Steg för steg

Några dagar har gått då jag saknat tillräcklig kraft att fullborda mitt målningsprojekt. Kroppen har varit helt tömd på energi och jag hade kunnat somna stående i stort sett var som helst. Bara jag släppt taget i det sista unset av vakenhet. När jag möter mitt eget åldrande öga mot öga förstår jag hur det är fatt. Vad huvudet vill kan inte kroppen alltid gå med på. Mer och mer sällan tycks det. Det är som att de två inte, varken kan eller vill samarbeta.
Trots denna, nästan outhärdliga trötthet, gav jag mig fanken på att ge vindskivorna den näst sista smörjelsen. Det är bara en strykning kvar på de båda brädorna, sedan är det dags att ta ner den stora stegen och kröna fasaden med de nyrenoverade fönstren. Det blir en högtidsdag att se fram emot!
Efter några timmars slummer i soffan blev jag så tvungen att gå en kvällsrunda. Tätt i mina spår följde huskatten Simba. Han gillar verkligen att vara mitt sällskap på strövtåg i ängskanterna. Det här är för honom ett enormt äventyr jämfört med vad han är vad vid i stan. Nyfiket och vaksamt undersöker han allt i sin väg. Steg för steg...