Skymningsstråt

Ymparna blommar

För tio år sedan stod en risig buske utanför östra gaveln i Skog. En vildapelbuske med tre stammar. Den hade varit tuktad flera gånger men visade livskraft och ville upp. Kanske hade den planterats som äppelträd någon gång i början av förra seklet. Något gick fel och trädet blev skadat. Därefter började grundstammen skjuta skott.

Någon gång 2017 fick jag för mig att nyttja en av stammarna som ympträd. Två av stammarna sågades ner. Den kraftigaste lämnades kvar.
Sedan dess har alla grenar i grundstammen ympats och nu återstår ingen av det ursprungliga trädets grenar. Tjugotvå ympkvistar har satts i och nu blommar det i alla grenarna utom två.

Själva ympningen är väl inget skolexempel. Det har skett lite på måfå. Men det viktiga har varit att testa. Och resultatet är förbluffande. Ingen av de ympkvistar som satts har misslyckats. Alla har ”tänt” och förenat sig med trädet.

Och som sagt – i år blommar nästan allihop!

Relaterade länkar:

https://sunebroman.blogspot.com/2016/02/appelpinnar.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/05/foreningen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/06/kvallsljus-och-appelymp.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/09/ympfrukt.html

Utplantering

Idag har jag satt ut tomatplantorna på ”friland”. Det är tre olika sorter. Shirley, Paola och Garderners Delight. Tjugonio plantor fick jag plats med. Resten gav jag bort. Kanhända är 29 plantor i mesta laget (?) men förra årets tomatodling gav mersmak. Om skörden blir god och jag inte mäktar äta allt själv har jag ju något att bjuda på…

Relaterad länk:

https://sunebroman.blogspot.com/2023/03/sadda-forhoppningar.html

Nockplåten målad

Flera månader har gått sedan det stora arbetet med renoveringen av källargrunden avslutades. Mycket har kommit emellan och det fortsatta arbete skjutits på framtiden. Den mörka årstiden har mest bestått av släktforskning och vila. Det har också varit arbete med ved och buskar, lövröjning i ängarna och nu senast kultivering av potatis- och grönsaksland.

De senaste dagarna har jag försiktigt närmat mig källarprojektet. Funderat en del på hur det skall fortskrida. En första insats gjorde jag idag då nockplåten fick en behandling som den länge blivit missunnad. Nockplåten är hemmagjord av galvaniserad plåt. Men den mesta av galvaniseringen har genom åren eroderat. I stort sett hela plåten har blivit rostig.
Eftersom teglet fortfarande ligger nedplockat i pallkragar gick det nu smidigt att komma åt nocken. Tegelribborna är förvånande friska efter många årtionden under de löst liggande lertegelpannorna.
Ribborna är i det mesta i så bra skick att de håller att klättra på.
Plåten är nu stålborstad och handslipad med sandpapper. All rost är inte borta men efter ett par energidränerande timmar lämnade jag godkänt för övermålning.
Målningen gjorde jag med min egen hemmablandade järnmönja enligt samma formula som när jag målade taket på stugan 2013.

Järnmönjan är järnoxid, hematit, som utvinns ur röd jord från Spanien. Receptet är ett kilo järnmönjepulver till en liter kokt linolja. Börja med hälften av oljan och rör till en färggröt. När gröten är slät fylls resten av oljan på och röres sedan till en slät färg. Roligt, enkelt och naturligt. Och sedan kan man kladda hur som helst! Om man får färg på händerna är det bara att tvätta med linoljesåpa och ljummet vatten. Penslarna förvaras stående i rå linolja tills nästa gång de skall användas.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2013/09/bokslut-over-malarsommaren-2013.html

Hamlingslindar i lövsprickningstid

Äppelymp 2023

Sippor och potatis