Skogsbete

Det har gått flera år sedan det gick kossor uppe i Intagskullen. Jag tror senast det var 2018. Från 2021 och fram till och med förra året var det islänningar som skötte skogsbetet. Nu finns inga hästar i grannskapet att låna in.

Lösningen blev att skicka upp kossorna från äng och ängsvallar till skogsbrynet. Det återstår inte mycket av gräsväxt mer än några strån här och var. Men stubbskotten av lind från tidigare gallring betas med stor förtjusning och blandas med det lilla gräs som står att finna. Ett par dagar till skall de få gå på denna magra kost. Sedan väntar en dryg veckas bete på ”håv” innan årets betessäsong här i Skog avslutas.

Kommentar

Håv: Sensommarens återväxt på slagna gräs och klöverytor.

Väldigt begärligt för kor som förr i tiden var hänvisade till skogsbete hela sommaren.

Relaterade länkar:

https://sunebroman.blogspot.com/2018/09/dra-at-skogen.html

https://sunebroman.blogspot.com/2021/09/mote-i-intagskullen.html

https://sunebroman.blogspot.com/2024/05/hastar-och-hastfibbla.html

https://sunebroman.blogspot.com/2025/07/ylva-och-islanningarna.html

Middagsvila på Intagsåkern

Ny fålla – Laggårsakern

Äppeltider

20000 kWh – travat mått

Utökat bete

Efter tre heldagar i slåtterängen Sorgedalen är den svaga återväxten avbetad. Det blev jättefint! Nu i kväll utökades arealen med ängsvallen Bredåker. Här finns mera grönt och friskt. Inte bara gräs utan också en hel del blad av örter som svarat hyfsat bra på senaste veckornas nederbörd.

Betessläpp #20

Augustikvällens sista strålar

Ballonger, blåbärskaka och glass

Slåtterfinal – Sorgedalen bärgad

Hövändning i Sorgedalen

Sensommmarblomning

Ängsvädd  (Succisa pratensis)

Blåbär klara för infrysning

 

Hö från Skog till Skärvenäs

Idag har vi räfsat ihop hö från ängsytor vid bäcken, Björkebacken, Moahûla och Björkvägen. Två fyllda släp äkte hem till hästgården i Skärvenäs som en delleverans. Fortsättning följer. Känns härligt när prima ängshö kommer till nytta och glädje.

Två bilder – 59 år emellan

Våren 1967 satte jag för första gången diafilm i min kamera. Det var något alldeles märkvärdigt. Det skulle bli färgbilder att visa med projektor på duk. Det var inte nytt. Men för mig var det första gången som drömmarna gick i färg.

Det blev nog lite bråttom att plåta upp den där rullen.

Den här vårdagen kom Tommy och ”Lille-Thomas” förbi med sina cyklar. Jag vet inte om det det var för killarnas färgstarka skjortor som bilden togs. Färgerna på diat har stått sig bra och efter 59 år lyser färgerna lika klart som då.

Tommy hade också en speciell cykel. En Crescent Speedo Cross med TT-sadel, handbroms, kromade navkapslar, ”Speedway-styre” och hastighetsmätare..

Ingen annan hade en sådan märkvärdig cykel. Vi hade mest sådana standardcyklar som Thomas på bilden. Enkla styren, vanlig sadel och pakethållare.

Året var alltså 1967. Thomas har precis fyllt tio, Tommy har fyllt tolv, jag skall bli tretton till hösten. Sedan den här dagen har det rullat många cyklar förbi på vägen mot Tvärredslund och det har också flutit mycket vatten under broarna vid Fästeredssund (och andra ställen).

Lite försiktigt har jag närmat mig släkthistorien på min mors sida. Och detta föranledde till viss del att jag ville sammanstråla med Tommy. Hans mormor och min mor var kusiner. Och Tommys mor och jag är således tremänningar. Så det finns ett eko från förr i våra led. Vi kikade på gamla foton från 1930-talet och pratade gamla minnen.

Dagen till ära hade Tommy gjort resan till Skog i sitt senaste förvärv. En Oldsmobile ”Ninety Eight” HT Coupé från 1957. Tvådörrars med en Rocket 371 V8. Och han landade på samma plats där han för 59 år sedan visade upp sin fina cykel.

*) Thomas, som var årsbarn med Oldsmobilen, finns inte mer. Han lämnade jordelivet 2025.

I huvet på en vädd