onsdag 30 april 2014

Valborg in my yard


Det har blivit en hel del eld och rök här på bloggen under våren. Likadant var det förra våren. Och alla vårar åratals tillbaka. Det hör liksom våren till. Med eld i ängar. När lövröken breder ut sig i skymningsstunden och trast och rödhake spelar. Det är då som förra årets sommar åter glöder. Det är då som fjolårslövets nät av nerver återlämnar sin energi. Det är då som fotosyntesen startar och nya celler börjar byggas i nya gröna blad. I gröna blad som ritar det nya årets ring i trädets stam. Växandets del av solvarvet begynner.
Jag hade redan tidigare bestämt att nu får det vara nog. Inget mera eldande. Och definitivt inte några mer bilder på eld och rök här på bloggen.
Det höll dock inte som synes. Det blev en eld idag också. Kanske mycket för att understryka att det är valborgsmässoafton.
Denna lilla brasa, som mestadels består av nedfallna grenar från björkar i Moahûla, får bli min hyllning till våren här hos mig... in my yard...

tisdag 29 april 2014

Häggen blommar 29 april



För fyra år sedan, 2010, hade jag ett inlägg på bloggen med rubriken ”Häggen blommar” och datumet var den 22 maj. Förra året, 2013, hade jag ett inlägg med samma rubrik. Det var den 19 maj. Två ganska normala år tänker jag.
Några dagar nu, har det varit soligt, varmt och somrigt. Naturen har inte låtit vänta på sig. Allt är extremt tidigt. Jag skulle vilja påstå att det är tjuvstart...
Idag är det den 29 april. Mitt yngsta barnbarn, Lisa, fyller två år. Och på hennes födelsedag idag blommar häggen här i Skog. Ymnigt. Vackert. Doftande.
Sådana här dagar, när det är soligt och varmt och häggen just har slagit ut är det ganska enkelt att vara arbetslös. Det är lätt att glömma bekymmer och oförrätter när det faktiska livet fyller alla sinnen. Vitsippor och hägg samtidigt. Getingdrottningar som letar lämpliga platser att starta bobygge på. Samtidigt sjunger flugsnapparen för fullt. Han som inte brukar komma förrän i slutet av första veckan i maj, han har sjungit i en hel vecka nu. Stararna har börjat ruva. Om ett par veckor kommer de att flyga i skytteltrafik med mat till sina ungar. Ladusvalorna har återvänt från Kenya. Jag såg dem i Tsavo East National Park i mitten av mars. Nu är de här och fångar flugor.
Själv har jag gått lite på sparlåga idag. Grymt sliten, och lite håglös efter allt räfsande, projektjobb och många sena kvällar. Men lite har det blivit gjort ändå. Båten har fått en skrubbning. Och jag har plockat glas ur fyra bågar. Skrapat kitt och färg och halvoljat...

måndag 28 april 2014

Lathyrus Prunus Betula



Idag har Ebba och Lisa varit här några timmar. Vi har provsmakat de första gökärtsblommorna (Lathyrus). Eller ”gökamat” som det alltid har kallats här omkring. Vi konstaterade också att plommonträdet (Prunus) Viktoria blommar ymnigt och att det fanns några ivriga pollinatörer på plats bland ståndare och pistiller.
I år skall det också bli premiär för torkade björklöv (Betula) till te. Det lär bli ett gott och stärkande te om de torkade björklöven blandas med löv från hallon, svarta vinbär och blåbär...

Etthundatusen klick!


Idag, tidigt på förmiddagen, blev ett historiskt ögonblick för mig här på bloggen. 100.000 klick! Känns faktiskt lite magiskt...
Av en tillfällighet var jag inne på bloggen för att hämta en länk till ett inlägg som jag skulle bifoga i ett mejl till en vän. Då slog räkneverket om till 100000 besökare. Siffrorna lyste nästan som eldskrift emot mig. Så lustigt nog blev jag själv den etthundratusende klickaren!
– Keep watching!

söndag 27 april 2014

Oxalis Urtica Taraxacum





Oxalis Urtica Taraxacum... som en trollformel när häxan kokar sin brygd... Hon står där och rör i sin kittel... och säger de magiska orden:
– Oxalis Urtica Taraxacum!
Kunskapen om vad som går att tillvarata i naturen har kommit till heders igen. Det har visat sig att naturens örter innehåller viktiga och värdefulla mineraler, spårämnen och näringsämnen som gått förlorade i våra odlade grödor. Mycket på grund av förädling, avsaknad av växelbruk, hårt driven odling med konstgödning etc.
Och det är mycket ur naturen som går att hämta hem och att ha i sitt skafferi. Varje år tänker jag att jag skall samla, torka och frysa. Varje år blir det samma sak. Våren kommer, som nu, snabbt och överraskande. Allt slår ut på en och samma gång och jag vet inte riktigt var jag skall hålla till för att få ut de maximala och hinna med allt jag vill.
Lite nässlor – Urtica – brukar det dock gå att rädda innan de förväxer, blir trådiga och ledsamma. Cirka sju liter har jag plockat idag. Förvällt, hackat och förpackat. Det blev fyra paket med 1,5 deciliter hackade nässlor i varje. Ett paket är ganska lagom till en liter soppa.
På vägen till nässelstället såg jag hur ymnigt harsyran blommar just nu. Som en matta av de ljusrosa blommorna inne i granskogen. Harsyran – Oxalis – kan också ätas. Bladen kan användas som smakförstärkare i sås, efterrätter och även blandas i vatten till måltidsdryck. Jag har inte provat själv men jag läser om detta på hemsidan ”skogsskafferiet.se”. Även – Taraxacum – maskrosornas späda blad går att äta. De passar bra i sallader och lär duga gott som substitut för ruccola. Maskrosens rötter kan användas i gratänger och pajer...
Så nu är det hög tid att samla örter och mumla sin formel... oxalis, urtica, taraxacum...

lördag 26 april 2014

På tur med Voi

Lyda, Beatrice och Manase i en av de djupa fönsternischerna.
Lydia i slottskapellet
Beatrice svingar
Martin Gunnardo med gästerna från Voi
”Manase in Sweden”
Lydia i blomsterhavet
Förväntansfulla och i allra bästa skolresestil har vi idag varit på bussutflykt med vännerna från Voi. Från Ulricehamn, runt Tolken, över Dannike och till Torpa stenhus gick turen. Efter besöket vid Torpa åkte vi vidare till Åsundsholm Golf & Country Club för att äta lunch.
Åsundsholm är en av Voi-projktets stora och viktiga sponsorer. Fredrik Gunnardo berättade om Åsundsholms historia och den nuvarande verksamheten. Efter lunch var hela sällskapet inbjudna till prova-på-golf under överinseende av Martin Gunnardo och klubbens pro Peter Lööv. På green med puttning och på driving-rangen med järnklubbor och långa slag.
Det blev en lekfull och mycket uppskattad stund på Åsundsholm.
Efter lunch och golf gick färden vidare till Fagerås för att se och njuta av hundratusentals blommande påskliljor.
En helt fantastisk och oförglömlig dag, då vårt svenska landskap visade upp sina allra mest fördelaktiga sidor...
...nyutslagen grönska, vitsippebeströdda hagar, svag vind, solsken med varmt i luften – ett alldeles sällsynt vackert väder...

fredag 25 april 2014

Fönster mot öster

Efter några veckor med ett idogt lövräfsande är det nu dags för arbete med lite mera bestående resultat. Alla fönster till den västra gaveln på gamla huset i Skog är färdiga för målning. Men på den östra sidan återstår en del att göra. Idag har jag plockat ner de fyra rutorna till vindsrummet på soluppgångssidan. Det var meningen att de skulle varit med i vinterns renoveringsrunda men då gick de inte att få loss. Bågar och karm hade svällt av fukt. Allt satt fast som berget. Jag vågade helt enkelt inte att knacka så hårt som hade behövts för att få loss dem. Det så långt som möjligt hålla fönsterglaset iskadat genom hela renoveringsproceduren. Nu, efter lång tid med torrt väder var det nu en enkel match att plocka ut bågarna.Bågarna är i ett hyfast skick vad trävirket beträffar. Men målarfärg och kitt är maximalt anfrätt av många års väder och vind. Härligt att ta tag ett sådant här överblickbart delprojket. Torrt och lättskrapat ser det ut att vara. Betyder att det går att grunda, glasa och kitta på direkten...



torsdag 24 april 2014

Soprent i Hulu



Samhällsföreningen här i byn har, precis som sipporna i backen, börjat blomma. Ja, det kanske låter lite överdrivet poetiskt i sammahanget, men flera livstecken har märkts den senaste tiden.
I kväll var det sammankallat till skärpplockning i samhället och utmed tillfartsvägarna. Drygt 30 personer ville vara med och städa. Ett gäng gick till Strömsdal och vände. Ett till Lycke. Ett till Bäckaskog. Ett inom byns gator och vägar. Och så Gunnel, Mikael och jag som gick till Haganäs.
Vi hade den längsta sträckan och mest skräp så det tog sin tid. Men icke desto mindre värdefullt. Och som extra belöning fick vi se och höra både storlom och mindre hackspett! Jag tror det blev sex sopsäckar på sträckan Haganäs tur och retur. Plus en säck med burkar och glas. Plus en del skrymmande prylar som takplåt, byggskivor, avbrutna snöstakar och fyra hjulsidor av plast...
Kvällens aktivitet avslutades med korv och bröd. Och lite eftersnack, såklart.
Ja, för min egen del blev det ytterligare ett litet arbetspass. Jag hade två lövhögar kvar att elda från gårdagens fagning. I kväll tände jag dom... och jag tror att detta blev årets sista lövbrand. Det är nu i det närmaste soprent även på löv här i ängarna.


onsdag 23 april 2014

Fullt hus med Jenny

I kväll var det fullt hus i Ulricehamns kyrka när Jenny Berggren och färgstarka Occapella tog ton till förmån för Voi-projektet.
Välgörenhetskonserten blev en finstämd och tät föreställning.
Under konserten medverkade Manase, Lydia och Beatrice från Voi. De berättade var och en om Voi-projektets betydelse. Både för dem personligen men framförallt för de, idag 50 barnen, som får hjälp via projektet. Deras berättelser var gripande och jag tänker att det inte bara var jag som hade en stor och tung tår i varje ögonvrå...
...samtidigt med ett hoppfullt leende inre...


Natur- och kulturdag i Skog



För åttonde året i rad har jag haft besök av en högstadieklass från Ätradalsskolan i Timmele. Eleverna har genom åren hjälpt till att sköta Natura 2000-ängen här i Skog. Tillsammans fagar (röjer/städar) vi ängen och eldar löv och nedfallna grenar så det står härliga till. I utbyte mot arbetsinsatsen bjuder jag på bussresan. Jag berättar om ängens betydelse förr och nu och om ängens naturvärden och den biologiska mångfalden. Under dagen lever vi ett fritt liv. Umgås. Arbetar. Grillar. Fikar.
Tillfälle ges också att vandra runt på gården. Jag berättar dess historia och om levnadsbetingelser på en liten gård i Västergötland vid förra sekelskiftet. Vi kikar på landskapet, husen och gamla redskap. Vi hinner också med att lära lite om olika trädslag och prata om vad de använts till.
Den här dagen har årligen varit en av de absoluta höjdpunkterna i mitt liv som ”ängsskötare”. Det är vitaliserande och roligt att arbeta tillsammans med ungdomarna. Det är en förmån. Att jag genom mitt arbete med ängarna här i Skog dessutom kan visa upp något som bidrar till kunskap och intresse för naturen är detsamma som stor bonus.

söndag 20 april 2014

Cykelringklocka

Det här är Jonas. För några dagar sedan var han på väg hem från Jönköping till Huskvarna på sin cykel. I en av korsningarna utefter vägen fick hans cykelfärd ett abrupt slut. Jonas rammades av en bil. Störtade i backen och blev liggande. Det blev omedelbar transport till sjukan. Förutom det synliga skrubbsåret under vänstra ögat konstaterades en fraktur i ena axeln. Samtidigt som Jonas blev omplåstrad fick han mycket beröm för att han använt cykelhjälm. Hjälmen var sprucken på flera ställen och det är lätt att räkna ut att den kommit väl till pass just vid detta tillfälle den här dagen.
Vilka konsekvenser det kunde blivit utan hjälm går bara att fantisera om. Men mera allvarliga, är väl det troliga svaret.
Själv är jag väldigt konsekvent i min hjälmanvändning, Konsekvent på det sättat att jag aldrig använder en dylik. Jag har aldrig ägt en cykelhjälm. Inte ens under mopedåldertiden var det aktuellt med hjälm. Jag och mina kompisar körde moppe i tre år. Ofta, mycket och galet. Men aldrig hjälm. Om det var någon huvudbonad på under våra färder så var det i så fall på sin höjd en toppluva.
Det är naturligtvis oförståndigt att inte använda hjälm vid cykling. Och för den som har ett så litet förstånd att den inte förstår hur oförståndigt det verkligen är, är det naturligtvis desto mer viktigt. För att skydda det lilla som finns!
Kanske blir detta bli en varningens bjällra... en pinglade cykelringklocka...?

Äventyr vid bäcken


 

onsdag 16 april 2014

Röjepiga – Fagningsblomma




När vitsippan blommar är det dags att röja i ängarna. Vitsippan har också fått namnet ”fagningsblomma”. Precis som ”röjepiga” så ger dessa namn tydliga signaler om att det nu är dags att ge sig ut med räfsa och tändstickor för att städa bort nedfallna kvistar och fjolårslöv.
När vitsippan blommar är den rätta tiden. Oftast slår den ut och är som finast just när marken har torkat upp något efter vinterns och vårens fukt. Det har blivit lite varmare i luften. Dygnsmedeltempen har höjts. När vitsipporna börjar växa och blomma hjälper de också till att lyfta det gamla lövet från marken så att de går lätt att städa bort.
Fagningen i ängarna har alltid varit ett viktigt moment i ängsbruket. Gamla nedfallna pinnar från träden är besvärliga att ha i markerna när man skall slå med lie. Gammalt löv som är fullt av svamp- och algsporer ville man inte ha in i ladorna med höet. Det skulle snabbt fördärva kvalitén på fodret. I synnerhet förr i tiden då det kanske var svårt att få höet riktigt torrt. En annan effekt, och kanske den viktigaste, är att röjningen ger marken en kickstart. Löv som hindrar solljus och värme att nå marken städas bort och de ytor som blivit tidigt röjda svarar snart med en snabb tillväxt av gräs. Nog så viktigt i ängarna där det gällde att få ut det maximala av arealen.
För mig personligen är röjningen på våren den finaste och bästa aktiviteten i ängsskötseln. Och i naturen överhuvudtaget. En sådan kväll som i kväll till exempel... Rödhakarna sjöng på kapp... de trillade sitt silver från granarnas toppar. De annars så högröstade trastarna fick stå tillbaka i kvällens konsert. Rödhakarna ägde scenen. I bakgrunden hördes också på avstånd ett par tranor ropa. Och morkullorna drog. Varv efter varv.
När jag räfsat några timmar, skymningen faller och kvällskylan kommer är det ett skådespel att tända lövhögarna, känna värmen och se på hur alla löven förtärs av elden...