Maskinellt och manuellt

Lillstugans holkverkstad

I början av 2000-talet byggde min morbror Manne två gedigna uggleholkar ämnade att sättas upp här i Skog. Efter några år hade de gjort sitt. Bakstyckena hade murknat och holkarna föll till marken. Först den ena. Sen den andra.

Under hösten 2020 restaurerade jag den ena. Den var till stora delar i hyfsat skick. Det räckte att byta bakstycket, bottnen och ytterligare ett par brädor. Och så fick den lite målarfärg. Sedan oktober 2020 sitter den nu på sin ursprungliga plats i en ek uppe i Intagskullen.
Genom åren har den varit hem för både knipor, ekorrar och kattugglor.

Den andra ”Manne-holken” var utom räddning. Plåttaket hade rostat sönder. Bakstycket var i stort sett helt borta. Resterna av det som en gång varit en prima holk blev stående under tak i ett par år. Min tanke har under tiden varit att använda den som mall för att göra en kopia.

I går och idag gick startskottet för det projektet. Jakob och jag plockade fram några brädor av rätt dimension. Måttade, sågade och skruvade. Vi förberedde material till tre stycken. En är färdig, nästa är på gång, den tredje väntar på sin tur.

Ett bra projekt under regniga dagar. Med välbehövlig vila från lie och räfsa.

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2010/05/foten-i-algskit-och-goken-han-gol.html
https://sunebroman.blogspot.com/2011/05/forsommardag.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/holkrenovering.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/inflyttningsklart.html

Slåtter i Skog 2024

Förslåtter 2024

Blommor och kulturspår med samhällsföreningen

Midsommargäster

Hästar och hästfibbla

Sedan ett par dagar går tvenne gäst(ar)betare i Intagskullen. Islänningar med gener från Nordatlanten. De är inbjudna för att skapa liv i skogsbrynet. Både genom sin närvaro men icke desto mindre för att hålla brynmiljön öppen.

Genom hästarnas försorg gynnas växt och djurlivet. Av naturscenens aktörer får beteshagen en puff framåt och den biologiska mångfalden gynnas. Hästarna stimulerar markskiktet. Deras mular och hovar gynnar växtligheten och bajset ger grogrund för insekter som indirekt blir mat för fåglarna.

Samma dag som hästarna släpptes in i hagen började de första hästfibblorna blomma. Det vanligaste namnet på den växten är slåttergubbe (Arnica montana). Men jag tyckte, på förekommen anledning, att det var lägligt att lyfta det andra, kanske lite mindre kända namnet.

Slåttergubben är på tillbakagång och rödlistad i Sverige. Sårbar (VU). Men här i Skog ökar slåttergubben stadigt… och håller ställningarna väl.

Den slåttergubbe som är mera hotad är den som förr var allmänt utbredd och gick med lie i ängarna. Numera är det inte så vanligt med liemän även om de lokalt kan vara på väg tillbaka. Mestadels är förekomsten av den smått invasiva trimmer-gubben… Men den blir alltmer respekterad som ett redskap för att hålla markerna öppna.

Från 45 till 265!

 

Sedan 2015 har jag ägnat en del möda och omsorg i försök att rädda de små rester av kattfot som dröjt sig kvar sedan århundraden i en del av ängsbackarna.
2016 gjorde jag en inventering av antalet plantor och fann då sextio stycken. De flesta av dessa var väldigt ynkliga och bestod av bara några få blad.

Sommaren 2018 blev en torr ”föreställning”. De flesta av de gamla kattfotsplantorna dog som en följd av torkan. De hade länge fört en tynade tillvaro i alltför utmagrad och skuggig miljö.

Efter ökensommaren 2018 återstår nu de något mera frodiga och välmående exemplaren. De som har sina rötter på bättre mark och med mera ljus.
Här har dock länge funnits en begränsande faktor. Hos kattfoten är det så ställt att han- och honblommor sitter på skilda plantor. I mitt bestånd är, med något tillfälligt undantag, alla plantor honor.

Ett försök gjordes hösten 2017 att inplantera hanar. Och samma år som torkan tog många plantor blommade en inplanterad hane. Dessutom fann jag det året till min glädje en hane från det ursprungliga beståndet. Något år senare konstaterades inga blommande hanar.

Sommaren 2023 hade jag nytt rekord i antalet blommande stänglar. Från att bara ha varit ett tiotal kunde jag plötsligt räkna till fyrtiofem (45)! Nytt rekord!

Hösten 2023 fick jag via företaget Pratensis tolv pluggplantor av kattfot som levererades som hannar. Dessa planterades den 22 augusti. Jag vattnade flitigt under hösten och fick alla utom en att överleva tills nu i år. Nu denna vår blommar tre av de inplanterade hanarna med totalt sex blommor.

I skrivandets stund har dessutom nya rekordsiffror blommat upp; 265 blommande stänglar!!! Alltså mer än femdubbelt förra årets rekord! Samtliga honplantor som jag i det längsta trott gått in i den eviga vilan har nu vaknat! Kan det vara så att honorna plötsligt andas nytt liv när nya vitala hanar ”tassat in”?


Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2016/11/operation-kattfot.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/05/hon-och-han.html
https://sunebroman.blogspot.com/2023/08/hannarna-tassar-in.html

2277 och ökande!

 
Den 30 maj 2021 skrev jag ett inlägg här på bloggen med rubriken ”Svinbra blomning”. Vid det tillfället gladdes jag åt en alldeles fantastisk blomning av svinrot här i ängarna. Vid försöket att räkna antalet blommor den gången landade jag på 1000. Samtidigt konstaterade jag att siffran skulle kunna dubblas utan att fara med överdrift.

I går gjorde jag om räkneprocessen och nådde då till 2277 (tvåtusentvåhundrasjuttiosju) blommande exemplar! Förutom dessa 2277 exemplaren fanns ett betydande antal som startat sin blomning för några dagar sedan och nu blommat över. Det fanns också mängder av knoppar som inom någon eller några dagar skulle slå ut.
Det betyder att jag detta år kan uppskatta beståndet till i runda slängar 3000 svinrotsblommor!

Relaterad länk från den 30 maj 2021:
https://sunebroman.blogspot.com/2021/05/blog-post_30.html

Ympapeln övertänd

 

Blomsterbesökare

Skådardag kring Hornborgasjön

Idag har jag ägnat hela dagen åt fågelskådning. I akt och mening att samla så många arter som möjligt. Mitt facit för dagen: 12 timmar, 20 mil, 14500 steg, 60 arter.
Jag startade skådandet vid Fäholmen. Det ligger lite norr om Fågeludden (Hornborga Naturum). Här fick jag bland annat skåda gråhakedopping och ägretthäger. En rosenfink hördes sjunga.
Efter Fäholmen åkte jag ner till Fågeludden. Många par av svarthalsad dopping och spelande brushanar i praktdräkt gav fina obsar. Vandrade sedan Vässtorpsåsen tur och retur. Där blev största behållningen fina obsar av buskskvätta och gulärla.
Sedan begav jag mig till Vadboden... eller det som också kallas Trandansen. Mellan Bjurum och Dagsnäs. Här kunde skådas en hel del änder men den mest spektakulära uppenbarelsen var en silkeshäger! Silkeshäger har jag inte sett sedan jag reste i Spanien i början av 1970-talet.
Dagen avslutades på sjöns västra sida. Vid sjöns utlopp. Svarttärna som jag spanat efter hela dagen fick jag se där. Och dagens allra finaste blev åsynen av tre stycken dvärgmåsar som gjorde flyguppvisningar alldeles invid fågeltornet. Så vackert att se dessa gracila måsar med sina mörka vingundersidor exponeras i kvällssolen. Aldrig tidigare har jag sett dvärgmås på så nära håll och i så vackert ljus. Tacksam!
Dagen avslutades med ett kvällsbad vid kallbadhuset. Och det sista kaffet slank ner i skymningen!

Fem sorter – 139 knölar

Det som skall bli vinterns basföda kom i jorden idag. I år blir det fem sorter. Tre av dom är samma som förra året; Connect (51), Labella (36) och Amandine (35). En sort är ny för i år; Dior (10). På sätt och vis är även den femte sorten ny fast den odlades även förra året men då inte för konsumtion. Den nya sorten som odlades till utsäde till i år är Hössna Röd (7). Jag hade bara en enda Hössnapotatis som sattes i fjol. Den gav fyra nya dugliga knölar plus en liten pluttpotatis. Nu vid sättningen tog jag fram kniven och delade två så att det tillsammans blev sju Hössna röd att sätta.
Om Hössna röd: ”Hössna röd är en gammal pålitlig kultursort av potatis, ger enorm skörd och är helt bladmögelresistent. Köttet är vitt men skalet rödlätt, potatisarna är ofta lite ovala, släta och fina. Vissa blir mycket stora – upp till ett kilo!” Låter nästan för bra för att vara sant. Till hösten vet vi om den håller vad den lovar. Förhoppningsvis är den också god!

Matrast för ringtrast

Idag blev en lite grådaskig mellandag. Eftersom almanackan visade röda siffror tog jag mig ledigt från vardagen och företog mig en liten biltur. Nästan hemma passerade jag en av kvarterets villaträdgårdar. Eftersom det allt oftare syns barn i byn tog jag det väldigt sakta och lugnt. Körde som en lus. Just som jag skulle passera nummer 2 på gatan upptäckte jag en fågel som på något sätt kändes ”udda”. Den var till synes svart, hade sällskap av en stare och ett par björktrastar. Det var en trast men inte en koltrast… den tog några hastiga jämfotahopp… körde ner näbben i gräsmattan och fiskade upp en ansenligt fet daggmask! I detsamma exponerade den sitt bröst och då gick signalen genom min hjärna… en RINGTRAST!
Detta blev den första observationen av ringtrast här på hemmaplan. Jag har tidigare sett ringtrast men då alltid i dess ”riktiga” miljöer. En av de första gångerna var på Runde. En ö med hisnande branta fågelberg vid Norska atlantkusten. Flera observationer gjordes på vandringar i högfjällsterräng.
Ringtrasten är flyttfågel. Den övervintrar i medelhavsområdet (sydöstra Spanien och norra Afrika) men återvänder i april och häckar i klippig terräng i fjällkedjan.
När jag meddelar vännen och ”fågelnestorn” Jan om min observation får jag svaret: ”oj, väldigt sent på året”. När jag tittar på Art-portalen ser jag att de dagsaktuella ringtrastobservationerna är gjorda från Uppland och norrut. Vilket då skulle antyda att denna individ är en ”eftersläntrare” som snarast borde hasta vidare för att skaffa sig en partner och ett revir någonstans i fjällvärlden. Eller så är ringtrastar i gemen lite sena i år. Återstår att se i rapportflödet.
För min del uppskattar jag storligen att just denna individ gjorde uppehåll här i min omedelbara närhet för att ladda sina batterier inför den fortsatta färden mot norr. En värmande ljusglimt i den kylslagna ”mellanvårsdagen”!

Vitsippor och plommonblom

Det har varit ett par varma och sköna dagar nu. Och det har hänt massor i naturen. Växtligheten formligen exploderar. Blommor slår ut och fåglarna sjunger intensivt. Idag har jag noterat inte mindre än trettio arter härutanför.

Dagens obslista: Ärtsångare, nötväcka, stare, gulsparv, trädpiplärka, blåmes, talgoxe, svartvit flugsnappare, grönfink, pilfink, skata, björktrast, gröngöling bofink, rödhake, sädesärla, svarthätta, gröngöling, större hackspett, grågås, sångsvan, trana, ringduva, dubbeltrast, steglits, koltrast, stenknäck, knipa, morkulla och taltrast.

Röjfinal – Sista räfset 2024

Text, text, text...