onsdag 28 februari 2024

En stund i skogen


Idag har jag varit i skogen och kapat upp en rötskadad gran som fredagsstormen fällde. Den låg tvärs över brukningsvägen mot Jönsalyckan. Det blir ved. Bra att ha lite granklampar inblandade i den övriga veden. Då finns det alltid tillgänglig lättkluven tändved i förrådet.
Jag passade också på att tända en brasa och eldade riset. Lugnande och trivsamt med en eld som sällskap när man håller på i skogen. Det gäller, att efter bästa förmåga, förgylla de stunder som ibland kan kännas meningslösa. Tycker jag lyckades med det idag!

lördag 24 februari 2024

Surt löv och rutten ved




I denna veckans första hälft tjuvstartade jag med årets lövröjning. I ett parti utmed brukningsvägen mot Linnekullen var sommarens gräs- och örtväxt så svag att jag inte såg anledning att lägga energi på att slå med lien. Istället körde jag med röjklingan på senhösten just som den första frosten kom. Röjklingan passade bra här därför att det finns en del uppslag av ek som tog tillfället i akt att växa till sig under sensommaren.
Idag kom också skottkärran väl till pass. Det blöta lövet, vinterståndare av främst ängsvädd och späda ekkvistar packades stadigt i kärran. Att köra genomsurt löv gick alldeles utmärkt. Dessutom är det nedförslut till min, nu mera smått gigantiska, lövkompost. Bara att styra och tippa.
Framåt fredag morgon drog det ihop sig till oväder. Uppemot tjugo sekundmeter i vindbyarna ställde till med en del oreda. Det redan murkna staketet utmed västra tomtgränsen hade fått nog. Det lade sig till största delen platt för vinden någon gång under morgontimmarna. Störarna i marken hade ruttnat. Tio år höll det, men nu var det slut.
Nu har jag sågat sönder hela konstruktionen och kört till skogs med alltsammans. Där får naturen ta hand om återstoden i en snabbt arrangerad dödvedsdepå.
Förutom att staketet gick om kull fälldes också en fullvuxen gran uppe i skogsbrynet. Detta lär bli en del av nästa veckas beting. Jag gör ved av hela stammen om jag väl får fram den till klyven.
En gammal björk genomgick också en rejäl frisering när vindarna ven. Den delade sig i en klyka några meter upp. Björken, en riktigt gammal kämpe, visade sig angripen av sprängticka och samtidigt också väldigt rötskadad.
Under förmiddagen hörde jag flera gånger gröngölingen klämta bortifrån brynet. Den verkade upprörd. Jag fick mina misstankar om att den sönderblåsta björken varit häckningsplats för gölingen.
När jag kom närmare den fallna stammen och slutligen satte sågen i den besannades mina farhågor. Det oansenliga bohålet dolde en väldigt djup hålighet. Och längst ner där i hålet en bobale som varit påbyggd under många, många år. En bobale som efterhand förvandlats till ett par decimeter kompostjord. Sannolikt har björken varit hem för gröngölingar i flera generationer.
Denna björk är en av de sista gammelbjörkarna som stått på rad utmed brukningsvägen som löper genom gården. Vid samma tid förra året fälldes två stycken helt nära ladugården. I april året innan fälldes en nära gränsen åt öster. Alla mer eller mindre angripna av röta. Jag har väl sörjt för att släppa fram ersättare men det lär dröja ett par hundra år innan de når upp till samma kaliber som de som ”lämnat in”.


Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2023/02/murkna-bjorkar-pa-fall.html
https://sunebroman.blogspot.com/2022/04/ekvilibristisk-tradfallare.html

fredag 9 februari 2024

Dags att vakna!

Idag har mina pelargoner fått lämna källarkylan och dessutom fått ny frisk jord inför blomningssäsongen.

onsdag 24 januari 2024

Frostfri förvaring




 

För att ha tillgång till fräscha morötter och rödbetor under vinterhalvåret brukar jag täcka odlingen med ett rejält lager löv. När träden fäller sina löv är det perfekt att ha rotfruktsodlingen som mellanstation för allt som samlats ihop. På så sätt blir löven inte en belastning utan tvärtom till nytta. För att hitta tillbaka till rötterna sätter jag en käpp i varje ända av raden, täcker sedan rikligt med löv… knädjupt är ett bra mått. Det måttet har även denna kalla januari stått emot frysning. När det är dags för skörd är det bara att leta sig ner till jorden, plocka upp vad som behövs för några dagars behov, flytta markeringspinnen och fylla tillbaka lövet.

måndag 8 januari 2024

Röjningsveden kapas




 

Det här momentet i vedhanteringen är något som jag ser fram emot varje år. Att stå vid kapen med näsan mot solen en krispig vinterdag. Att lugnt och metodiskt göra stumpar av klenveden. Känna doften av trä när sågen skär igenom barken.
Varje träslag har sin doft. Mest påtaglig är den hos rönnen. Jag behöver inte se att det är en rönn som är på väg att kapas. Det känns direkt vid först snittet. En frisk och ”rönnig” bouquet. Även en sådan här dag med många minusgrader. Doften slipper lös ändå. En doft som omedelbart minner om den tid om våren då rönnpipor skäres.
Jag har tjuvstartat med kapningen detta år. Mitt vedförråd är fyllt och kommer räcka minst tre, kanske fyra vintrar förutom denna så jag behöver inte samla stora volymer. Nu handlar det mera om att gallra och röja en liten yta i taget. Och hålla jämnt med att kapa och klyva. På det sättet blir det ju också variation i arbetsuppgifterna. Och så går det snabbt att avsluta när vårarbetet i form av lövröjningen börjar pocka.

lördag 6 januari 2024

Trettondedag jul




Kylan har parkerat för en tid. De två senaste nätterna har termometern visat –18 grader. Bistert. Men vackert. När jag på efternatten vaknat för att uträtta ett lättare behov har jag samtidigt gläntat på ytterdörren. För att läsa av termometern. Förundrad har jag i dessa stunder lyft blicken mot den klara himlen. Allt alldeles stilla. Jag stannar endast ett ögonblick ute på trappan. Så pass att jag fått med mig bilden på näthinnan.
I dag under förmiddagen slog jag några lovar kring gård och hus. Gnistrande solsken. Klarblå himmel. Bländande vackert och svårt att ta in! Men med kamerans hjälp kunde jag plocka några valda scener ur landskapet. Scener som jag nu ikväll, när mörkret lagt sig, kan återuppliva. Och dela med mig av.
Under kaffestunden på trappan i söderläge hördes smältvattnet droppa ur stupröret. Dagsmeja! Samtidigt svävade myriader av mikroskopiska iskristaller i motljuset. Till synes opåverkade av solens strålar.
Vid pass klockan tolv uppenbarade sig en havsörn på låg höjd. Den kom från söder och drog spikrakt mot norr. Med ett par grunda sävliga vingslag försvann den bort över Björkklinten. Majestätiskt – utan störrre åthävor!

måndag 11 december 2023

Höglindshamling #3



Idag har jag varit ute med stångsågen och gjort en ”höglindshamling”. Den här linden är en av sju stycken riktigt gamla hamlingsträd i Skog. Jag gissar bortåt trehundra år. Kanske mer. När jag tog över gården hade dessa lindar inte varit hamlade de senaste femtiofem åren. Grenverket hade med tiden glesats ut och den karaktäristiska risbusken i toppen på hamlingsträden hade förvandlats till grova grenar. Ja, i vissa fall till riktiga stammar. År 2002 gjorde vi en första insats och gick ganska hårt åt ett par av träden.
Lite senare, jag tror det kan ha varit 2004, hade vi en hamlingskurs i Skog. Vid det tillfället hyrdes en höglyft och då restaurerades den linden som jag har jobbat med idag.
Redan 2008 var det dags för en första återhamling. Jag har plockat fram en bild från det tillfället, den 13 september 2008. Det är Jakob som klättrat upp i kronan och gallrar bland de fyraåriga skotten. På den bilden går det att se hur grov en av de avverkade topparna var. Den stubben som syns vid Jakobs rumpa var den grövsta av grenarna som stuckit iväg efter femtio års utebliven hamling. Den hade ränt iväg och bildat fortsättningen på den ursprungliga stammen.
Minnet sviker lite vad beträffar kontinuiteten i skötseln av detta träd. Jag har letat efter bilder som skulle kunna berätta om jag någon gång mellan 2008 och idag gjort någon insats. Det känns rimligt och då har troligen de ”dragare” som Jakob lämnade 2008 kapats ner.
Jag försökte räkna årsringarna på de grenar som jag kapade ner idag. Femton stycken. Vilket alltså linjerar med tiden från hamlingstillfället 2008.

Relaterad länk – Åtgärd samma tid förra året:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/12/hoglindshamling-2.html


torsdag 7 december 2023

Ravinen bottenröjd

På bilden ser du två högar. I den stora ligger riset av de fem hasselbuskar som ingick i årets föryngringsröjning. Hasselbuskar har en tendens att bli väldigt yviga efter några år. De blir, i mitt tycke, alltför dominanta i slåtterängen och behöver hållas efter. Eftersträvar att ha flera generationer hassel inom hela gårdens areal.
I rishögen ligger också allt ris från det som jag kallar ”bottenröjning i ravinen”. Ravinen är dalgången där bäcken rinner mellan de två ängsbackarna. Under några dagar har jag fällt och kvistat det mesta av buskar och småträd i detta område. Sådant som kan liknas vid undervegetation till de vuxna träden. Här ingår också alla basalskott från områdets vuxna alar. Jag har också ”stammat upp” en del träd med hjälp av stångsågen.
I den lilla högen som nästan är täckt med snö ligger det som jag sparat till ved. Gissar att volymen snuddar vid ett par kubikmeter.
I det område av ravinen som syns på bilden finns många vuxna träd. Det är ask, alm, fågelbär, lind och al. Där finns också några få mindre buskar/träd som som jag sparat av lönn, hägg och brakved.
Syftet med att ”bottenröja” är att göra området mera luftigt och därmed också mera genomsläppligt för solljus. Morronljus från öster, men främst kvällsljuset från väster.
Röjningen får också ses som en förberedande åtgärd för att till nästa säsong gallra i trädbeståndet.
Att det just här i ravinen har vuxit en remsa tät lövskog har delvis sin bakgrund i att två kablar från det gamla telefonnätet löpte rakt igenom. Det gjorde att det blev krångligt att röja och fälla här. Det hindret är sedan januari borta.


Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2023/01/teleledningen-raserad.html