Risbrasa vid Maden

Idag rådde trygga förhållanden för att elda ris. Nattens lätta regn hade fuktat marken omkring. Noll risk för spridning av eld. Svag vind från sydväst med rökgång mot skogen. Noll risk för missnöjesyttringar från närboende. Lite segt var det dock att få fart på elden. Men som min moster sa en gång när hon eldade löv: ”Dä brann dålit, men dä rûk la ut te sist”!
Framåt kvällen slog jag en lov uppåt brasan. Då återstod bara en lysande glödhög som avsöndrade några fladdrande eldstungor från pyramidens topp.
Det var en vacker vårdagjämningskväll. Men kylig. Bara ett par grader vid 18-tiden. Men helt stilla. Den lilla rökslingan som lyfte ur högen såg nästan ut att fundera på vartåt den skulle fly bort från värmen.
Bäcken porlade svagt. Månen segade sig upp mot den disiga kvällshimlen. Två koltastar prövade sina stämmor. Deras växelsång ljöd kristallklart bortifrån Övregårdshållet.
Våren har gjort intåg. Trevande men definitivt.
Från och med nu blir natten kortare och dagarna längre...

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2024/02/rojning-kring-maden.html