Gott Nytt År!

Gallring i Moahûɽa

Text, text, text...

God Jul

Höglindshamling #3

Idag har jag varit ute med stångsågen och gjort en ”höglindshamling”. Den här linden är en av sju stycken riktigt gamla hamlingsträd i Skog. Jag gissar bortåt trehundra år. Kanske mer. När jag tog över gården hade dessa lindar inte varit hamlade de senaste femtiofem åren. Grenverket hade med tiden glesats ut och den karaktäristiska risbusken i toppen på hamlingsträden hade förvandlats till grova grenar. Ja, i vissa fall till riktiga stammar. År 2002 gjorde vi en första insats och gick ganska hårt åt ett par av träden.
Lite senare, jag tror det kan ha varit 2004, hade vi en hamlingskurs i Skog. Vid det tillfället hyrdes en höglyft och då restaurerades den linden som jag har jobbat med idag.
Redan 2008 var det dags för en första återhamling. Jag har plockat fram en bild från det tillfället, den 13 september 2008. Det är Jakob som klättrat upp i kronan och gallrar bland de fyraåriga skotten. På den bilden går det att se hur grov en av de avverkade topparna var. Den stubben som syns vid Jakobs rumpa var den grövsta av grenarna som stuckit iväg efter femtio års utebliven hamling. Den hade ränt iväg och bildat fortsättningen på den ursprungliga stammen.
Minnet sviker lite vad beträffar kontinuiteten i skötseln av detta träd. Jag har letat efter bilder som skulle kunna berätta om jag någon gång mellan 2008 och idag gjort någon insats. Det känns rimligt och då har troligen de ”dragare” som Jakob lämnade 2008 kapats ner.
Jag försökte räkna årsringarna på de grenar som jag kapade ner idag. Femton stycken. Vilket alltså linjerar med tiden från hamlingstillfället 2008.

Relaterad länk – Åtgärd samma tid förra året:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/12/hoglindshamling-2.html

Ravinen bottenröjd

På bilden ser du två högar. I den stora ligger riset av de fem hasselbuskar som ingick i årets föryngringsröjning. Hasselbuskar har en tendens att bli väldigt yviga efter några år. De blir, i mitt tycke, alltför dominanta i slåtterängen och behöver hållas efter. Eftersträvar att ha flera generationer hassel inom hela gårdens areal.
I rishögen ligger också allt ris från det som jag kallar ”bottenröjning i ravinen”. Ravinen är dalgången där bäcken rinner mellan de två ängsbackarna. Under några dagar har jag fällt och kvistat det mesta av buskar och småträd i detta område. Sådant som kan liknas vid undervegetation till de vuxna träden. Här ingår också alla basalskott från områdets vuxna alar. Jag har också ”stammat upp” en del träd med hjälp av stångsågen.
I den lilla högen som nästan är täckt med snö ligger det som jag sparat till ved. Gissar att volymen snuddar vid ett par kubikmeter.
I det område av ravinen som syns på bilden finns många vuxna träd. Det är ask, alm, fågelbär, lind och al. Där finns också några få mindre buskar/träd som som jag sparat av lönn, hägg och brakved.
Syftet med att ”bottenröja” är att göra området mera luftigt och därmed också mera genomsläppligt för solljus. Morronljus från öster, men främst kvällsljuset från väster.
Röjningen får också ses som en förberedande åtgärd för att till nästa säsong gallra i trädbeståndet.
Att det just här i ravinen har vuxit en remsa tät lövskog har delvis sin bakgrund i att två kablar från det gamla telefonnätet löpte rakt igenom. Det gjorde att det blev krångligt att röja och fälla här. Det hindret är sedan januari borta.


Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2023/01/teleledningen-raserad.html