ilade tankarna till 1970-talet i full nostalgi. Toppluvan blev i detsamma min önskejulklapp. Nu är den min! Och den är så sköööön… huvudsakligen klädd för ett GOTT NYTT ÅR!


På väg mot målet – 1969