Gå på grund

Precis som hösten 2013 närmar sig vattenståndet i Åsunden rekordlåg nivå. Igår var nivån 163,09 meter över havet. Den 16 september var den 163,43. Vilket betyder att nivån sjunkit 34 centimeter den senaste månaden. Idag när jag gick på stränderna vid Ruggebo och på Långgrund fick jag känslan av att detta var den lägsta nivå jag någonsin sett i Åsunden.

När jag sedan gick tillbaka till blogganteckningarna från 2013 ser jag att nivån 26 oktober var sex centimeter lägre. Alltså 163,03. Enligt mina observationer 2013 blev just detta vattenstånd det lägsta. Efter den 26 oktober det året blev det idel regn, regn och regn. Nu är det ju hela tio dagar kvar till den 26 oktober. Och så mycket regn verkar inte vara på väg. Jag tror att det blir svårt att hålla den av vattendomen stipulerade lägstanivån 163,0 denna höst. Nog är det lite spännande att se hur det blir med den saken. Lite spännande är det också att gå på de grunda stränderna som blottlagts efter den torra hösten. Och faktum är att många söker sig ut för att beskåda detta fenomen. Liten folkvandring faktiskt.

Själv var jag på spaning efter fågel. Ganska mycket änder i Ruggebo. Främst bläsand. Minst ett par hundra. Dessutom gott om kricka och knipa. Dagens roligaste och mest överraskande observation var en bergand som uppvisade fullödig presentation. En adult honfågel i vinterdräkt. Simmande, dykande och flygande. Berganden kommer norrifrån och häckar bland annat i fjällvatten och tundragölar. Den är inte talrik någonstans men under flyttning kan den uppträda enskilt eller i flock i södra Östersjön och Nordsjön. Berganden lever huvudsakligen av mollusker... alltså blötdjur... typ snäckor å sånt.

Nere vid Långgrund var det tämligen fattigt på fågel idag. En havsörn mötte mig när jag gick ut på grundet. Med tunga vingslag pressade den sig uppåt i luften och försvann över strandskogen vid Högagärde. På avstånd kunde jag se små spridda flockar av skarv. Några gräsänder och skäggdoppingar guppade omkring i det oktobergrå. På stranden till Klevön hade ett gäng kanadagäss slagit sig till ro och med den flocken sällskapade en ensam vitkindad gås. Inte heller den så vanlig här i sjön. Däremot har den vitkindade ökat enormt och kan ses i tusental utmed kusterna så här års. Både på östkusten och på västkusten.

För mig denna dag blev vandringen lite av in memoriam. 16 oktober är årsdagen av min fars död. Den 15 oktober för sexton år sedan gick jag på Långegrund och kollade efter fågel. Dagen efter kom budet... grundstötningen... Det mesta stannade upp... men fåglarna fortsatte att flyga... och flyger alltjämt...