måndag 30 juni 2014

Grattis Huset!









Det gamla huset i Skog fyller 100 år i år. Byggår 1914. Jag vet inte riktigt hur eller när detta skall högtidlighållas. Lite då och då, kanske kan fungera, tänker jag.
Vid midsommar fyllde vi husets inre med värmande brasor i spis och ugn. Med lekande barn, prat och skratt. Och nu har jag förärat huset årets stora present – den nymålade västra gaveln. Idag satte jag in alla fönstren. 
Det är väldigt längesedan som fönstren satt i huset. Det har gått flera år sedan jag plockade ner dem för att renovera. Laga trä, skrapa, olja, måla, glasa, kitta. Mycket har kommit emellan. Tiden gick. Projektet stannade.
Förra sommaren gjorde jag fasaden mot söder inklusive taket. I år stod västergaveln på tur. Har hela tiden närt en förhoppning om att kunna klara hela målningsjobbet innan juni månads slut. Nu är det fixat!
Så har alltså huset fått sina ögon tillbaka. Alla glasen är nyputsade. Blänkande. Ävenså innanfönstren. Äntligen kan huset åter, med klara ögon, se ut över äng och hage. Värma sitt inte med solens stålar. Låta ljuset sila in genom buckliga glas och få ljusdimmor att sprida sig långt in i rummen. Uppleva årets växlingar.
Det har varit rätt mycke pyssel att få hela projektet i hamn. Denna månad har varit idealisk ur arbetssynpunkt och bjudit på ett alldeles perfekt målarväder. Jobbet har flutit på dag efter dag. Utan hinder. Att sätta in fönstren blev absolut den högtidlighet som jag tänkt mig. Om du kikar på bilderna här ovan kan du se lite detaljer som kan vara roliga och intressanta. När jag plockade ner innanfönstren hittade jag noteringar med blyerts som min moster har gjort. Många gånger då hon satt in innanfönstren har hon skrivit det aktuella datumet på insidan av bågen. Det fanns på något ställe från mitten av 1960-talet. Och de flesta datumen var från mitten av september. Något år så sent som den 10 oktober.
Några lärdomar har jag lyckat lyssna mig till i samröre med folk med kunskap om gamla hus. Bland annat den att man skall se till att skapa mellanrum mellan bågen och karmunderstycket. Innan man fäster bågen tvingar man upp den med hjälp av en fyrtumsspik som slås in mellan båge och karm. Därefter fästs bågen. Det lilla avståndet som bildas gör det möjligt för regnvatten som tränger in att bilda droppar (bild). Istället för att det blir en instängd blöta längst ner på fönstret kan vattnet istället avdunsta. Bågen skall alltså hänga i karmen. Inte stå på understycket. En liten detalj, värd att tänka på.
Just nu är väldigt nöjd med att ha klarat det här betinget. Det har kostat en del energi på sluttampen det skall villigt erkännas. Kanske borde jag tagit någon vecka till i anspråk för att inte bli helt utmattad. Men gjort är gjort... och betraktande det nu rådande vädret var det nog trots allt bra att satsa hårt...
– Grattis Huset... och slit färgen med hälsa!

lördag 28 juni 2014

Fåtalighet

Det signade regnet fortsätter. Tjugotvå millimeter har det fallit sedan i går kväll. Tillsammans med gårdagens tio blir det en rejäl rotblöta. Rännilar från alla håll fyller också på i bäcken. I kväll bjuder den en porlande soaré. Brusande konsert med dripp-dropp-ackompanjemang och avlägset muller av åska. 
Även om det inte är badväder, enligt gängse betraktande, vågade jag mig ändå ett kvällsdopp. Liksom för att understryka att det trots allt är sommar. Badvattnet var 16 grader och lufttemperaturen i samma stund 12,5. Varmare i vattnet alltså!
Annars har dagen varit lugn. Känner mig mera pigg och har tack vare det gjort upp med veckodisken. Framsteg alltså!
Kvällsrundan gick åt skogen. Ja, åt det hållet. Till Ingtagsåkern. Och se, till min stora glädje –  där upptäckte jag tre blommande exemplar av jungfru marie nycklar (Dactylorhiza maculata). För femtio år sedan var den ganska talrikt förekommande här i markerna. Nu ser jag bara ett eller ett par enstaka exemplar varje år. När jag senare gick vägen genom bäckravinen, i blötan gräs, fann jag ytterligare ett exemplar. En frodvuxen, nära en halvmeter hög, orkidé. Och detta på en plats där jag inte sett den förut. Totalt blommar just nu sju exemplar. Trots sin fåtalighet är förhoppningen att den skall kunna komma igen. En annan blomma som jag trott var helt försvunnen är klotpyrolan (Pyrola minor). Idag hittade jag en blommande stängel. En enda! Nästan helt dold i mångfalden...


fredag 27 juni 2014

Klockor och klängen






Äntligen en dag med regnväder. Tio millimeter har det kommit. Potatisen till fromma. För min del är det tredje dagen på raken då jag upplever mig som knockad. Det känns som om det är dags för sekonden att kasta in handduken. Men så fort jag lägger mig ner för att vila pinglar den lilla vakenhetsklockan igen. Jag får ingen ro. Rastlösheten driver mig upp. Vacklande reser jag mig från ringhörnan för att försöka gå ytterligare en rond. Likt ärtbuskens med sina klängen håller jag mig uppe. Försöker göra något nyttigt. Försöker hålla mig kvar. Men kraften räcker inte till. Blir hängande mot ringens rep. Motståndaren är alltför svår och jag landar åter på soffan. Slumrande.
Dock, min vana trogen, måste jag ut på en kvällsrunda. Som en markör. En avslutning på dagen.
I det regnvåta landskapet hukar blommor och gräs under tyngden av vatten. Det våta förstärker alla färger. Ger glans åt gräset. Ger växterna friskhet och liv. Tre arter av klockor blommar nu. Den stora blåklockan (Campanula persicifolia) har just spräckt sina första knoppar. Den är sällsynt här och blommar inte varje år. Liten blåklocka (Campanula rotundifolia) har blommat några veckor och verkar vara på topp. Den började blomma ovanligt tidigt och i år är det mer blåklockor än vanligt. På långt håll lyser vackert blå fläckar av den rikliga blomningen. Hässleklockan (Campanula latifolia) har också kommit i blom. Det finns ett stort bestånd av hässleklockor i skuggan under de jättelika almarna i källarbacken. Hundratals stänglar. Det är dock sällan som blommorna hinner slå ut. Rådjuren har smak för hässleklockornas blomställningar och i detsamma som knopparna växer till försvinner de. Kvar blir en avklippt stängel. Varje år samma visa.
Vingvialen (Lathyrus heterophyllus) blommar nu som finast. Med sina klängen försöker den trevande komma högre upp för att ge sina blommor fina positioner. För att lyfta deras huvuden upp i ljuset. För att ge hela växten kraft. I brist på annat stöd klättrar den på sig själv...

Bild 1) Stor blåklocka
Bild 2) Liten blåklocka
Bild 3) Hässleklocka
Bild 4–6) Vingvial

torsdag 26 juni 2014

Målar-T och skogste



Den extrema tröttheten består. Trots att jag sovit tre timmar i eftermiddag är jag helt spyfärdig och det susar i skallen. Har, detta till trots, med järnviljan lyckats måla klart vindskivorna i dag och, med grannen Rolands hjälp, tagit ner den stora 12-metersstegen. Nu är denna sommarens stora målningsprojekt i stort sett klart. Sista momentet är att sätta i fönstren.
Under projektets gång har jag använt en och samma t-shirt. Den har blivit min mantel och mitt profilplagg. Och jag har inte tvättat den en enda gång. Oftast har det räckt att ta på målar-tshirten och målarbyxorna för att komma igång med arbete. Om jag någon dag startat med andra kläder har det inte varit lika lätt att gå till ”jobbet”.
Idag när jag gjort det sista penseldraget drog jag ner till Haganäs för att friska upp mig med ett bad. Efter detta åker nu t-shirten i tvättmaskinen för att även den skall få sin behövliga uppfräschning. Jag tänker att jag kanske kan använda den i något annat sammanhang framöver. Den har ju ett unikt tryck. Ett mönster som ingen annan kan ståta med. Det har krävts några veckors omsorgsfullt och kreativt arbete att formge det.
Senare under dagen, eller snarare kvällen, infuserade jag ett par stora muggar av mitt eget skogste. Det är en blandning torkade blad av björk, blåbär, hallon och svarta vinbär. Ett liten näve i en halv liter kokande vatten och en sked honung ger ett te som slår det mesta som kan köpas för pengar. Salut!



onsdag 25 juni 2014

Steg för steg


Några dagar har gått då jag saknat tillräcklig kraft att fullborda mitt målningsprojekt. Kroppen har varit helt tömd på energi och jag hade kunnat somna stående i stort sett var som helst. Bara jag släppt taget i det sista unset av vakenhet. När jag möter mitt eget åldrande öga mot öga förstår jag hur det är fatt. Vad huvudet vill kan inte kroppen alltid gå med på. Mer och mer sällan tycks det. Det är som att de två inte, varken kan eller vill samarbeta.
Trots denna, nästan outhärdliga trötthet, gav jag mig fanken på att ge vindskivorna den näst sista smörjelsen. Det är bara en strykning kvar på de båda brädorna, sedan är det dags att ta ner den stora stegen och kröna fasaden med de nyrenoverade fönstren. Det blir en högtidsdag att se fram emot!
Efter några timmars slummer i soffan blev jag så tvungen att gå en kvällsrunda. Tätt i mina spår följde huskatten Simba. Han gillar verkligen att vara mitt sällskap på strövtåg i ängskanterna. Det här är för honom ett enormt äventyr jämfört med vad han är vad vid i stan. Nyfiket och vaksamt undersöker han allt i sin väg. Steg för steg...

tisdag 24 juni 2014

Gubbar och käringtänder


Antioxidanter, ellagsyra, C-vitamin och folsyra är några av de viktiga ämnen som våra kroppar mår bra av och behöver för en god hälsa. När jag läser om jordgubbar på nätet hittar jag flera artiklar som berättar att jordgubbar är mycket nyttigare än man tidigare trott. Lite luddigt tänker jag om detta. Det beror ju precis på vad man trott. Och vem är egentligen ”man”. Hursomhelst verkar jordgubbar vara något alldeles extra vad gäller nyttighet. Halten av antioxidanter är 5–10 gånger högre än i äpplen. Ellagsyra sägs motverka olika cancertyper och skyddar huden mot skador från UV-strålning. C-vitaminhalten är högre än i apelsiner.
Det verkar bli gott om fina jordgubbar denna sommar. Så passa på att ”boosta” med jordgubbar nu när de är som rikligast och finast!
Läste idag i Borås Tidning om att spannmålsbönderna kan se fram emot ett rekordår. Det mesta har varit gynnsamt så här långt. Om inget går fel så kan det bli det bästa året någonsin. Något av ett rekordår tycker jag mig också se hos vissa örter i mina marker här i Skog. En art som verkligen slår alla rekord i blomning, mot vad jag tidigare upplevt, är käringtanden (Lotus corniculatus). Förra året var den sparsamt blommande. I år är den ymnigt förekommande. Blommar fint och sätter mycket frö. Extra roligt tycker jag därför att främst kärintand är värdväxt för bastardsvärmarens (Zygaenidae filipendulae) larver. Det är bara ett par år sedan som jag observerade de första bastardsvärmarna här i Skog. Bastardsvärmarna är rödlistade i kategorin ”nära hotad” och nedgången för flera av arterna beror på att arealen av blomrika ängsmarker minskat. Att den sexfläckade eller allmänna bastardsvärmaren dykt upp här i ängarna ser jag som ett levande tecken på att strävandena mot ökad mångfald ger resultat.

måndag 23 juni 2014

Simba - the house cat

Under några veckor är jag begåvad med huskatt. Det är Simba från Huskvarna som bor här hos mig. Han har ferie och är på sommarhem. Simba är väldigt sällskaplig och följer mig var jag än går och lite på avstånd kollar han in allt jag gör. På kvällen när det skymmer vill han ut på jakt. Det är roande att se hur han jagar nattfjärilar ute på gräsmattan. Med höga halsbrytande hopp jagar han den ena fjärilen efter den andra. Han reser sig upp på bakbenen och jabbar med framtassarna... Jag kan inte se om han lyckas fånga något men han utför sin lek med känsla och inlevelse. Efter bara ett par dagar är han väl hemmastadd och verkar trivas gott...

söndag 22 juni 2014

Lönern och Ätran mot norr







Kajaken har, för en eftermiddag, fått lämna hemmavattnet vid Yttre Åsunden. Tillsammans med vännen Tinna och ”kajakhunden” Russin paddlade jag idag på Lönern. På sätt och vis är det ju samma vatten i Lönern som i Yttre Åsunden eftersom det är Ätrans vattensystem.
Vi sjösatte vid Ingared på Lönerns nordöstra strand. Därifrån paddlade vi norrut mot Goperyd och vidare österut utefter stranden kring Storön och Store udde. Det blåste stundtals friskt. En byig kylig vind. Molnen som drog in över sjön bar i sin last både regn och hagel. Lasten tömdes över oss. Men det var inget som störde. De snabbt övergående regn- och hagelskurarna var snarare ett tillskott till upplevelsen. Sol, regn och hagel i en och samma stund. Extra dimensioner.
Målet för dagen var att paddla längs strandlinjen till Fivlereds kyrka och därefter ett stycke in i Ätran.
Fivlereds kyrka ligger vackert på en kulle precis vid stjöstranden just där Ätran rinner norrut ur Lönern. Den är uppförd under medeltiden och tillbyggd med kor och vapenhus under mitten av 1700-talet. Härifrån fortsätter Ätran ”uppåt” mot norr ytterligare drygt en mil innan den, vid Smula ås, gör en tvär vändning och rinner söderut genom Ätradalen. Vi valde att vända redan efter en dryg kilometer. Strax innan Nordkvarnen. På återvägen till Ingared landsteg vi vid Fivlereds kyrka och åt vi vår medhavda matsäck.
Senare, när vi vände fören hemåt, bröt solen igenom på allvar. Efter en blåsig, regnig och kall eftermiddag kunde vi njuta av kav sjö och en värmade sol. En fiskgjuse kom från ingenstans. Flög ut över vattnet tätt över oss. Storlomsparet vakade stilla och iakttog vår framfart på avstånd. Överallt utmed stränderna lät drillsnäpporna höra sitt orosläte... tiiii vivivivivi... Ett par måsar vaktade energiskt sitt revir trots att boet för längesedan var övergivet...

torsdag 19 juni 2014

Äng är åkers moder


Äng är åkers moder – ett gammalt talesätt från en tid då enda näringen till åkermarken kom från naturgödsel. Innebörden var att hö från ängen gavs som foder åt kretaturen som då i sin tur gav gödsel till odlingen. Ängen födde och gödde åkerns odlade grödor.

Detta kretslopp stod orubbat ända fram tills dess konstgödsel och klöverodling gjorde sitt intåg i åkerbruket. Sedan dess har ängsmarken helt förlorat sin roll som foder- och näringsbank. Idag är det de gödslade vallarna som ger mat till nötkreaturen. Inte ängarna.

Ängsmarkerna har successivt vuxit igen. Därmed har dess rikt sammansatta flora i stort sett gått om intet. Arealen har krympt och det återerstår bara fragment av den mångfaldsmiljö som ängen varit i många hundra år. I bästa fall har slåtterängsmiljöer övergått att bli betesmark. På många ställen har skogen sedan länge tagit över.

Länsstyrelsen har nu startat ett projekt som syftar till att undersöka om långliggande, ogödslade vallar framgent kan bidra till att utöka arealen där traditionella slåtterängsväxter kan komma att trivas. Ängsflora på öppna åkermarker kan innebära enklare sätt att att sköta större arealer. Detta genom maskinell slåtter och bärgning. På så sätt kan mångfalden bevaras på större arealer. Och diversiteten säkerställas. Projektet har nyligen påbörjats och idag var Marina från länsstyrelsen här hos mig i Skog och inventerade en del av mina vallar.

Etthundra 50x50 cm stora rutor, jämt utlagda över åkrarna, kontrollerades för att ge svar på vilka växter som vandrat in från ängen till åkern. Och vilken sammansättning av växter som finns.

Är det kanske nu tid att vända på det gamla begreppet ”äng är åkers moder” och istället säga ”åkern är ängens moder”. Kommer åkern att ta emot och skapa en fristad för ängens flyktingar? Kommer slåtterängsväxterna att överleva på de gamla åkrarna i ytterligare 150 år? Och kommer det då, på nytt, att huggas och röjas för att skapa nya ängar... där de gamla slåtterängsväxterna åter kan etablera sig och bidra till att gödsla jordarna? Den som lever om 150 år lär få svaret...

onsdag 18 juni 2014

Fläderväder



Ännu en underbar sommardag. Har passat på att plocka fläderblommor och förberett en omgång saft. Det är gott med lite sommar på flaska när hösten och vintern kommer.
Receptet som jag använder har jag en gång för längesedan fått av Ulla och Rolf men det har efterhand modifierats en del. När man letar recept på flädersaft, till exempel på nätet, så hittar man mängder av varianter. Nästan inget är det andra likt. Vilket jag tolkar som att det är inte så förbaskat noga. Bara man har med några fläderblommor på ett hörn någonstans. Och ett par-tre-fyra citroner. Och så är det den där citronsyran. Den är med i de flesta recept. Citronsyra brukar vara en bristvara i fläderblomstider. Så ock i år. Tomt i hyllorna butikerna. Ska man vara säker på att ha citronsyra till flädersäsongen så skall den inköpas strax efter nyår. Det är mitt tips. Hursomhelst så fick jag efter en del ringande och sms:ande, tag på den rekommenderade mängden syra. För det var idag som saften skulle göras. Inte i morgon eller någon annan dag.

Detta går att köra efter, alltså som ett förslag:
50 klasar fläderblommor (nyutslagna och fräscha!)
3 liter vatten
3 kg strösocker
100 gram citronsyra
4 citroner

Gör nåt i den här stilen:
a) Lägg blommorna i en hink. (Det står i receptet att de skall sköljas i kallt vatten. Kanske kan vara bra men jag spolade (!) det).
b) Koka upp vattnet och lös allt socker. Lös citronsyra i en skvätt av sockerlagen och häll sedan tillbaka i lagen.
c) Häll den varma lagen över blommorna i hinken.
d) Skrubba rent citronerna. Riv skalet på rivjärn och pressa ur juicen. Pytsa i citronrivet och juicen i hinken och rör om.
e) Täck över hinken och låt stå på något svalt ställe i fyra-fem dygn.
f) Sila av och häll upp på plastflaskor och dunka in i frysen...
...nu har du sparat lite sockersöt sommarsmak för senare behov...

– – – – –

Idag blev det också lite tid för målning. Sent på kvällen men nu har jag färdigstruket hela den västra gaveln. Tre strykningar har det blivit. Grund-, mellan- och färdigstrykning. Nu återstår bara att måla fönsterinfattningar en gång till och sedan vindskivorna. Få se om målarvädret står sig en vecka till så bör det vara klart innan juni månad är till ända lupen.


måndag 16 juni 2014

Rosornas tid




Det går nästan inte en dag nu utan att målarpenseln är framme. Idag har jag målat fönsterinfattningar. Under tiden som jag höll på med det hörde jag ett herrans liv hos familjen björktrast. De har bott högt, högt i en av de stora almarna. Idag har boet slutligen blivt för trångt och ungarna har hoppat ut. Som jättestora trasiga löv har de singlat ner mot marken på den allra första flygturen. Ja, det blev nog mera som ett fallskärmshopp. Plötsligt har alla syskonen hamnat långt ifrån varandra. Från trängseln i boet till ensamhet utspridda. När jag kommer nära sitter de blick stilla. Det är bara blinkhinnan som snabbt åker upp och ner över ögat. Annars inte en min. Så skyddslösa de är. Lite senare på dagen hittar jag en av ungarna i hjälhackad. Troligen de hungriga skatorna som varit framme och reducerat syskonskaran. Det var väl meningen att det skulle bli ett rejält mål mat men något hade stört förövarna och bytet låg kvar med sitt sönderhackade huvud. Jag har många gånger sett hur skatorna försökt komma åt björktrastungarna redan när de låg i boet. Men där har föräldrarna kunnat freda hela kullen. Nu blev det plötsligt mycket värre.
Det är rosornas tid nu. På morgonen spricker knopparna ut. Och bara en dag eller högst två blommar de. Sedan faller kronorna till marken. Det går extra snabbt över nu när det är soliga och varma dagar. Nära huset har jag den odlade och doftande rosen ”rosa mundi”. Den kan vara tvåfärgad och kallas då för ”polkagrisros”. Just den där rosa-vita varianten har försvunnit mer och mer och det är sällan som jag får se den blomma här. Ute i ängarna blommar nyponros och stenros. Nyponrosen doftar likt rosa mundi. Men den vita stenrosen saknar doft.
När dagen lider mot sitt slut tar jag en tur ner till Haganäs för att kvällsbada. Där träffar jag en man från Bremen. Han har parkerat sin cykel vid badhytten och rullat ut sitt liggunderlag och sin sovsäck och tänker sova under bar himmel i natt. Han har cyklat från Varberg idag – 120 kilometer. I morgon bär det av mot Skaraborg. Falköping och Mariestad. Hans mål är att cykla till Nordkap tur och retur. En sträcka på 6000 kilometer. Nu följer jag hans blogg...

– – – – –

Här är en länk till ett inlägg från den 7 juli 2011 där du kan se hur polkagrisrosen ser ut:
http://sunebroman.blogspot.se/2011/07/en-kvall-med-duggregn.html

söndag 15 juni 2014

Soldag – Sunday


Idag har det varit ännu en underbar soldag. En sun-day. Veckan som kommer är årets ljusaste. I morgon går solen upp elva minuter över fyra och ned 22.15. Klockan 04.11 är den tidigaste uppgången på hela året. Den tiden för solens uppgång är densamma till och med den 22 juni. (Gäller Göteborgs horisont). Kanske bäst att vara uppe strax före 04.10 om man skall vara säker på att det inte missas när solen hissas. Ja, i själva verket är det ju inte solen som går upp. Det är ju vi som snurrar mot solen. Så i princip är det ju när vi kikar över kanten och solen blir synlig som är själva uppgången. Alltnog. Naturen har den senaste veckan blivit mera lågmäld. Färre fåglar sjunger. Igår kväll hörde jag en taltrast som rappade lite i skogsbrynet. Men han var tämmeligen ensam om att musicera. Ett par svarthättor har förvisso också flöjtat. Högljutt mitt på dagen. Någon lövsångare mjukt och svagt. Men annars har sången stannat av. Det är mest fågelungar som sitter och tigger i buskar och träd. Skatorna har fått ut sina. Sädesärlorna här har ungar sittande lite varstans kring huset. Hackspettungar för ett hiskeligt väsen uppe i skogen. Mer mat, ropar de oavbrutet!
När jag strövar på mina nyklippta stigar i ängskanterna ser jag nya blomsterhuvuden som nyligen stuckit upp. Nere vid bäcken blommar rödfibbla och kärrfibbla sida vid sida. Kruståteln ackompanjerar stillsamt den färgrika symfonin. Vårbrodden har frö i axet. I ängsbacken har slåtterfibblornas stora svarta knoppar briserat och skjutit ut en kaskad av sitt friska gula. Varje ljus krona som en egen strålande sol. Tillsammans med den stolta slåtterfibblan blommar nu också darrgräsen. Deras små hängen liknar glänsande juveler hängande i skira trådar. Skälvande mellan solstrimma och sommarvind...