lördag 25 juli 2015

Surt hö och knölar


Nu är ängen slagen. Och höet är bärgat. Ja, tyvärr gick det inte att få gräset i Sorgedalen torrt i år. Det blev inte hö. Det var nära, nära, men torkvädret räckte inte för att krama den sista fukten ur det vissna gräset. Regnet i mitten av veckan satte stopp. Detta år blev ängshöet lagt i kompost. Surt och sorgligt, men det blev lösningen. De hotande regnen som just nu hänger över oss var i annalkande och hade också omintetgjort bärgningen. Nu ligger slåttermarkens hud helt naken. Ängens hår är snaggat ända ned till svålen. Varje liten ojämnhet i backen ligger blottad. Små gropar och kullar avtecknar sig fullt synliga. Tusenårsspår av odling, slåtter, och bete. På ett liknande sätt är det uppe på mitt huvud just nu. Det tre millimeter korta borsthåret på huvudknölen har inte kunnat skydda från allehanda bitande och stickande insekter. Bromsar, blinningar, myggor, knott, hästflugor... och vad mer kan det vara... Blodsugarna har gett mig mängder av bett uppe i svålen. En svål som just nu är full av ojämnheter. Stora knölar. Som halva puttekulor. Det kliar och svider och jag river sårskorpor ideligen. Med blodvite som följd. Ofta har jag skyddat mig från angrepp genom att ha kepsen på, men det har inte hindrat insekternas anfall. De har istället specialiserat sig på bakhåll och riktat sina attacker mot nacken. Troligen kommer jag ha knölar, skorpor och öppna sår kvar ända fram till jul.
Ja, knölarna på huvudet får jag vackert bära. Det är bara att vänja sig vid klådan och ömheten. Andra knölar som är på tillväxt just nu, och som sprider mera glädje och förväntan, är knölarna i jorden. Potatisknölarna. Och, peppar, peppar... ännu är blasten fri från bladmögel. Det verkar kunna arta sig till en fin potatisskörd detta år. Med regn i lagom doser. Och trots allt, tillräckligt varmt för att knölarna skall utvecklas. Bättre sent än aldrig har nu den allra tidigaste sorten, Rocket, mognat och gett åtskilliga smakliga måltider. Blue Belle har jag kikat på men den är den senaste av alla mina sorter så den får jag vänta på. Mandel och Asterix blommar. Hoppas innerligt att dessa, mera önskade knölar, skall räcka ända fram till jul...

torsdag 23 juli 2015

Kulörbyte

Lite varstans i de gamla husen i Skog finns inskriptioner gjorda av människorna som levt där. Oftast är det ett namn och ett årtal. Ibland med något litet tillägg. Jag har själv följt den seden vid något tillfälle. Till exempel noterade jag datum och årtal då jag första gången målade dörren till Lillstugan. Där står också vilken kulör jag målade i. ”Dörren målad ockragul 15/8 2002. SB.” Det är alltså tretton år sedan dörren blev ockragul. Även fönsterbågarna målades i denna kulör. Fönsterinfattningar och dörrinfattning i en bruten vit nyans. Jag förvånar mig över hur bra målningen har stått sig. Även det mesta av fönsterkittet är intakt. Då målade jag med linoljefärg från Teknos i Tranemo. Nu står Lillstugan inför ett kulörbyte. Och nu är det färg från Engwall & Claesson. Fönsterinfattningar, fönsterbågar, dörr och vindskivor skall få samma kulör som fönsterbågarna och fönsterinfattningarna på det stora huset. Idag har jag grundat ett par fönsterbågar och strukit dörren en första gång. Självklart måste jag också göra den historiska inskriptionen på dörrens insida...
”Dörren ommålad 23/7 2015. Kulör S 4020-Y10R. SB.”

onsdag 22 juli 2015

Å, kitt




Det var den 23 maj som jag påbörjade målningsprojektet ”östra gaveln”. Under rubriken ”Preparering for painting #1” hade jag en bild på mig själv när jag tvättar väggen på farstukvisten på gamla huset i Skog. Två månader har gått. Och faktiskt är det mesta klart. Det blev klart redan innan juni månad var till ända. Allt utom fyra rutor till köksfönstret. Det satt lite långt inne det är med fönstren. Orken tog liksom slut. Och andra göranden kom emellan. Idag har jag tagit tag i fönsterhantverket igen. Stiftat glas. Monterat hörnbleck och klämt kitt i alla falsar. Om några dagar är det dags för en första strykning på bågarna och sedan ytterligare en.
Därefter lovar jag att visa resultatet av sommarens målningsprojekt.
Inte utan en viss stolthet...

Länkar till projektets tidiga fas:
http://sunebroman.blogspot.se/2015/05/preparing-for-painting-1.html
http://sunebroman.blogspot.se/2015/05/preparing-for-painting-2.html
http://sunebroman.blogspot.se/2015/05/to-be-continued.html
http://sunebroman.blogspot.se/2015/05/forberedelser-for-malning-4.html

måndag 20 juli 2015

Blue bell(e)s

I förra inlägget berättade jag om klockpyrolan som nyupptäckt art i ängen. En annan klocka som just nu blommar är den stora blåklockan. Från den höga stängeln når de stora klockornas signaler långt ut över blomsterhavet. Signalen når också till liemannen... ”Nåd... var aktsam... bespara” Och liemannen faller till föga... skonar den ståtliga klockan... Hoppas det blir frön som mognar och blir till nya plantor.
Lunchmenyn idag blev ett duplikat av flera gångna dagars. Sill, potatis och lite tillbehör. Har börjat skörda potatis från min egen odling. Hittills har det bara varit av den tidiga sorten Rocket. Men idag var det dags att pilla fram några knölar av en sort som jag tidigare inte oldlat – Blue Belle. Egentligen är det en sen sort... men det kunde inte hjälpas... nyfikenheten lyfte på ett stånd. Och se, där fanns några knölar! På de blekagula skalen fanns vackert blålila fläckar. Som små glada munnar eller ögon såg de ut. Alltså... potatisarna log emot mig och blinkade med sina ögon. Smiley-potäter, tänker jag...

Drängagråt och klockren pyrola




Idag har vännen Ingvar varit här. Tillsammans har vi hackat oss igenom Sorgedalens alla sorgligaste del. Den steniga älvfåran. Redan igår startade Ingvar slåttern i den ett halvt hektar stora ängen med slåtterbalken. Idag var det efterputs och hackeslåtter i bäckravinen. Att slå med lie i den delen av ängen är nåt som närmast kan betecknas som ”drängagråt”. Fullt av förrädiska stenar gör att lien snabbt blir obrukbar. Det kvittar hur försiktigt man än går fram så blir det stenhugg och hastigt förlorad skärpa. Men nu är även det partiet avverkat. Allt gräs har slutligen fallit för liens skärpa. Nu är det bara fråga om hur det går med torken. Det ser inte lovande ut. Regn och kylig väderlek så långt prognoserna når. Men jag slutar inte hoppas, önska och be.
De timmar som man går med lien i ängen ger de bästa tillfällena att verkligen se hur växtligheten ser ut. Var blommorna finns. Och om det skett några spännande förändringar sedan förra året. I år gjorde Ingvar en ny upptäckt. Det som vid första anblicken såg ut att vara ovanligt stora exemplar av klotpyrola visade sig vid närmare granskning vara klockpyrola. Klockrent! Klockpyrolan har funnits i ängen under lång tid. Det vittnar mängden av bladrosetter närmast marken om. Men den har fört en undanskymd tillvaro. Troligen har  det ökade ljusinsläppet efterhand gett den mer och mer energi och nu i år var det dags för den att visa upp sig med ett tiotal stänglar! Fantastiskt roligt!

Mera diskspace


Just nu känns det som jag funnit bot på två aktuella diskproblem. Disk som svämmar över och diskar som blir fulla. I gamla huset i Skog finns ingen diskbänk inomhus. Visst går det bra att diska i ett par baljor. Men för att göra det bekvämt och få riktigt bra utrymme krävs mer space. Därför har Martin och jag byggt en utomhusdiskbänksbänk. En enkel konstruktion som kan placeras var som helst i omgivningen. Och lika enkelt anslutas till rinnande vatten via trädgårdsslangen. En första testomgång fick diskbänken under slåtterdagen. Och omdömet blev gott. Den som hade på sin lott att sköta disken kunde samtidigt njuta av den vida utsikten över landskapet. Stunden vid diskbänken blev en oanad kvalitetstid med mängder av möjligheter till upplevelser. Solsken, fåglar, vajande träd och med den blänkande sjön borta i fjärran.
Ett annat diskproblem som nyligen uppstått är att min dator fyllts till bristningsgränsen av tiotusentals fotografier. Det börjar bli alltför trångt på den interna hårddisken. Och det krävs samtidigt ett säkerhetslagringssystem. Föra att skapa mera diskspace har jag inhandlat en RAID. RAID = Redundant Array of Independet Disks... eller nåt i stilen... ”feltolerant uppsättning av oberoende hårddiskar”. Enkelt uttryckt är RAIDen två diskar som sitter monterade i samma kabinett. I mitt fall rymmer dessa två diskar 2x3 terrabyte. Alltså totalt 6000 gigabyte uppdelat på två enheter. Den ena är primärdisk. Den andra är en speglad kopia. Det betyder att de båda diskarna på vardera 3 TB är identiska. Varje fil som sparas på primärdisken lagras samtidigt på sekundärdisken. Om en disk går sönder läser datorn informationen från den disk som fortfarande är hel. I det fall att någon disk kraschar kan den också bytas ut under drift. Ut med den trasiga – in med en ny. Innehållet i den hela disken kommer därefter att speglas över till den nyinstallerade disken.
Tre terrabyte, tänker jag, bör ge mig tillräckligt med space ett bra tag framöver. Så just nu är de flesta diskbekymmer lösta...

lördag 18 juli 2015

Strängar och strimmor



Svalorna flyger både högt och lågt. De har inte häckat i ladan i år. Säkerligen för kallt och brist på insekter. Just idag ruskar vinden rejält i träd och buskar. Molnen rör sig snabbt. Ett par vråkar kretsar på himlen. Högre och högre stiger de. Innan jag hunnit hämta kikaren är de långt borta. I rasande fart faller de söderut i ett bärande luftlager. Strax är de borta. Bivråk eller ormvråk? Ingen klarhet. Jag intar min frukost vid trädgårdsbordet. Havregrynsgröt. På plattgången strax intill torkar en igelkottbajs i förmiddagssolen. Några nätter i rad har igelkotten lagt sitt visitkort alldeles vid min trappa. Den vill att jag skall veta att den är här. Att den nattpatrullerar utanför. Den vill visa att den trivs här. Den berättar att jag sköter min trädgård precis som igelkottar vill. Lite slarvigt. Lite stökigt. Allmän oreda. Och jag förstår. Blir det bara några varma sköna kvällar framöver kommer vi säkert att mötas. Det brukar bli sådana tillfällen när det är skönt att sitta ute långt fram på kvällen. Annars är det som om sommaren gäckar. Faktum är att jag fortfarande väntar på att sommaren skall komma. Det känns som om vi blivit lurade på den. Att den liksom inte infunnit sig så som den brukar. Kanske är den förlorad för i år. Eller får vi den i augusti? Jag hoppas. Önskar. Ber.
I början av veckan slog jag med lien i den södra delen av Björkebacken. Från ”vindskyddet” till bäcken. Kring Moahûla och Moahûleåkern. Det blev en ganska hård match men nu är den biten avklarad. Gräset blev torrt. Jag strängade höet i eftermiddags och vännen Lennart var här och bärgade. När allt var klart kände jag en behaglig trötthet komma över mig. Det blev en enkel måltid och därpå ett par timmars kvällsvila i gamla huset i Skog. Strax innan solen kröp ner bakom skogen kom en strimma ljus in genom det nordvästra fönstret... den löpte över det gamla trägolvet och målade skuggor på snedden över de slitna tiljorna. Tröttheten till trots kände jag tydligt hur den strimman av ljus skänkte både hopp och kraft.
Höet i Björkebacken, på åkrarna och i bäckravinen är bärgat, igelkotten kommer på besök och jag vet varför jag är trött...

tisdag 7 juli 2015

Eggad och taggad





Det drar ihop sig till slåtter. Men vätan hänger tungt över ängarna. Ute över sjön tornar kompakta regnmoln för nya attacker. Allt blir grått. Och mörkt, fast klockan inte är så mycket. Regnet kommer. Tätt. Som ett våtvarmt omslag. Mellan skurarna slipar jag på mina liar. Några blad är splitternya. Det är premiär för en kortare modell i år. Kortare än alla de gamla som hänger i boden. Längden är 59,36 centimeter. 4 kvarter. Jo, längden på liar förr i tiden angavs i kvarter. Och den måttenheten omsatt till centimeter har bibehållits. Därför 59,36 centimeter. Varje kvarter = 1/4 aln = 6 verktum = 14,84 cm. 59,36 centimeter – en riktig hackelie.
I det kontraslösa och disiga vädret försvinner nästan alla färger. Från brynebocken blickar jag ut över åkern framför mig. Där ute i gräshavet lyser nyponrosen svagt rosa. Dess nyans överröstar skymningen. Många blommor på busken har sargats av regn och blåst. Men några nyutslagna skickar ut sin färg och sin doft i den dystra och regntunga kvällen. Mitt enda sällskap är myggor och knott. Det svider i nacken och inar i örat. Jag sitter framåtböjd och i glipan mellan t-shirten och byxorna punkteras min hud. Och de snabelförsedda dricker av mitt blod. Det är högsommar – snart mitt i juli. Slåttertid. Liarna är klara och jag känner mig redo att fullborda ett drama...