söndag 31 december 2017

Gott Nytt År!

På årets första dag, detta strax förlidna år, lovade jag mig själv att lägga mera tid på fågelskådning. Och från den dagen noterade jag också varje ny fågelart som observerades. Totalt blev antalet 170 arter under 2017. De sista nya på listan lades till efter en exkursion till Öland i september. Höjdpunkten under skådaråret 2017 blev tveklöst majdagarna i Vattenriket i Skåne. Det var kallt väder de här dagarna. Maxtemperaturen låg kring fem–sex grader under de tre dagarna. Men kvällen på Håslövs ängar smäller väldigt högt. Den gav upplevelser som hamnar i topp av allt det jag upplevt under detta skådarår. Minnesvärt. Hela nejden småputtrade av spelande rödspovar, storspovar och enkelbeckasiner. Kan bara fantisera om hur det kunde blivit om temperaturen varit drygt den dubbla och torrt i luften.

En annan fågelupplevelse av högsta rang blev kvällen den 10 juni på Böne mader då ett antal vaktlar spelade intensivt under en aftonrodnande himmel. Nästan obeskrivligt. En ljudbild som sände oss tillbaka många decennier i tiden. Ett smått hallucinatoriskt skådespel.

En annan upplevelse som kommer att finnas i minnet under lång tid är kajakpaddlingen den 12 november. En hel dag på Yttre Åsunden och Torpasjön helt inhöljda i dimma. Så alldeles konturlöst och fullständigt översinnligt!


Ytterligare en ljuspunkt för mig har varit att bevittna den tolfte havsörnsungen, på åtta år i ”mitt” revir, växa upp och komma på vingarna.

Just nu känns det oerhört fattigt på fågelfronten. Vid fröautomaten syns bara ett par talgoxar, någon enstaka blåmes, en nötväcka och ibland ett fåtal gråsiskor. Finkarna lyser helt med sin frånvaro. Det mesta solrosfröet försvinner ner i magarna på ett par ekorrar som dagligen käkar frukost och lunch här. En av dem har jag sett övernatta i den närbelägna holken på linden. Smart att kinesa så nära frukostbordet.

Bäcken brusar högt och har så gjort under veckor tillbaka. Marken är vattensjuk överallt och sjön svämmar över sina bräddar. Badvatten saknas inte för den som är sugen.

Tidigt i höstas längtade jag efter november och december. Med bara några timmars ljus mitt på dagen. Tänkte att nu under den mörka tiden då skall jag hinna med en massa eftersatt arbete. Sitta inne och mysa. Ordna med bildarkivet och mina ”on-demand-böcker”. Vips! Nu är dessa båda månaderna försvunna. Tiden har gått fort. Och inte har jag hunnit med mer än att nudda vid allt jag tänkt och skullat.

Helgen före jul var helt fantastisk. Mina barnbarn Ebba och Lisa var här och firade ”förjul”. Och alla önskningar föll på plats. Lördagseftermiddagen med snö och pulkaåkning. Kvällen med gran, småtomtar och klappar. Söndagen i strålande solsken, sex minusgrader och skidorna på. Glada barn, äppelröda kinder, blåbärssoppa och hembakat på trappan i Skog. Denna helg blev det både vinter och jul i samma paket.

Förutom dessa båda ”jul”dagar har tungsinnet hängt som ett solkigt draperi över min tillvaro. Nostalgian slog till rejält här vid juletid. Lusten och orken slog i botten och jag famlade i ett töcken av vilsenhet. Hjärnans substans kände som en sås som skurit sig. Min bästa tröst under mörka höst- och vinterdagar har varit kallbadhuset. Gud välsigne kallbadhuset! Att värma och kyla kroppen rejält under ett par timmar förmår oftast jaga ut de allra mest högljudda demonerna. Åtminstone tillfälligt.

På den officiella julaftonen gick jag ut för att ventilera mina lungor. I grådask och regn gav jag mig ut på en Skärvenäs-runda. Strax nedanför ”Åliden”, mellan ”Vadet” och ”Fins lycka” såg jag något i diket som såg underligt ut. Något som på nåt vis krävdes att bli upplockat och undersökt. Böjde mig ner och plockade upp en komplett ljudbok på cd-rom. Skiva 11 i paketet låg lös och fodralet var grusigt. Konstigt kan tyckas att någon kastat ut en hel ljudbok. Ett ganska ovanligt objekt att hitta i vägkanten. Tussilago och pantburkar har jag plockat i dikena men aldrig en komplett ljudbok. Och skrämmande därtill vid varseblivandet av denna boks titel: DEN SISTA UTVÄGEN… och dessutom med mina initialer på en liten klisterlapp i ena hörnet… VEM talar till mig… och vad vill hen säga?

Framtiden är oviss. Och som den dystopiker jag är ser jag mest hot. Väldigt lite löften. Igår hörde jag ett program på radion som bland annat handlade om artificiell intelligens, ai. En ”snubba” i programmet lovordade ny teknik och firade med att lustgasa hela världen med imaginärt löfte om fördubblad tillväxt när datorer och robotar tar över. Jag blir skrämd av sådant. Inte kanske för egen del. Men för det som vi människor är satta att förvalta. Skapelsen. Jorden vi ärvde. Det sköra vackra täcket som ger oss skydd, mat och lycka. Vad är det som gör att mänskligheten ständigt måste öka farten? Öka exploateringstakten. Inget tycks gå tillräckligt snabbt. Inget lämnas i fred. Och hur skall det gå för Ebba och Lisa? Och för elefanterna, insekterna, fåglarna och mina vänner i Voi som oftast lider brist på friskt vatten…

Det MÅSTE finnas en väg! EN SISTA UTVÄG? UT UR DIMMAN...

Jag är redo att möta det kommande året 2018. Och jag tänker göra vad jag kan och frammana krafter att sköta mina slåtterängar. Att vårda den spillra natur där en liten kvarstod av biologisk mångfald kan bevaras och upplevas… åtminstone ett tag till.
Och jag TACKAR och välkomnar, i detta nu, ALLA mina hjälpare. Ni som varit med här under åren: Huggit och gallrat bland träd och buskar, hamlat träd, släpat ris, räfsat löv, eldat högar, slagit med lie, kört slåtterbalk i ängarna, slåttermaskin på vallarna, rakat hö, hjälpt till att sätta stängsel, lånat ut betesdjur till efterbetet… Och inte minst alla som genom uppmuntrande ord och handlingar gett det oerhört viktiga och värdefulla STÖDET…

GOTT NYTT ÅR!





(PS. Jag har ännu inte lyssnat på ljudboken. Kanske där finns något svar...)

torsdag 21 december 2017

Låg höjd

Idag infaller årets kortaste dag. Eller längsta natt om man så vill. Det är vintersolstånd och Tomas har namnsdag. Grattis Tomas! Vintersolståndet är den tid på året då solen har sin lägsta middagshöjd. Inför denna annalkande ”höjdpunkt” anträdde jag min dagliga promenad. Och just i det ögonblick som jag passerade krönet på Högebacken nådde också solen sitt högsta läge...

lördag 2 december 2017

Jämnt ut


Att mätaren skulle slå om till 23000 inom den närmsta tiden var väl väntat... men att det skulle ske precis när jag svängde upp på min garageuppfart efter en resa från kallbadhuset var väl smått överraskande! Magisk precision kanske en kan säga?

fredag 24 november 2017

Kärnfullt



Idag har jag gjort ett litet förmiddagspass uppe vid maden. Som jag tidigare berättat handlar det om bottenröjning. Alltså bara buskar och klena träd. Men jag kunde inte låta bli att göra ett undantag. Detta för att ge de nyhamlade lindarna tillräckligt med ljus för att de skall kunna utvecklas bra.
Fram tills idag stod där i stenröstets nedre kant en undertryck ek. Den hade fört sitt liv i skuggan under en gammal  kraftig ask. Eken har växt långsamt. Man kan se på tvärsnittet att det handlar om cirka 75 år som ryms på radie av ungefär 12,5 centimeter. Den långamma tillväxten har gett stammen en ansenligt stor andel kärnved. Ur rotstocken kommer det att gå att klyva fram fyra riktigt fina ekstolpar. Kanske lyckas jag även med andrastocken även om den innehåller ett par tjuriga grenar. Det blir en uppgörelse i flera ronder... men jag förbereder mig för att gå den matchen...

tisdag 21 november 2017

Hög på höjden

Ja, så här ser den ut just idag, säsongens första rishög. Den är upplagd på Björkebackaåkerns allra högsta punkt. Byggd efter samma princip som tidigare års högar. Med eldtunnel och grenarnas tjockändar inåt, uppåt. Den här högen är ämnad att bli påskeld till våren. Påsken kommer tidigt nästa år. Redan den 31 mars infaller påskafton. Samma afton är det också fullmåne. Just den där fullmånen som reglerar när påskdagen infaller... efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Fullmåne och risbrasa – det kan bli en magisk kväll!

Lite om rihögens konstruktion:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/12/i-rishogens-inre.html 
http://sunebroman.blogspot.se/2016/02/sist-i-kon.html

måndag 20 november 2017

Pudersnö och hamling

Det blev några timmar vid maden idag också. Ett härligt väder. Nästan vindstilla. Fem minusgrader och lite pudersnö. Jag städade i ett röse i sluttningen ner mot maden. Här finns hassel, sälg, brakved, lind och ask. Det mesta kommer att hamna i rishögen. Men jag har också sparat något lite av varje för se hur det kommer att utvecklats framöver. Det mest synliga ingreppet blev topphuggningen av ett par unga lindar. Jag valde att hamla lindarna i stället för att ta ner dem helt. Lindar är väldigt vegetativa och det blir snabbt en stor buske vid varje stubbe. När jag topphugger får jag istället busken uppe i toppen. Och samtidigt ytterligare ett par stammar i samlingen av ”kulturlandskapsträd”...

lördag 18 november 2017

Ett glas rött till kvällen

Under sommaren och tidiga hösten plockade jag en del örter att torka till vinterns behov av smakfulla och hälsobringande drycker.
Nu är den tiden då det är dags att börja tulla på förrådet. Ett favoritte som jag druckit några gånger nu är en blandning av salvia och lindblomma.
Jag blandar de torkade bladen, hälften av varje, och brygger en dryg liter. På kvällen kan jag dricka varmt med lite honung. Då är det ingen speciell karaktär på färgen. Lite blek-grå-grön som vilket örtte som helst.
Det som blir kvar låter jag stå över natten.
När jag silar ifrån bladen har drycken antagit en vackert röd färg. Och smaken är starkare.
Jag dricker gärna teet kallt. Eller späder det med hälften vatten och har som måltidsdryck.
När jag läser om salvia lär jag att ”avkok på salvia ger platt mage”. Löftesrikt! Men undrar om jag har plockat tillräckligt...

SALVIA är också antiinflammatoriskt, sammandragande, kraftfullt antiseptiskt, spasmodisk, bekämpar virus och bakterier, erbjuder stora mängder av A- och C-vitamin, stärker immunförsvaret, lindrar andnings- och matsmältnigsproblem, håller koll på blodsockernivåerna... Ja, detta och ännu mer kan salvian ge.
LINDBLOMMA å sin sida förbättrar blodcirkulationen i kärlen.
Lindblomste har länge använts vid förkylningar och feber för att stödja kroppens egna processer.
I en Amerikansk studie gav man lindblomste till förkylda barn och såg att det i många fall gav bättre resultat än att behandla med antibiotika. Den eteriska oljan i lindblommorna verkar rogivande och är perfekt i ett te om man har lite svårt att sova...

fredag 17 november 2017

Novembersol över maden


Hösten är behaglig. November alldeles speciellt. En förlåtande tid. Inga måste-göra-saker. Den senaste tiden har jag rensat alla mina fågelholkar. En dag hade jag hjälp av Jakob. Då städade vi ur ett trettiotal. Nu i den gångna veckan gick jag igenom resten. Inalles har jag ett 80-tal holkar i ängar och bryn. I år har jag sparat några av de mest spännande bobalarna och dokumenterat. Du kan se exempel här på bloggen i ett par av de senaste inläggen. Det är stor variation i heminredningskonsten hos olika arter och individer. En del lägger ner en obegriplig möda på att göra det trivsamt och vackert. Men fåglar är väl som folk är mest...
Hösten har kommit att bli den tid då jag röjer buskar i markerna. Det är en motionsform som är väldigt behaglig. Såga, släpa, hugga. Vissa år avverkar jag för att göra till ved. Då är det lite tyngre. I år är det mest buskröj. Bland annat har jag tagit ner några stora gamla hasselbuskar. Det är ganska gott om hassel här i markerna. Men det är få av buskarna som ger nötter. Jag har varit rädd om nötbuskarna. Främst för att nötkråkorna skall hitta något att äta. Men också till ekorren. Jag har också avverkat tre gamla rönnar. Rönnarna mår inte bra. De får något angrepp längst ner på stammen. Barken ruttnar och rönnarna dör. Vet inte vad det är…. Det är sorgligt för rönnarna behövs med alla sina blommor och bär. Rönnbärsmalen håller sig borta från äppelträden om de kan lägga sina ägg i blombottnarna på rönnarna. Bären blir till reseproviant för flyttande fåglar till hösten.
Genom mina ägor rinner en bäck. Där bäcken mynnar ur skogen finns en liten mad. Ett fuktigt område där det en gång i tiden gjorts försök att dika. Området i och kring maden har med åren vuxit igen. Det är ett gränsland mellan de hävdade markerna och skogen.
Ibland har jag tänkt jobba mig in i området. Röja sly och fälla träd. Öppna upp. Men orken har inte räckt. Eller har motivationen tagit slut. Kanske samma sak?
Men nu i höst har jag kommit en bit på väg. Jag har börjat bottenröja sly, buskar och klena träd. Och ju mer jag ägnar tid här desto mer lust får jag att jobba vidare. Ju mer jag vistas inne i detta område desto mer upptäcker jag dess skönhet...
Genom bäckens sträckning från maden och vidare genom hela den öppna ängen löper två tjocka kablar. I dessa går samhällets telefontrådar. Samtal och ADSL-trafik. För femton år sedan försökte jag få nätägaren att plöja ner kabeln i mina åkrar. Framförallt för den estetiska aspekten. Men även den praktiska. Men det blev inget med det. Nu har vi snart fiber till alla fastigheter här i byn. Jag hoppas innerligt att jag skall få uppleva landskapet befriat från dessa missprydande girlander innan jag lägger mig ner för att dö...

tisdag 10 oktober 2017

Lagerjobb inte boogie woogie



Tre av fyra inre lager i boggin på min släpvagn har gjort sitt. Under några veckor har det hörts svagt gnissel under körning. Det har eskalerat och efterhand har gnisslet övergett i ett skärande ljud. När jag plockade isär axeltapparna och frilade lagren trillade det rullar åt alla håll. Delvis utslitet. Och knastertorrt i lager och lagerbanor. Konstaterar att de inre lagren inte är täta. Det har kommit in vatten och med tiden har smörjningen tvättats bort och det har bildats rost. Nu har jag tagit isär alla, rengjort noga, och pillat tillbaka lagerrullarna så gått jag förmått. Sedan har jag fyllt lagren med fett. Pressat in i vartenda skrymsle. Och sedan skruvat ihop. Faktum är att hjulen nu rullar riktigt lätt och fint. Bör kunna hålla ett tag framöver. Men för säkerhets skull har jag beställt nytt till alla fyra hjulen.
Ett annat lager som blivit påfyllt idag är mitt potatislager. All potatis är upptagen. Bra skörd som kommer att räcka långt in på på nästa år. Asterix, Amandine och Red Emmalie.

söndag 8 oktober 2017

Naturskyddare på besök



Idag har jag haft riktigt finbesök här i Skog. 25 engagerade naturskyddare från hela Södra Älvsborg har haft kretskonferens i Fristads folkhögskola i helgen. Konferensen avslutades idag på förmiddagen med en exkursion i slåtterängarna i Skog. Jag berättade om gårdens historia, restaurering och skötsel av slåtterängarna. Hedrande och fantastisk roligt att få guida ett sådant gäng med intresserade och kunniga människor.
En dag som denna ger ny kraft och inspiration till fortsatt arbete för ökad biologisk mångfald.

fredag 29 september 2017

På ö på ö i ö



Nya på listan + inklusive ett par missade noteringar:
Bläsgås · Sädgås · Prutgås · Fjällvråk · Blå kärrhök · Tornfalk · Myrspov · Kustlabb · Tordmule · Skogsduva · Lappsparv · Prärielöpare + Svart rödstjärt · Rörhöna (170)