tisdag 19 mars 2019

Första stararna till Skog



I kvällningen kom de två första stararna till Skog. De slog sig ner i den högsta almen och sjöng några väl inövade strofer innan solen försvann bak horisonten. Det var vältajmat för idag har jag rensat färdigt alla holkarna. Några gamla gistna har jag bytt till nya. Och dessutom satt upp några på nya platser.
Sedan ett par år tillbaka använder jag skruv att fästa holkarna med. Jag tänker att jag kan lossa lite på skruvarna i takt med att träden växer. När holkarna är spikade låter det sig inte göras. Spikarna försvinner in i fästribban och till sist dras spikhuvudet genom ribban och holken trillar ner. Den som lever får se!

tisdag 12 mars 2019

All my lööööv...



Trots att det ligger snö kvar på vissa ställen och marken delvis är tjälad efter kalla nätter går det fint att räfsa löv. Det är ett enkelt arbete som också är behagligt för kroppen. Jag har skrivit om det förut. Och gör det igen. Att räfsa löv är en bra start för en vinterförslappad lekamen. I år har jag satt igång ovanligt tidigt. Och kan därför också dela upp jobbet i lagom ansträngande portioner. Lugnt och fint. Ett par, tre timmar i stöten är ett bra startbeting. Väl medveten om att takten måste ökas lite längre fram när tidskvoten skall fyllas. Det brukar ta cirka 100 timmar att faga ängens alla partier. Då ingår också att lasta och köra till kompost. Eller att elda högar när väder och vind tillåter.
Jag älskar det här jobbet med vårarbetet i ängarna. Det är ett perfekt sätt att möta våren. Att vara ute i naturen. I rörelse. Känna att kroppen svarar. Att lyssna till bäckens porlande och vårfågelljud. Idag hörde jag förresten den första bofinken. Några sångsvanar flög norröver. Och hackspettarna krigar om reviret. Våren smyger sig på...
NJUT AV ATT FINNAS TILL!

måndag 4 mars 2019

Stupad i branten





I går kväll hade Tvärreds hembygdsförening sitt årsmöte och jag höll föredrag. Jag visade bilder och berättade om slåtterängarna i Skog. Under rubriken ”Ängsskötarna – från nödtorft till bevarandeplan” skildrade jag ängarna ur det historiska perspektivet. Från den tid då ängarna var basen för människornas existens. Tills idag när kvarvarande slåtterängar och naturbetesmarker uppmärksammas och värderas allt högre för sin biologiska mångfald, genetiska resurser och kulturhistoriska värden.
Jag berättade bland annat om gamla hamlade träd. Om hamling i allmänhet. Och om tillskapande av nya hamlingsträd för bibehållande av landskapsbilden och lägga grund för framtida biologiska värden. Bland de kulturhistoriska spåren här i Skog märks bland annat gamla hamlade träd. Det finns spår av lövtäkt på björk, lind och ask. De äldsta är lindar och askar. Jag kan inte sätta någon exakt ålder på de äldsta. Men minst 400 år. Kanske mer.


Nere i Sorgedalen fanns ända fram till igår kväll tre sådana gamla askar. Någon gång under kvällen, eller under natten efter det att jag hållit mitt föredrag och berättat om träden föll ett av dessa tre till marken. En riktig gamling som stod i stenröset i branten mitt i ängen, tappade fotfästet och föll just som jag utandades dess namn.
Ett märkligt sammanträffande tänker jag. Som om något eller någon talar till mig.

Asken hade länge kämpat emot svåra angrepp av askskottsjuka. Om inte den sjukan hade varit hade trädet med stor sannolikhet stått kvar ännu några decennier.

Den gamla asken har burit löv som blivit foder till kreatur på gården Skog under sekler. Den har haft sina olika dagar. Den har sett massor. Hört massor. Den har inväntat. Och valde till slut sitt ögonblick att lägga sig till vila… men också att få leva vidare genom att åter bli sedd!
 

Stammen innehåller mängder av växter och spår. Skalbaggar har borrat. Larver har ätit sig fram och skapat larvgångsmönster. Hackspettar har hackat. Fladdermöss har haft sina dagvisten. Flogrönnen har slagit sina rötter. Mossor och svampar har sina fästen. Lavar av flera slag finns på barken. Just denna gamla ask har väl utbredd förekomst av den rödlistade almlaven (Gyalecta ulmi). Almlaven finns i kategori VU (internationell förkortning av vulnerable) vilket betyder ”sårbar” i listan. Almlaven växer bara på riktigt gamla träd. Det kan vara alm, ask och lönn. Arten förekommer i södra och mellersta Sverige. Arten är i södra Sverige mest frekvent där hamlingsbruket av ädellövträd varit mest utbrett. Troligen därför att hamlingsträd oftast blir mycket äldre än andra träd.
Min plan A är nu att spara den grova delen av stammen och försöka lägga den tillrätta i närheten av den plats där trädet stått. Normalt brukar jag städa undan allt dött i slåtterängen men här tänker jag göra ett undantag... 

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2014/11/aldringens-sista-suck.html
https://sunebroman.blogspot.com/2015/02/lik-i-lasten.html