Äng är åkers moder – ett gammalt talesätt från en tid då enda näringen till åkermarken kom från naturgödsel. Innebörden var att hö från ängen gavs som foder åt kretaturen som då i sin tur gav gödsel till odlingen. Ängen födde och gödde åkerns odlade grödor.
Detta kretslopp stod orubbat ända fram tills dess konstgödsel och klöverodling gjorde sitt intåg i åkerbruket. Sedan dess har ängsmarken helt förlorat sin roll som foder- och näringsbank. Idag är det de gödslade vallarna som ger mat till nötkreaturen. Inte ängarna.
Ängsmarkerna har successivt vuxit igen. Därmed har dess rikt sammansatta flora i stort sett gått om intet. Arealen har krympt och det återerstår bara fragment av den mångfaldsmiljö som ängen varit i många hundra år. I bästa fall har slåtterängsmiljöer övergått att bli betesmark. På många ställen har skogen sedan länge tagit över.
Länsstyrelsen har nu startat ett projekt som syftar till att undersöka om långliggande, ogödslade vallar framgent kan bidra till att utöka arealen där traditionella slåtterängsväxter kan komma att trivas. Ängsflora på öppna åkermarker kan innebära enklare sätt att att sköta större arealer. Detta genom maskinell slåtter och bärgning. På så sätt kan mångfalden bevaras på större arealer. Och diversiteten säkerställas. Projektet har nyligen påbörjats och idag var Marina från länsstyrelsen här hos mig i Skog och inventerade en del av mina vallar.
Etthundra 50x50 cm stora rutor, jämt utlagda över åkrarna, kontrollerades för att ge svar på vilka växter som vandrat in från ängen till åkern. Och vilken sammansättning av växter som finns.
Är det kanske nu tid att vända på det gamla begreppet ”äng är åkers moder” och istället säga ”åkern är ängens moder”. Kommer åkern att ta emot och skapa en fristad för ängens flyktingar? Kommer slåtterängsväxterna att överleva på de gamla åkrarna i ytterligare 150 år? Och kommer det då, på nytt, att huggas och röjas för att skapa nya ängar... där de gamla slåtterängsväxterna åter kan etablera sig och bidra till att gödsla jordarna? Den som lever om 150 år lär få svaret...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar