Mossa på stenen

Sedan en tid tillbaka sköter jag min klippning och rakning på eget huvud med egen hand. Det hänger samman med några olika parametrar. Jag behöver vara lite sparsam. Jag är inte lika ofta i staden och kan göra drop-in i frisörstugan. Och jag känner att jag behöver klippa allt oftare. Det där sista kan jag kanske förklara senare. Eller varför inte just nu. Med tilltagande ålder är det att märka att håret mestadels inte växer där det gjorde tidigare. Det växer liksom runt om den ursprungliga växtzonen. Och det växer snabbt. Långt ner i nacken. Ända ner på ryggen. Inne i öronen. Och i näsan. Och det ser väldigt fort väldigt missprydande ut. För att inte säga extremt ovårdat. Och det kliar som djävulen just där i nacken. Där kragen möter den där retfulla oönskade hårväxten. Alltså jag förstår mer och mer vad som menas med att blir gammal och mossig. Precis så är det. Och mossa kliar.
Det här med en allt kalare hjässa har varit min profil under ganska lång tid. En gång uppmärksammades det på ett alldeles speciellt sätt. Det bekom sig så att i stort sett hela personalen på mitt forna jobb satt i fikarummet. Det var några år sedan och vi var rätt många på den tiden. En av cheferna, bubblade och pratade om något som hon gärna ville berätta. Och som hon tyckte var högst väsentligt. Saker tydde på det eftersom redan inledningen brände halva kafferasten. Och jag förmodar att  hon trodde att alla lyssnade uppmärksamt.
När pratet pågått några minuter såg jag hur en kollega tvärs över bordet tappade koncentrationen. Tittade omkring sig som om han landat i ett okänt land. Kanske han rent av slumrat till några sekunder. Förlorat sammanhanget. Nu gjorde hans tankar en egen resa och plötsligt sa han:
– Faaa'n Sune, du har ju mer hår på armarna än på huvudet… !
Ja, vad skulle man säga? Det var ju sant. (Dagens selfie berkräftar också detta faktum). Och med tanke på att han inte hade tillgång till information om behåringen på övriga, mera dolda, ställen så var det ju kommentaren helt relevant och de facto icke allmänt stötande. Lite överraskande bara att kommentaren fälldes med hela personalen sittande runtomkring och samtidigt som chefen pratar om något som kanske var mera viktigt.
Fast sånt är ju livet. Fullt av överraskningar... och så här efteråt får man ju bara tacka för att ha fått en liten story ur vardagen att berätta.
Så det här med besparingen. Etthundrasextio kronor betalade jag tidigare för att få ädelstenen polerad. Det var ett prutat pris. Och då ingick ansning av ögonbrynen också. Jag gick och klippte mig en gång i månaden. Totalt nu alltså 2400 kronor skulle det ha kostat sedan den dagen jag började göra det själv. Min nya hårklippare kostade cirka 600 spänn så just nu går jag med rejält plus. Och ännu mera plus med tanke på att jag numera kör över skulten varje vecka. Däremot bidrar jag inte till BNP. Men jag tar mig friheten att vara lite rebell. Frisyren matchar ju också i någon mån den imagen.
Dagens trimning är inte den slutgiltiga inför påsken. Det blir en liten putsning till. Samtidigt är det då säkrast att se till att klippa bort all behåring inne i näsan. Jag har sett gubbar med hårbuskar i näsan som varit jättelika. Så stora så man trott det varit påskkärringar som flugit in i nosen på dom. Gubbarna. Så kraftfullt i infloget att bara kvasten synts sticka ut. Se upp med det! Kolla nosen! Om en kvastresenär har flugit in kan det finnas risk att flera följer efter…