torsdag 24 augusti 2017

I da' ha' vi jalat


Ja, det är dialekt så klart! I dag har vi J-A(aaa som hos tandläkaren)-L(tjockt l/”smiskas” fram med tungan)-A(aaa som hos tandläkaren)-T. Fritt översatt: I dag har vi gärdat.
Det är elfte året som kusin Sören och jag sätter upp elstängslet kring åkrar och slåtterängar inför kommande period med efterbete. Om några dagar får jag hit ett par kossor som skall ”svarva ner” det som vuxit efter slåttern. Det har varit väldigt torrt och återväxten har dröjt. På stora delar av arealen har det nästan inte växt något alls. På andra delar lite bättre.

måndag 21 augusti 2017

Dagens lunch

Riven kålrot, gulbeta och morot… som mjukfrästs i olja/smör med några flingor chili. Några skivor squash får också fräsa med mot slutet.
Tillbehör: Råriven rödbeta och finskurna rödbetsblad.
Toppat med flingsalt och pumpafrön.

onsdag 16 augusti 2017

Årsbarn med kiosken

I mitten av april år 1954 öppnade Stig Eriksson sin kioskrörelse i Tvärred. Fyra månader senare tog jag mitt första andetag. Således är jag årsbarn med kiosken. Stig har haft öppet från klockan 16 till 22. Alla årets dagar utom långfredagen och juldagen. Ett hastigt överslag ger då vid handen att Stig stått i kiosken 140.000 timmar!
Efter 63 år och fem månader stänger nu Stig kiosken för gott (!). Sista dagen med öppet är den 17 september. En epok är över.
Kiosken har varit en fantastisk mötesplats. Jag kan själv minnas tillfällen som varit lite speciella. Bland annat kommer jag ihåg hur det var när vi tränade skidor. Det var nog 1969 eller kanske 1970. På den tiden var det inga föräldrar som körde oss dit vi skulle. Ville vi träna skidor fick vi vackert ta oss till träningen för egen maskin. Jag minns när jag och en kompis körde moppe upp till elljusspåret. Vi hade en väska med träningskläder hängande på styret. Där vilade också de hopbundna skidorna. På väg hem efter träningen belönade vi oss med att stanna i kiosken och köpa en liten cocacola. När den var urdrucken bar det vidare hemåt. Ofta i snörya och modd. Träningen blev väl inte speciellt effektiv under dessa villkor. Kanske mera mentalt än fysiskt uppbyggande. Men vi tvivlade inte. Vi var fulla av tillförsikt över kommande framgångar.
Kiosken har tjänat som mötesplats under långt mer än ett halvt sekel. Fyra generationer har Stig betjänat med lösgodis, snus, cigaretter, kvällstidningar och veckomagasin. Kiosken har också varit något av ett centrum för lokal nyhetsförmedling. Hit har man kunna komma för att få senaste nytt berörande sådant som på orten tilldragit sig haver. Till kiosken har man alltid kunnat komma för att få en pratstund. Nu minskar dessa mänskliga och fysiska möten. Vi får lita till facebook för senaste nytt inom orten. Föga spirituellt.
För att fira min födelsedag, få en pratstund och samtidigt hedra Stig beställde jag så, för en sista gång, en Magnum Mandel genom luckan…
Tack Stig!