Det blev lite dystert i förra inlägget. Jag kände mig lite deppad. Det finns vissa saker som aldrig kommer att gå att till 100 procent få bukt med. Till exempel cigarettfimpar på gatan. Hundskit som lämnas kvar. Skräp som kastas. Och sopor som inte sorteras på rätt sätt. Allt det där är bara att acceptera. Det kommer aldrig att bli 100 procent. Bättre då att tänka... Se där ligger en hundskit... en stor rackare... tänk va skönt för den hunden att den fick gå ut en sväng och lätta på trycket. Annars hade det ju nästan kunnat klassas som djurplågeri. Det är sånt man har lätt att förstå när man hamnar i trängda lägen med en uppblåst mage... när det är dags för gasleverans är det skönt att få komma ut ett slag...
För att muntra upp lite grann levererar jag här ett litet ljudklipp från kvällen. Det är en improvisatör. En jammare från hög nivå... en solist på topp... en kvällssoaré... Håll till godo och släpp det där gnället om sopor och skit...
– Lyssna på taltrasten istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar