onsdag 29 april 2020

Åttaåringen

Den 29 april är yngsta barnbarnet Lisas födelsedag. Lustigt nog sammanfaller det med en handfull vänner som fyller år samma dag. Grattis alla 29:e aprillare!
Om Lisa väntat en dag med att hoppa fram hade hon haft gemensam flaggdag med självaste Konungen.

På tal om att hoppa fram... en nyfunnen passion för åttaåringen är lätt att ana...

måndag 27 april 2020

Uppsåtlig våda



Denna vår har jag haft bra flyt med eldningen. Trots att det varit torrt i markerna har jag kunnat pricka in tillfällen att både elda löv och ris.

Det mesta lövet av årets röjning har komposterats. Men efter heldagsröjningen i Sorgedalen (sôrjada'n) eldade jag allt löv där. Det var en vindmässigt perfekt eftermiddag. Svag vind från söder gjorde att all rök från de tjugofem högarna drev spikrakt upp mot skogen över mina egna marker. Ingen i byn fick denna gång smaka på vårens mixture av brända fjolårslöv. Dessutom var lövet så torrt att högarna brann ut snabbt och bra.

Vid påsken hade jag två rishögar från höstens och vinterns buskröj och hamling. Den ena högen tände jag planenligt på påskafton strax efter solens nedgång. Läget på den högen medgav tändning trots torr väderlek. Den hårdbetade ängen hade inget fjolårsgräs som kunde fatta eld. Med bäcken som avgränsning österut finns heller inget som kunde få elden att sprida sig. Även denna gång gick röken norrut.

Under natten till påskdagen lovade prognosen något regn. Och regnet kom… det småregnade hela natten. När jag steg upp vid sjutiden på morgonen var det rejält blött på marken… utan att ens äta frukost hastade jag iväg upp till min hög… nu eller aldrig…

Jag slarvade lite med tändmaterialet och det tog en bra stund att få fart på brasan…men när det väl tog sig blev det en magnifik och smått skrämmande eldkvast. Högen brann ner på en timma. Fram på dagen när markfukten började lyfta vände vinden till rak nordlig. Det betydde att den eventuella glöd som spreds med vinden drog rakt ut mot den hårdsnaggade åkern och ner mot bäcken. Brandrisk noll!

Sedan påsken hade inte regnat överhuvudtaget. Kallt på nätterna och soligt på dagarna har gjort att höstens och vinterns allt regnande känns som det inte alls påverkat marken.
Det har varit kruttorrt i markerna. Och det har proklamerats stor brandrisk.

Men så under den gångna helgen väcktes ett hopp om nederbörd. Prognosen visade först ganska mycket regn. Sedan nästan inget. Men vid elvatiden föll de första efterlängade dropparna. Och så pågick det hela dagen. Vid tretiden fattade jag mitt beslut… ”Åretrunthögen” uppe i Intagskullen ska brännas! Och samtidigt allt ris från Vattenfalls röjning i kraftledningsgatan.

Vid tretiden när jag satte stickan till högen var det svag vind från sydväst. Så pass mycket vind att den lilla begynnande lågan i den kruttorra rishögen snart växte till ett hotfullt monster. Det dånade, knastrade och small så det ekade inne i skogen. Det kändes smått olustigt att se på…

Men markfukt och begynnande grönska gjorde det hela att det ändå kändes ganska lugnt. Hela tiden som rishögen brann föll ett sakta stilla regn. Knastret och smällandet blandades med trastsång och morkulleknorr. Och det fortsatte även sedan högen brunnit ner.

Kvällskonserten fortsatte långt in på kvällen och avslutades med rödhakesång.

Under natten väntades vinden bli svag nordlig. Det kom sig så att den enorma glödbädden så kom i lä för den svaga förmiddagsvinden.

Under de nu tjugo åren i ängarna har det blivit en eller ett par rishögar varje vår. Högar bestående av buskar, grenar och hamlingsris. Sådant som avverkas under hösten efter lövfällningen. En av högarna är alltid ämnad att blir påskeld.

Åretrunthögen, den som jag brände nu senast, är en rishög med blandat material som ligger uppe i skogsbrynet. Den högen är avsedd att ta hand som sådant som klipps och sågas under den annars avverkningsfria delen av året. Vår, sommar och tidig höst. Det kan kan också vara träavfall av annat slag som just denna gång… gamla murkna och uttjänta fågelholkar. Den högen är långliggare och eldas vartannat eller vart tredje år. Nu tror jag närmast att den legat ännu längre…


torsdag 23 april 2020

Fräck i frack


Igår kom flugsnapparen till Skog. Idag blev han porträtterad. I sin svarta rock och vita skjortbröst.

Tidigt i veckan hade jag tankar på att åka till Skaraborg. För att ta tempen på fågellivet i och kring Hornborgasjön. Men jag befann vädret alldeles för bra. Stark sol är inget bra skådarväder. Motljus och hårda skuggor. Nu är jag glad att jag stannade hemma. Det kändes fint att ta emot flugsnapparen på hemmaplan dagen då han anlände. Att välkomna honom hit efter den långa flygturen från tropikerna. Gårdagen bjöd också på den första flygande aurorafjärilen. Bara en sån sak!

Det är alltid lika roligt när flugsnapparen återvänder. I år blev det tidigare än förväntat. Återkomsten brukar jag räkna med under första veckan i maj.


Flugsnapparen är inte bara fin i sin frack. Han är dessutom överhövan fräck. Knappt hinner han landa efter sin långa resa förrän det blir konflikter med traktens stannfåglar. Talgoxar och blåmesar som redan bott in sig i sina holkar får med ens se sin tillvaro ställas på ända. Det blir ett liv och ett kiv.

Flugsnapparen uppträder högljutt och stökigt. Med explosiva attacker gör han allt för att köra ut de etablerade hyresgästerna. Han har inget annat val. Han har ju inte varit här och sett om sina hus. Han lever ju på flugor och måste vintertid flytta dit maten finns. Så går det som det går… krig och tragedier… Om det redan är upptaget och det finns ägg i holken händer det att flugsnapparen bygger ett nytt bo ovanpå.

Snapparen nöjer sig heller inte med en holk. Han vill ha två för han lever ofta i dubbeläktenskap. Några dagar efter att hanen anlänt kommer honorna. Då förväntas av honom att han skall ha fixat nånstans att bo. Det är ont om tid och det dröjer inte länge förrän första honan lägger sig att ruva. Under tiden uppvaktar hanen en nyfunnen älskarinna och erbjuder även henne en plats att bo… När det är fixat återgår han till den förstvalda och lever ett något lugnare familjeliv… emedan älskarinnan får reda upp sitt på solokvist…

tisdag 21 april 2020

Haganäspremiär

Igår blev det premiärbad vid Haganäs. Med repris idag. Efter några timmar med motorsågen igår och en heldag vid vedklyven idag kändes det helt perfekt att runda av med svalkande reningsbad. Jag inbillar mig att de kalla baden stärker kroppen och aktiverar immunförsvaret.
Efter badet låg jag ett tag på bryggan och lyssnade på kvällens fågelröster. Det blev tolv olika arter och bland dessa vårens första lövsångare.
Med näsan mot den klara himlen noterade jag också dess totala renhet. Inga vita streck på himlen efter resande kors och tvärs... det som jag brukar kalla för ”resanderök” syns det i dessa tider inte ett spår av...

tisdag 14 april 2020

Färdigröjt












Årets röjning är i huvudsak avslutad! Och resultatet är verkligen superfint! Jag är sååå nöjd! Det känns helt fantastiskt… att det även detta, nådens år 2020 har gått att genomföra projektet.
Att allt gått i lås är tack vare värdefull hjälp och support vid strategiskt rätta tidpunkter. Med strategiskt rätta tidpunkter menas tillfällen då vädret varit gynnsamt och att det för mig funnits tid för några timmars välbehövlig vila mellan passen.
Hjälpetimmarna har varit cirka 50. Totalt omfattar arealen cirka 1,4 hektar. Det vill säga 14.000 kvadratmeter. Det har tagit cirka 110 mantimmar för hela jobbet. Det betyder i sin tur drygt 127 kvadratmeter räfsad ängsmark per timme. Då ingår ställtid, lastning, körning till kompost och eldning. I år har merparten av löv och mossa körts till den numera smått gigantiska lövkomposten. Vid en grov uppskattnig av årets volym komposterat löv landar jag på cirka 30 kubikmeter. Endast i Sorgedalen, som omfattar 0,5 hekar, har allt lövet eldats. Där har också i samband med löveldning gjorts en del mossbränning.
Nu vilar ängarna under vårsolen. I väntan på stilla vårregn och värme. De första örterna har redan slagit ut… blåsippa, gulsippa, vårlök, vitsippa, kabbleka… gullvivor är på gång och i skyddade lägen blommar just nu lundstarr och knippfryle… hägg och hassel har svullna knoppar… men hålls lite tillbaka av kyliga nätter.

Det känns bra att våren smyger sig på!

onsdag 1 april 2020

Gästarbetare i Boarp





Text, text, text... det blev en lång dag med timmerkojan... så jag orkade inte skriva något ikväll...
Kanske imorgon!