Påskafton 2024

Vindfällt blir ved

Idag började dagen med snöfall. Marken blev mestadels vit. Men framåt förmiddagen hade det mesta smält bort. Vindstilla och lite varmare i luften. Vädret inbjöd till en stund i skogen där en vindfälld gran låg och väntade på att bli upphuggen. Området där granen ligger börjar har blivit något av naturskog. Ett fint område med mycket död ved. Både stående och liggande. Delvis överväxt med mossa. I området finns också ett källdrag som gör att det bildas en liten ”göl” inne bland träden. För att vårda platsen kände jag mig nödgad att bränna allt granris. Trots morgonens snöfall gick det att får fart på elden och allt ris eldades. Och så var det ju våffeldagen idag! Nöjd!
Nu återstår ett dagsverke med att kapa stocken till vedlängder och ta hem den till vedklyven.

Risbrasa i Intagskullen

Idag har ytterligare en del av höstens och vinterns arbete gått upp rök. Nu var det dags för riset efter årets röjning i Intagskullen att förvandlas till aska. Röjningen Intagskullen är ett långtidsprojekt. I det projektet deltar bland annat mina barnbarn. Någon gång också deras kusiner. Det har blivit som en aktivitet under någon av lovdagarna under höst eller vinter.
Det känns kul att kunna jobba tillsammans under enkla former. Att se ett resultat. Och framförallt att vistas utomhus i naturen.
Under somrarna fungerar Intagskullen som beteshage. De senaste tre somrarna har jag upplåtit marken till några islandshästar. De hjälper till att hålla marken öppen, det blir liv i skogsbrynet och det inverkar positivt på den biologiska mångfalden. Slitaget på marken skapar blottor där växter kan etablera sig. Spillning från hästrna bidrar till ett ökat insektsliv. Indirekt också till fromma för fågellivet.

Relaterade länkar:
2020:  https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html
2021:  https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/naturvardsdag-i-intagskullen.html
2021:  https://sunebroman.blogspot.com/2021/11/lovdag-i-skog-2.html
2022:  https://sunebroman.blogspot.com/2022/11/rojning-i-brynet.html
2024:  https://sunebroman.blogspot.com/2024/02/sportlovsroj.html

Risbrasa vid Maden

Idag rådde trygga förhållanden för att elda ris. Nattens lätta regn hade fuktat marken omkring. Noll risk för spridning av eld. Svag vind från sydväst med rökgång mot skogen. Noll risk för missnöjesyttringar från närboende. Lite segt var det dock att få fart på elden. Men som min moster sa en gång när hon eldade löv: ”Dä brann dålit, men dä rûk la ut te sist”!
Framåt kvällen slog jag en lov uppåt brasan. Då återstod bara en lysande glödhög som avsöndrade några fladdrande eldstungor från pyramidens topp.
Det var en vacker vårdagjämningskväll. Men kylig. Bara ett par grader vid 18-tiden. Men helt stilla. Den lilla rökslingan som lyfte ur högen såg nästan ut att fundera på vartåt den skulle fly bort från värmen.
Bäcken porlade svagt. Månen segade sig upp mot den disiga kvällshimlen. Två koltastar prövade sina stämmor. Deras växelsång ljöd kristallklart bortifrån Övregårdshållet.
Våren har gjort intåg. Trevande men definitivt.
Från och med nu blir natten kortare och dagarna längre...

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2024/02/rojning-kring-maden.html

Frösådd, sippor och rop i skyn

Idag har varit en fantastisk vårdag! Den 18 mars. Dagen inleddes med kylig morgon. Noterade –10°C vid 06.30. I skuggsidorna förblev marken frusen hela dagen. Med detta som utgångspunkt tog jag det lugnt de första förmiddagstimmarna Och vad kunde då passa bättre än pilla ner fröna (47 stycken) till det som förhoppningsvis skall ge sommaren ett överflöd av tomater. Tre sorter likt förra året. Gardeners Delight går i repris. Nya sorter blir Sungold – en gul/orangegul körsbärstomat och Black Prince, tomat av mera ordinär storlek. På fröpåsen finns att läsa: ”Från tidigt 1900-tal. Sibirisk ursprungssort. Djupt blodröda, mörkt sotade tomater med mörkt marmorerat, saftigt fruktkött med angenäm smak.” Visst låter det både lockande och spännande!?
När solen värmt upp marken i exponerade lägen blev det ett par timmar med lövräfsan nere vid vägen. Passade också på att bränna lite gammalt fjolårsgräs i diket. Nöjd!
Under dagen kom ett par små flockar med tranor. Spikrakt från söder mot norr. Samtidigt som jag låg i böneställning och fotograferade den första blåsippan hördes deras rop i skyn…

Par i gult

Efter ett par dagars regn blev det strålande sol från knallblå himmel. Avnjöt förmiddagskaffet ute på farstutrappan. När jag satt där gjorde sig bäcken sig påmind. Den brusade friskt och vårlikt… liksom pratade med mig och sa: Kom hit en stund och se hur glad jag är, hur rask jag är, hur levande jag är…
Jag gick bortåt ängen och fram till bäcken. Uppför den sluttande ravinen. När jag närmade mig bron och den gamla brunnen lyfte plötsligt två fåglar ur bäckfåran. De kändes bekanta på något vis. Var det ärlor? Jo, men visst. Två vackert gula forsärlor. Ärlorna landade lite högre upp i bäcken och fortsatte sitt provianterande.
Det är inte första gången som jag ser forsärla här i min lilla bäck. Det har hänt några gånger. Och det är oftast om våren. Tydligt är att den dragning forsärlor har till rinnande vatten är avgörande för att bäcken i Skog blir rastplats på flyttvägen norrut. Det kan rent av vara så att detta paret häckar vid Gärsbo kvarn. Där är ett ganska säkert ställe för att se forsärla och har så varit år efter år.
Det hade varit roligt om ärlorna hade stannat här för att häcka. Men av allt att döma ger bäcken inte tillräckligt med föda. Ärlorna vill ju ja insekter som lever i och intill rinnande vatten. Min bäck torkar dessutom oftast ut under delar av sommaren. Det har ärlorna lärt sig. Men jag är tacksam för dessa korta små besök. Och tacksam att jag har den lilla bäcken som brusar extra starkt när det finns upplevelser på nära håll att ta vara på…

Röja och lunta

Utan titel