lördag 10 april 2021

Att välja bostad



Våren smyger sig på. Sakta. Blåsipporna under almarna i Källarbacken har bleknat. Nu börjar vitsipporna titta upp i skyddade och soliga lägen. Idag kom första sädesärlan hit till Skog. En skogssnäppa flög över Intagskullen och lät samtidigt höra ett par strofer. Som en signal att ”nu är jag här”.
Stararna har blivit fler efterhand som dagarna gått. Den första kom hit för tre veckor sedan. Nu har antalet fyllts på och just nu är inflyttningen i mina holkar i full gång.
Flera år i rad hade jag starar som bodde i en holk endast sju meter från min farstudörr. Vi blev goda grannar. Jag hade nöjet att studera deras förehavanden. Stararna vande sig vid min närvaro och jag tror att de kände skydd i min närhet.
Sedan hände det sig en vinter att en ekorre började använda holken som natthärbärge. Eftersom holken satt på samma träd som min solrosfröautomat hade han nära till maten. Redan tidigt på förmiddagen var Kurre där och käkade frukost. Sedan gick han in och la sig och sov några timmar. Senare på dagen käkade han både lunch och middag. Eftersom ekorren fortfarande bodde i holken när stararna återvände kunde de inte flytta in. Således blev det tomt i holken den försommaren. Och även nästa.
Så hände det att alla ekorrar försvann. Sannolikt var det mården som gjorde slut på ekorrar i grannskapet.
Vid höstens holkrensning beslutade jag att plocka ner den gamla holken. Den kändes lite murken. Och ekorren hade gnagt upp hålet för att passa hans behov.
Nu blev det en ny fräsch holk på samma plats. Nymålad och ingångshål gjort för stare.
Så kom vintern. Och plötsligt var ekorrarna tillbaka. Först en. Sen två. Och till sist tre stycken.
För att förhindra att de började gnaga upp hålet i den nyuppsatta holken hämtade jag den gamla från ”skrothögen”. Gjorde en nödtorftig reparation. Dessutom fixade jag en ”madrass” av träull. Torrt och fint blev det. Jag satte upp den gamla strax intill den nya. Men de ”nya” ekorrarna fattade inte det fina med att ha nattlogi nära matförrådet. Den gamla holken förblev tom hela vintern. Och den sitter fortfarande kvar.
När stararna kom blev det lustiga scener. Först kom en stare. Den verkade lite förbryllad över valmöjligheten. Granskade båda holkarna väldigt noga. Upp på taket för att sjunga en truddelutt. In i hålet för att inspektera. Först i den nya. Sedan i den gamla. Detta upprepades flitigt under ett par dagar. Då kom partnern in i bilden. Samma procedur upprepades. Men nu med båda stararna. Medan den ena satt på taket kröp den andra in. Och så byttes de av. I båda holkarna. Sedan blev det en högljudd diskussion. Och under pågående argumentation flaxade de ivrigt med vingarna. Bytte positioner och pekade både hit och dit.
Nu i slutet av veckan verkar de ha bestämt sig. Så såg det i alla fall ut idag. Den gamla holken som är vänd mera åt söder ser ut att bli valet. Modernt, rent och fräscht och ny ytterdörr är inte det viktiga. Det är läget som som bestämmer valet av bostad!
Idag har den ena av stararna pysslat med att städa. Holken är tydligen okej så gammal och murken den är… men den fräscha träullen… den åker ut!

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2019/03/ekorrn-satt-pa-taket.html
https://sunebroman.blogspot.com/2019/02/frukost-och-lunch.html
https://sunebroman.blogspot.com/2013/05/nextdoor-living.html
https://sunebroman.blogspot.com/2014/05/klara-fardiga-flyg.html

måndag 22 mars 2021

Ekebacken och lindlunden

Idag har jag haft hjälp från flera håll. Gästarbetaren, Bengt från Skene, landade återigen med sitt rymdskepp här i Skog. Frivilligt anmäld för att också i år göra ett par arbetsdagar i mångfaldslandskapet. Tillsammans har vi röjt hela Ekebacken. Lastat och kört löv till jättekomposten. Samtidigt har min granne Gudrun påbörjat röjningen av lindlunden.
En fin arbetsdag med ett riktigt arbetslag!
Det har varit ett friskt och härligt väder med strålande sol. Lite kyligt i västvinden men perfekta arbetsförhållanden.
Jag hade väntat mig att det skulle komma flockar med flyttande tranor under dagen. Men inte en enda blev det!? Kanske förhållandena inte var optimala. Eller har de valt en annan rutt. Kanske kommer de imorgon.

fredag 19 mars 2021

Gräsbränning i Källarrenen



Idag tog jag ledigt från röjningen. Med tiden hade det uppstått ett ansenligt behov av inre tjänst. Som att städa. Tvätta. Ja, sådant som tenderar att bli eftersatt när annat, mer stimulerande, tillåts gå före.
Samtidigt är det behövligt med lekamlig återhämtning. Räfsan är ett bra träningsredskap för överkroppen, men efter några dagar infinner sig en påtaglig ömhet i musklerna jämte stelhet i nacke och rygg.
Framåt eftermiddagen fick jag dock för mig att gå ut och känna på det lurviga fjolårsgräset i källarrenen. Kunde det måhända vara så torrt att det skull gå att bränna hela backen?
Jo, då… det kändes absolut genomförbart! Trots att det kommit lite snö under natten och att det bara varit ett par grader och nordostlig vind hade det torkat upp. Källarbacken ligger i sydvästsluttning. Där hade varit vindstilla och solen hade legat på hela dagen. När jag stack ner handen i gräset kändes det alldeles ljummet.
Jag satte min plan i verket. Fyllde vattenkannorna några gånger och vattnade rikligt kring den tänkta brandytan och tände på. Sedan skötte allt sig helt självt. Det var bara att följa eldens framryckning genom fjolårsgräs och vinterståndare av johannesört.
Senare på kvällen gick jag en sväng uppåt skogen. Kanske skulle jag få höra vårens första morkulla dra över Intagskullen. Det blev ingen morkulla. Men minst lika trevligt var att få höra vårens första stare. Blygt och återhållsamt levererade han några välbekanta visslingar. Någonstans uppe i den högsta almen satt han. Först kunde jag inte få syn på honom. Men strax lämnade han sin höga position och flög raka vägen in i holken på samma träd.
Den isiga kvällsvinden till trots… sinnena signalerade tydligt att det är vår i luften. Himlens speciella rodnad… koltrastens gnolande upp i brynet… starens återkomst… allt detta pekar ut vårens riktning. Och imorgon är det vårdagjämningen...


måndag 8 mars 2021

Tre ord – samma innebörd

I slutet av januari fångade jag upp ett ord som hade tre betydelser, nämligen ordet ”lagg”. Jag sökte svar på ”nätet” men det blev bara de kända betydelserna. Inget om ordets ursprung. Jag skrev till radioprogrammet Språket i P1, men jag tror inte att frågan fastnade i deras filter för vidare utredning.
Idag har jag varit ute med räfsan hela dagen. Om jag skulle berätta vad jag gjort och använda det lokala ordet för att medelst räfsa städa bort löv och nedfallna kvistar i ängen skulle jag sagt: ”Idag har jag röjt i Björkebacken”!
Så länge bruket av språket är väl förankrat i årstid och lokal tradition är detta ”röja” en solklar definition.
Numera är det få, om ens någon, i min krets eller omgivning som ”rätt” skulle tolka ordet ”röja”. Närmast kommer nog tanken på att köra röjsåg bland buskar och sly. Men om säsongen får styra definitionen av ordets innebörd borde det vara självklart att röjsåg i äng och hage går bort. Fel årstid om jag får råda.
Ordet röja kan också uppfattas som att ”festa gränslöst” och ”gå bärsärk”. Röja kan en ju också göra bland sådant som skall undanröjas inför flyttning, döden eller för att ge plats åt något nytt.
På Gotland har bruket att städa i ”ängena” fått benämningen att ”faga”. Faga som kommer av ordet feja. Lite som mindre städning i hemmet. Eller som en titel – skorstensfejare.
Faga har mer och mer kommit att användas som allmänt vedertagen benämning på ängsbrukets vårstädning. Inte bara på Gotland. Även jag använder ordet då jag ska berätta om ängen och dess skötsel. Oftast har jag ändå fått förklara ordet. Och även komplettera med det lokala ”röja”.
I fjol försommar fick jag ett mejl från en kvinna i Halland som läst om mig och ängarna i Skog i livsstilsmagasinet Gård & Torps sommarnummer.
Hon skriver: ”Fin artikel som jag lärde mig en del av. Jag har själv varit med under min uppväxt och ”rishäntat” som är det dialektala uttrycket häromkring för fagning.”
Att städa ängen från löv, kvistar och grenar heter alltså olika i olika landskap/regioner.
Här i Kind i Västergötland heter det ”röja”. På Gotland heter det ”faga” och i Halland ”rishänta”.
Inte utan att jag blir lite nyfiken på ordet ”rishänta” och dess ursprung.
Tiden för att röja ängen är när vitsippan börjar blomma. Nu har jag visserligen tjuvstartat rejält men jag ursäktar mig med att varje torr och solig dag här ute i backarna är en förträfflig röjardag!
Vitsippan kallas för Röjepiga här i landskapet. På Gotland heter den Fagningsblomman. Undrar just om den har ett eget ”rishänta-namn” i Halland?

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2021/01/pa-lagg-mellan-laggarna.html