lördag 18 juli 2020

Skallraormen







Mera blommor – mindre gräs…

Ängsskallran är en blommande halvparasitisk ört. Den parasiterar på gräs genom att suga näring från gräsens rötter. På så sätt gynnas blommande örter på gräsens bekostnad. Gräshöjden minskar. Mer ljus till blommorna. Främst därför att gräs har större konkurrensförmåga än blommor. Att ha ängsskallra i sin äng bedöms mycket positivt för andra och önskade arters livsutrymme och blomning.

I början av 2000-talet fanns en liten rest av ängsskallra här i mina ängar. Bara några få exemplar längst ner i kanten av Björkebackens södra del. Något år senare konstaterades den helt försvunnen. Troligen hade förekomsten varit god under lång tid fram till 2000. Men ökad beskuggning med minskad blomning som följd hade skallrorna gått ut. Den sista resten som trots allt fanns kvar slogs troligen av innan den hunnit sätta frö. Sannolikt genom en kombination av sen blomning och tidig slåtter.

Efter den första restaureringsinsatsen i ängarna 2006 gjordes insådd av ängsskallra. Skallrorna svarade direkt och finns nu i solbelysta ytor lite varstans i ängsarealen.

På några ställen till och med så talrikt att den nästan tar livet av sig själv. De växer så tätt att det inte alls finns något gräs för den att parasitera på. Kanhända att det med tiden uppstår balans.

Varje år har jag plockat stänglar och spridit frö till nya platser. Framgent ligger prioritering på att få ängsskallrorna att etablera sig och sprida sig på ängsvallarna. De gamla åkrarna som numera också sköts som slåtteräng.

Att plocka frö från ängsskallra går bra i mindre skala. Bästa sättet är att ta hela stänglar just i frömognadstid. Eller att slå en fläck med lie. Spara och torka som hö. Innan frögömmorna öppnar sig helt och fröet börjar sprida sig på naturlig väg.

Om man är sent ute, som jag var detta år när skallrorna dessutom mognade tidigt, blir det värre. Jag försökte att plocka stänglar genom att försiktigt dra dem lodrätt uppåt. Om jag var försiktig kunde jag behålla fröna kvar i fröhusen för att sedan släppa ner alltsamman i en burk. Men vid minsta vickning eller skakning for det mesta av fröet ur och gick förlorat.

För några dagar sedan hade jag en tanke på att det kanske skulle kunna gå att suga upp frön ur stänglarna. Tanken återkom när jag under förmiddagen dammsög mitt sovrum. Jag tänkte då… jag måste prova! Städningen fick anstå och strax var jag igång med mitt nya projekt. En ny fräsch påse i dammsugaren och en  förlängningssladd ut i till min närbelägna ”skallra-odling”.

Redan på den svagaste sugeffekten rasslade – eller skallrade – det löftesrikt i ”skallraormen”. Jag ökade effekten en aning och sedan rensades stänglarna effektivt på allt sitt frö!

Efter att jag gått över de allra tätaste bestånden tömde jag påsen och mätte upp 1,3 liter frö… inkluderat en del gräsfrö, en viss andel fröhusfoder och lite annat skräp. Men trots allt mest skallrafrö! Kanske en liter!

Lite succéartat… om jag får säga det själv!

3 kommentarer:

  1. Stig och jag läser med växande entusiasm och vi vill gärna ha lite ängsskallra i trädgården. Kan vi idka byteshandel? Om du skickar dina frön kanske vi har något som du vill ha! Röd vallmo är mitt tips men vi har nog även annat. Kanske en Frankfurter ros. Vi har en som skjuter skott hela tiden.

    SvaraRadera
  2. Ängsskallran hade jag glömt bort men de var vanligt förekommande förr. Intressant med ängsskallra vs gräs!

    SvaraRadera