tisdag 25 augusti 2020

Uppstammat



Fram till början av januari 2005 stod två stora björkar utanför stugan i Skog. Vårdträd som med sina stora kronor och hängade grenar skapade en fantastisk miljö. Björkarna finns med på ett foto från 1925. Vad man kan utläsa av den bilden är att de redan då uppnått mogen ålder. Den ena björken fick i början av 2000-talet en del svampangrepp kring rötterna. När stormen Gudrun drog in från väster kunde den inte stå emot. Den föll handlöst till marken och blottade då ett illa medfaret rotsystem. I fallet bröts flera grenar på tvillingbjörken. Den sargade björken fick stå kvar något år efter men med de fula grenbrotten och synlig röta i övre delen fick den till slut fick sin dödsdom. De grövsta delarna av stammen lades till sista vilan som faunadepå uppe i Intagskullen.
Ytterligare något år senare, kan ha varit 2008 eller 2009, gick jag med lien på den lilla gräsremsan intill framfartsvägen och putsade. Jag upptäckte då att där fanns små plantor av lind. Riktigt små. Troligtvis hade jag slagit av lindplantorna tidigare år utan att uppmärksamma det. Nu när jag fick ögonen på dom hejdade jag mig och bestämde mig för att spara några stycken. Jag sparade tre som stod på rad. Resten slog jag av. Så markerade jag de tre små plantorna med varsin pinne.
Nu har åren gått och de små trebladiga plantorna har utvecklats till unga träd. Planen är att dessa tre, om alla överlever, skall bli små hamlingsträd. Alltså topphuggna och formade. Lite som bonsaier.
De skall falla in i den långa traditionen med hamlade träd som funnits här på gården Skog.
Idag har jag stammat upp lindarna. Det vill säga att jag har kapat de nedersta grenarna. Jag vill att kronorna skall komma upp en bit så att det blir fri sikt under från alla håll. Nu får det gå ytterligare ett par år innan hamlingskronan slutligen formas.

Bilder nedan:
2002 Björkarna ståtar vid stugan.
2005 Dagen efter stormnatten
2013 De nya vårdträden – lindarna – syns som buskar.



 


måndag 24 augusti 2020

Kajsa, Rosita och Bella

Idag har årets tre kossor, Kajsa, Rosita och Bella, gjort entré i slåtterängen. Resten av augusti månad och hela september skall de gå här och efterbeta i äng och på vall.

(Mera text... när orden kommer..)


lördag 22 augusti 2020

Skördetid





Det har artat sig till ett bra odlingsår. Potatisblasten fick visserligen bladmögel tidigt men innan dess hade det hunnit blir riktigt rikligt med knölar i jorden. En sättpotatis på cirka 65 gram gav 902 gram tillbaka. Ett plus på 837 gram! Den torra perioden under augustis första del påverkade inte heller tillväxten av rotfrukter nämnvärt. Morötterna som står djup i jorden fortsatte att växa i värmen. Rödbetorna däremot stannade av lite grann. Rödbeta Forono – en långsmal sort – har rötterna grunt i jorden och själva betan växer till ovan jord.
Nu har jag börjat skörda av alla sorterna. Det blir rotfrukter i ugn
mest varje dag. Potatis, gulbeta, majrova, morot och rödbeta.

Och så har jag startat två omgångar med mjölksyrade rödbetor.
Förra årets syrade rödbetor gav mersmak. Jag åt av dom till frukost. En rejäl klick tillsammans med ägget. Och kvällsmackorna fick syrad rödbeta som pålägg kväll efter kväll. Syrad rödbeta med lite majonnäs på toppen. Så länge förrådet räckte. Näst in till beroendeframkallande. Matigt och nyttigt!

I mina treliters fermenteringsburkar bereder jag 1600 gram rödbeta tillsammans med 750 gram vitkål eller rödkål och 250 gram gul lök plus en tillsats av 40 gram jodfritt havssalt (cirka 1,5 procent).

På bilden med fermenteringsburkarna syns också en burk med vitkål som står på syrning. Den fick jag i present den 16 augusti. Blir ett fint komplement till allt det röda.

Som inspiration och grund för syrning av rödbetor har jag använt jag ett recept från Katarina Ekeströms blogg på tidningen Lands hemsida.

Länk till ”Mjölksyrade rödbetor – Så gör du”:
https://blogg.land.se/skog-till-bord/mjolksyrade-rodbetor-sa-gor-du/

torsdag 20 augusti 2020

Prassel av vingar

Plötsligt rasslade det på ett mystiskt sätt inne i mitt kök… ett frasande ljud. När jag tittade upp såg jag en stor insekt med skira genomskinliga vingar fladdra runt i rummet för att strax sätta sig på väggen. En grön vårtbitare hade sökt sig inomhus. Lite vilsen klättrade den på väggen upp mot taket… följde taklisten runt halva köket.
Efter att ha tittat närmare på vårtbitaren hjälpte jag den att hitta tillbaka ut igen. Den blev då sittande på väggen utanför en stund… men surrade strax iväg på sina tunna vingar och försvann in i den den stora eken framför vindskyddet.
För ett par veckor sedan gjorde jag också en observation av en flygande vårtbitare. Den flög upp framför mig när jag slog med lien, men försvann hastigt in i en hasselbuske . Kanske var det samma individ som idag kom in i köket… kanske inte.
Det är många år sedan som jag såg vårtbitare här hos mig. Och har ingen aning om hur vanlig eller ovanlig den är just här. Enligt Artfakta är grön vårtbitare mycket vanlig i södra Sverige. Kanske krävs det större uppmärksamhet!
Hur som helst… en spännande stund med en sällsam uppenbarelse!

onsdag 19 augusti 2020

Såningsmannen #2

Många arter som är eller har varit knutna till slåtterängar och naturbetesmarker är hotade. En av de som har det tufft och som blir alltmer sällsynt är fältgentianan. Krympande arealer slåtterängar, upphörd eller förändrad skötsel är främsta orsaken till att gentianan hamnat på rödlistan som ”starkt hotad”.
En åtgärd för att förbättra statusen för fältgentianan är att så in den på lämpliga marker där den antingen har försvunnit eller där den inte har tidigare känd förekomst.
En sådan mark är ängarna i Skog. Här har mig veterligen inte funnits fältgentiana. Däremot vet jag att den fanns på min farfars gård i Skärvenäs under 1940-talet. Omöjligt är det inte att den också funnits här i Skog.
För två år sedan gjordes försök att så in gentianan. Det försöket lyckades inte. Kanske blev groddplantorna uppätna. Kanske fröet inte kom i jorden tillräckligt snabbt efter insamlandet. Kanske jordmån och växtsammansättning inte alls passade på de fläckar som valdes ut. Men skam den som ger sig…
Idag har Ingvar från Länsstyrelsen varit här och initierat ett nytt försök. Denna gång gjorde vi tillsammans en grundlig markberedning för att optimera förutsättningarna för groningen.
Mossrivare/vertikalskärare på djupet och gräsklippare på ytan. Nu hoppas vi och ser fram emot ett bättre utfall. Det vore fantastiskt om det lyckas. Och att gentianan kan trivas och utvecklas här.

måndag 17 augusti 2020

Tråddragning



Idag har kusin Sören och jag stängslat för kommande period av efterbete av ängar och ängsvallar. Det är fjortonde gången som vi gör detta tillsammans. Första gången var 2007.

Just idag har de senaste dagarnas värmebölja toppat. Vid 14-tiden hade vi +29 grader i skuggan.

Under eftermiddagen noterade jag att trollsländorna som jagat insekter över vallarna kände dragning till de nyuppspända trådarna.

Den ena sländan efter den andra... de följde varandras exempel.

Tydligen det perfekta stället att sitta på för att göra snabba attacker i jakten på föda.

 

tisdag 11 augusti 2020

Såningsmannen


Idag har jag agerat såningsman. En stor del av det insamlade fröet från ängsskallrorna har jag sått på ängsvallen. För att någorlunda ha koll på var sådden är gjord körde jag en linje med fyrhjulingen från röse till röse. Och mellan hjulparen spred jag sedan fröet.

Det skall bli intressant att se effekten av skallrorna i den gamla sega grässvålen som rödsvingeln så hårt har bundit. Som jag tidigare berättat är ängsskallran en halvparasit och beroende av gräsens rötter för att utvecklas.

Tanken är nu att det skall bli mera blommor än gräs på de ställen där skallrorna etablerar sig.

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/07/skallraormen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/07/frospridning.html

lördag 1 augusti 2020

Slit och släp

Från att ha varit regn och kyla under en lång period kom plötsligt efterlängtad sol och värme. Kände på mig att det kunde bli några dagar med hötork och började därför slå delar av det kvarvarande gräset. Redan efter två dagar kunde jag fylla ett släp med hö från den mest solbelysta delen av ängen.
Hoppas på mera högtryck och värme framöver...