lördag 29 oktober 2016

Stöveltest


Idag har vi varit på Långegrund. Vattennivån har sjunkit till rekordlåg nivå. Den lägsta nivån som jag upplevt vid grundet var 2013. Då var  sjöytans nivå 163,03 meter över havet. Idag har lägstarekordet fått nya siffror... 163,02.
Men än finns det lite vatten kvar i sjön att plaska omkring i. Lisa hårdtestade sina allvädersstövlar på flera sätt. Resultatet blev godkänt. Torr om fötterna och många upplevelser rikare.
Helt i paritet med det gamla fältbiologiska mottot:
HÅLL STÖVLARNA LERIGA!

PS. Dagens roligaste observation på fågellistan: Alfågel!

torsdag 27 oktober 2016

Nallebjörnens dag

Idag är det den internationella nalledagen (Teddy Bear Day). Högtidsdagen föranledde mig att, helt sonika, locka min barndoms nalle ut ur sin dunkla vrå. Det var i sista stund. Sommartiden är ju snart slut och nalle hade just berett sig inför vinterdvalan. Motvilligt trädde han fram en kort stund för att låta sig exponeras i blixtens fulla sken.
Nallen är från min tidiga barndom. Men det är ovisst när han blev min. Minnet är på den punkten lika luddigt som nallen själv. Jag borde väl ha varit ett par tre år. Så jag tänker att det passar utmärkt att nallen får fira sin 60-årsdag just idag.
GRATTIS NALLEN och SOV GOTT...

onsdag 26 oktober 2016

Emmalie och Amandine


Idag har jag fortsatt arbetet med att skörda potatis. Tre sorter har kommit upp ur jorden. Nio kilo Cherie, sex kilo Amandine (nedre bilden) och nio kilo Red Emmalie (övre bilden).
Under sensommaren och den tidiga hösten har jag konsumerat något kilo av var sort. Blandat och gett. Just dessa tre sorter lämpar sig alldeles fantastiskt bra att göra klyftor av och köra i ugnen. De är alla tre fasta och fina och har var och en sin karaktär. Den mest särpräglade är ju som du ser den röda. Red Emmalie är röd både i skalet och inuti. Den röda färgen försvinner delvis vid kokning. Och vattnet färgas rosa. I ugnen däremot, behåller den färgen bättre. Jag gör ofta klyftor av dessa tre sorter och blandar i ugnen med morötter och kålrot. Ibland har någon rödbeta också fått vara med. Rödbetor gör att det kan kännas lite solkigt men faktiskt att det också går att uppfatta som läckert. Och en vet ju var färgen kommer ifrån. Och rödbeta i ugn är ju fantastiskt gott.
Nu är det bara en fåra kvar att ta upp. Det är mera Asterix. Jag har redan tagit upp 20 kilo av den sorten och förväntar mig minst lika mycket till. Totalt bör det bli drygt 60 kilo potatis i källaren när allt är uppe. Vinterns stapelföda är således bärgad.

Läs mer om Emmalie i inlägg från den 27 augusti:

söndag 16 oktober 2016

Gå på grund



Precis som hösten 2013 närmar sig vattenståndet i Åsunden rekordlåg nivå. Igår var nivån 163,09 meter över havet. Den 16 september var den 163,43. Vilket betyder att nivån sjunkit 34 centimeter den senaste månaden. Idag när jag gick på stränderna vid Ruggebo och på Långgrund fick jag känslan av att detta var den lägsta nivå jag någonsin sett i Åsunden.
När jag sedan gick tillbaka till blogganteckningarna från 2013 ser jag att nivån 26 oktober var sex centimeter lägre. Alltså 163,03. Enligt mina observationer 2013 blev just detta vattenstånd det lägsta. Efter den 26 oktober det året blev det idel regn, regn och regn. Nu är det ju hela tio dagar kvar till den 26 oktober. Och så mycket regn verkar inte vara på väg. Jag tror att det blir svårt att hålla den av vattendomen stipulerade lägstanivån 163,0 denna höst. Nog är det lite spännande att se hur det blir med den saken. Lite spännande är det också att gå på de grunda stränderna som blottlagts efter den torra hösten. Och faktum är att många söker sig ut för att beskåda detta fenomen. Liten folkvandring faktiskt.
Själv var jag på spaning efter fågel. Ganska mycket änder i Ruggebo. Främst bläsand. Minst ett par hundra. Dessutom gott om kricka och knipa. Dagens roligaste och mest överraskande observation var en bergand som uppvisade fullödig presentation. En adult honfågel i vinterdräkt. Simmande, dykande och flygande. Berganden kommer norrifrån och häckar bland annat i fjällvatten och tundragölar. Den är inte talrik någonstans men under flyttning kan den uppträda enskilt eller i flock i södra Östersjön och Nordsjön. Berganden lever huvudsakligen av mollusker... alltså blötdjur... typ snäckor å sånt.
Nere vid Långgrund var det tämligen fattigt på fågel idag. En havsörn mötte mig när jag gick ut på grundet. Med tunga vingslag pressade den sig uppåt i luften och försvann över strandskogen vid Högagärde. På avstånd kunde jag se små spridda flockar av skarv. Några gräsänder och skäggdoppingar guppade omkring i det oktobergrå. På stranden till Klevön hade ett gäng kanadagäss slagit sig till ro och med den flocken sällskapade en ensam vitkindad gås. Inte heller den så vanlig här i sjön. Däremot har den vitkindade ökat enormt och kan ses i tusental utmed kusterna så här års. Både på östkusten och på västkusten.
För mig denna dag blev vandringen lite av in memoriam. 16 oktober är årsdagen av min fars död. Den 15 oktober för sexton år sedan gick jag på Långegrund och kollade efter fågel. Dagen efter kom budet... grundstötningen... Det mesta stannade upp... men fåglarna fortsatte att flyga... och flyger alltjämt...

fredag 14 oktober 2016

Ris eller potatis



Det har handlat en del om ris de senaste dagarna. Ris i buskiga bryn. Idag tänkte jag mig lite variation i menyn och valde bort ris till förmån för potatis.
Det är rätt tid nu. Att ta upp potatis. I min källare har det dock nätt och jämt kommit under tio grader. Lite för hög temperatur för potatislagring. Men någon gång måste en ju börja. Och jag tänker att tempen inom några veckor är nere i runt 6–7 grader. Det brukar räcka för att knölarna skall stå sig hela vintern.
Det blev en av fårorna med Asterix-potatis som jag hackade upp. Jämnstora, släta och fina. Utan skorv eller andra tecken på sjuka eller skador.
Korgen kändes tung och jag blev klart nyfiken på hur mycket det kunde vara. 
Då kom min fars gamla besman till heders. Den har hängt i en krok i taket under massor av år. Obrukad. Besman är en handhållen hävstångsvåg bestående av en graderad stång med motvikt i ena ändan och en krok i den andra med flyttbart handtag och ett pilformat avslut där vikten avläses. Farsan använde besman för att väga färg. Han var målare och åtgången av färg mättes i vikt. Det betydde vägning före och efter dagens målningsjobb.
Idag vägde jag alltså första delen av årets potatisskörd. Vägningen resulterade i att besmanen slog i botten... 20 kilo! 20 kilo välväxt, hemodlad och obesprutad Asterix. Kanske inte ett stort ekonomiskt värde men många, många andra...

– – –
Besman har funnits sedan medeltiden. Då tillverkade av trä. En gammal variant av besman kallades för pyndare. Och precis som för andra vikt- och rymdmått fanns det regler att de skulle vara märkta eller krönta för att vara giltiga. Från 1500-talet blev kronstämpling av besman mer och mer vanlig. I mitten av 1600-talet förbjöds pyndare och besman i städer och på marknadsplatser. De ansågs helt enkelt inte pålitliga. Kanske förkom det också en del medvetet laborerande med redskapet i oärligt syfte. Det hette då att besman var tillåtna endast för husbehov. Förbudet som fick liten effekt på användandet följdes av ytterligare förbud. En förordning från 1739 förbjöds besman vid allmän handel, med undantag av fiskhandel. Denna förordning gällde fram till 1855, då träbesman helt förbjöds. Ungefär vid samma tid, alltså mitten av 1800-talet, börjar järnbesman, som mera sällsynt förekommit redan på 1500-talet ersätta träbesmanen. Krönta järnbesman tillverkades ett stycke in i 1900-talet. Källor: Illustrerad svensk ordbok, Wikipedia och Vänersborgs museum på nätet.

onsdag 12 oktober 2016

Brynplockning




Ett av höstens många arbeten är att beskära (återhamla) flertalet av gårdens hamlade träd. I det projektet ingår både riktigt gamla träd. Sådana som har flera hundra år innanför barken. Och unga. Som i lindlunden till exempel (se tidigare inlägg).
Idag var det så meningen att jag skulle ta mig an ett par av de gamla gårdsnära träden strax intill Lillstugans västra gavel. Det blev bara ett. I detsamma som jag började att klippa basalskotten kring lindens stam kände jag att det var hög tid att städa upp i en lite större del av ekbacken. Området som det handlar om är den gårdsnära delen av det gamla skogsbetet. Området renhöggs från invuxna granar 2002. Sedan dess har ingenting gjorts. Det har med åren blivit väldigt buskigt i brynet. Mängder av ekollon har grott. Ävenså lindar, rönnar och hassel. Vissa av telningarna har börjat anta formen av träd. Jag har varit medveten om den här utvecklingen ett tag. Och tänkt att ta det som ett fristående projekt om något år. Lite längre fram. Samtidigt skulle jag då ha fina lindstammar och hasselbuskar att gallra fram för att skapa ett lågt träd- och buskskikt under de stora ekarna. En framtida dröm är också att kunna få området betat om och när det blir röjt. Nu kunde jag alltså inte hålla mig längre. Jag påbörjade en provyta där ett par fina inväxta enbuskar, en hassel och några unga lindar nu fått mera luft och ljus. Det blev fint och gav mersmak. Det blir mer plockning i det buskiga brynet framöver...

måndag 10 oktober 2016

Hamling och gallring i lindlunden





Flera gånger har jag skrivit om hamlingslindlunden här på bloggen. Hamlingslindlund är ett nytt ord som fick liv i november 2013. Det var då som jag, ur en slyskog av frösådda lindar, gallrade fram utvalda stammar till den framtida hamlingslindlunden. Dagens gallring är den tredje i ordningen och jag ser nu hur den tänkta lunden tar form. Förutom dagens gallring gjorde jag också topphuggning av samtliga kvarvarande stammar. Nu får träden vara i fred ett par år och utvecklas fritt. Därefter tänker jag mig att göra slutgallringen. Få se hur det blir med den saken.

Här finns tidigare inlägg om hamlingslindlunden:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/om-fertilitet-och-lakedom.html


http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/lindlund-etabl-1997.html

http://sunebroman.blogspot.se/2015/04/sippor-i-lunden.html

http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/manuell-gallring.html

http://sunebroman.blogspot.se/2014/04/lindlunden-fagad.html