Vitsippan kallas av kännare för ”röjepiga”. Vitsippan är signalen. När den blommar är det dags att röja lövet ur ängarna.
Sanningen att säga har jag hållit på att röja under hela mars månad och nu en bit in i april. Jag startade långt innan sippornas knoppar ens stod att skönja. Att jag börjar så tidigt hör samman med både orsak och möjlighet. Orsak: Arealen är stor och kräver bortåt etthundra timmar. Med tanke på stigande ålder och sjunkande energi måste dagliga arbetspass minskas till maximalt fem timmar. Tidigare kunde jag köra det dubbla.
Möjlighet: Förr om åren eldade jag allt löv. Numera blir det kompost av det mesta. Den möjligheten innebär att det går alldeles utmärkt att röja löv under fuktiga perioder. Till och med regniga dagar.
Idag har jag haft välkommen hjälp av Måndagsvandrarna. Måndagsvandrarna går vanligen – som namnet antyder – promenader på måndagar. Men en måndag varje vår gör de avsteg från upptrampade spår och ersätter vandring med ett motionspass för överkroppen här hos mig. Denna gång sjunde året på rad. Som tradition delar vi en enkel måltid och dricker kaffe efter väl förrättat arbete. Och pratar förstås!
Idag blev det tio stora lövhögar. Och som väderleken var gynnsam både beträffande värme och vindriktning kunde allt lövet eldas framåt eftermiddagen.
Detta blev finalen på årets lövröjning. Endast lite finputs återstår.
Samma datum 2010:
