lördag 10 december 2022

Höglindshamling #2


Det blev ingen klättring på stege vid dagens hamling. Jag gjorde ett par ansatser men insåg ganska omgående det riskabla i tilltaget. Dessutom var stegen för kort. Istället fick jag bruk för min fantastiska stångsåg. En Silky Hayauchi med teleskopskaft i fyra delar. Totallängd 6,3 meter plus sågbladets längd på 390 mm. Till detta min egen längd. Allt tillsammans var vad som fordrades för att nå ända till toppen och kunna kapa alla grenar.
Stångsågen är ett omistligt redskap i arbetet i äng och hage. Jag använder den ofta. Men sällan i full längd. Vid fullt utdrag är stången en aning svajig men med tidens övning och erfarenhet går det alldeles utmärkt att såga med fullt utdrag. Ett par gamla ”livgrenar” satt kvar i toppen sedan förra hamlingen för cirka tio år sedan, De hade uppnått en diameter på nästan tio centimeter. Trots att jag fick såga av dem med sneda snitt funkade det fint. Det är alltid extra jobbigt att såga ”uppför” så det tog sin rundliga tid. Men det var ju ett härligt väder och med många små pauser blev det också gott om tid att njuta av utsikten över landskapet.
Nu är de tyngsta momenten avklarade. Det mesta av riset är framdraget till det som kan bli vårens påskeld.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/12/hoglindshamling-1.html

fredag 9 december 2022

Höglindshamling #1



Idag har jag påbörjat hamling av högsta gårdslinden. Det har varit på gång att göras. Det låg på att-göra-listan redan för ett par år sedan. I mitten av förra månaden hände dock det som påkallade åtgärden. En gammal rotlös ek hade fallit mot linden. Flera grenar på linden blev knäckta. Dessutom blev delar av den gamla ekens krona sittande kvar. Avbrutna grenar fastkilade högst upp.

Idag har jag påbörjat hamlingen. Och under viss försiktighet, med hjälp av vajer och vinch, lyckats ta ner ekgrenarna.

Nästa moment blir att ta sig ändå upp till toppen för att slutföra beskärningen. Få se om jag törs…

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/11/rojning-i-brynet.html

tisdag 15 november 2022

Jordkällaren restaureras







Häromdagen hade jag hjälp att plocka av teglet från jordkällartaket. Det var den första och nödvändiga åtgärden inför den stundande och mera omfattande restaureringen. Idag har det arbetet startat. Det kan nog sägas vara i ”grevens tid”. Att vänta skulle utan tvekan leda till ännu större förfall. Och som till sist sannolikt gjort att källaren slutat som ruin.
De mest synliga och akuta skadorna att reparera är murarna kring dörröppningen. Där har stenvandringen pågått under lång tid. Invändigt har det också börjat läcka på ett par ställen och den bakomvarande fyllnadsjorden har börjat rinna in på källargolvet. Dörrkarmarna har bågnat. Dörrarna har inte gått att stänga. Inte heller öppna. (Två dörrar!). Innertaket har rasat in. Det sedan den bärande mittbjälken skadats av röta. Överbyggnaden, yttertaket, har dock hållit tätt. Och det är mycket tack vare det som det övriga trots allt klarat sig så hyfsat bra som det har. Den bärande konstruktionen har dock förflyttats och tappat kontakten med sina stödpunkter.
En stor del av förfallet har pågått och varit synligt under flera år. Det har dock varit andra tunga projekt av liknande slag som fått förtur. Men nu blir det äntligen av!

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/11/avtackning.html

lördag 12 november 2022

Röjning i brynet




Den senaste veckans regn och blåst blev det som tog knäcken på den döda eken i skogsbrynet. Ett gammalt hålträd. Någon gång under natten–morgonen till torsdag gav det sista av rotsystemet upp.
Eken landade olyckligt i den största hamlingslinden på gården. Där blev den hängande. Det var dock inte värre än att den gick att dra ner med hjälp av vinschen på fyrhjulingen.
Där ligger nu den störtade gamlingen med sin demolerade krona i väntan på slakt.
I samband med det blir det också påkallat att beskära lindens grenar.

Den gamla eken har varit hem för olika bosättare. Ekorrar har fött ungar i trädets inre. Och under flera år har stararna funnit sin bostad där. Det hårda virket i dödgrenarna har också fungerat som trumma med god resonas... här har hackspettarna ofta slagit sina virvlar under vårarna.

Idag har vi också kört ett litet röjningspass i Intagskullen. En stycke i taget. Några timmar då och då.

onsdag 9 november 2022

Avtäckning



Idag har jag haft hjälp av vännen Ingemar att påbörja restaurering av jordkällaren i Skog.
Tillsammans har vi plockat ner teglet. Vi har också borstat det rent. Nu står 352 pannor uppställda på lastpallar för att, när allt är klart, åter läggas på plats.
Det är i vissa stycken en ganska omfattande restaurering som stundar. Närmast på tur står att stoppa den stenvandring kring källarens öppning som pågått under lång tid. Här har länge funnits en viss rasrisk.
I nästa skede är det dags att bygga nytt innertak. Det är flera år sedan som det gamla rasade. Mittbjälken hade ruttnat i ena änden och hela taket brakade in.
Den bärande yttertakkonstruktionen har klarat sig förvånansvärt bra genom de drygt hundra åren som gått sedan källaren uppfördes. Här kommer det dock att behövas fräschas upp på en del ställen.
Mest för att veta att det så långt som möjligt är friskt under teglet. Lite målning med järnmönja på plåtdetaljerna och lite fix med vindskivor på norrsidan.
Just nu är det inriktning på att tömma källaren på det nedrasade taket och gammal inredning.
Sedan blir det Axengren och Hulander som får ta tag i att åtgärda stenvandringen. De har varit här tidigare. 2018 gjorde de ett omfattande räddningsarbete av stengrunden till det gamla boningshuset. Förra året gjorde vi tillsammans en restaurering av stenbron över bäcken. Länkar nedan.
Sannolikt kommer jag att lägga jordkällarprojektet i malpåse över vintern. Innertak och träarbeten får nog vänta till den varmare årstiden.

Relaterade länkar
Stenbron 2021:
https://sunebroman.blogspot.com/2021/10/bron.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/10/bron-restaureras-2.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/10/bron-restaurerad.html


Husgrunden 2018:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring-dag-2.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring-3.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring-4.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring-5.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/12/komplettering-och-justering.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/12/sista-stenen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/12/grunden-fardigstalld.html

torsdag 27 oktober 2022

Avslut #3


Idag har mina Mårbackapelargoner flyttat ner i källaren för att få sin vintervila. Stänglarna är nedklippta. De kvarvarande blommorna sparade i ett krus.
I mitten av februari ska jag återuppväcka dom igen!

fredag 14 oktober 2022

Avslut #2


Idag åkte dahlia-knölarna in i ”slutförvaret”. Förra året tröttnade jag på mina dahlior. Jag tyckte att de krävde mer än de gav. Jag hade dock inte hjärta att köra dom till skogen i våras. Grävde därför snabbt ett nytt land och tänkte ”det får gå som det vill”... jag tänker inte lägga någon energi på att vattna och pyssla. Istället lade jag den kraften på årets nysatsning – tomatplantorna.
Men se... dahliorna höjde sig till protest och utvecklades väldigt fint... utan stor insats från min sida.
Nu inför hösten hade jag bestämt att definitivt säga adjö till knölarna... men så var det återigen hjärtat som protesterade.
Nu får dahliorna ännu en säsong. Och detta mycket tack vare ett tips som jag fick av en vägfarare med lång erfarenhet av dahliaodling:
— Se till att de har tillgång till vatten hela växtperioden. Det bästa är om du kan leda fram vatten från exempelvis stuprännan. Det får bli nästa års miniprojekt... konstbevattning till dahliorna!