fredag 24 april 2015

Försommaren i knopp

Gick en runda i mina hagar i skymningen. Taltrast och rödhake spelade ensamma på scenen. Lite kyligt i kväll. Kände att himlen fällde några mikroskopiska droppar mot marken. Björkens blad är nu stora som musöron. Den skira grönskan står på lur i varenda buske. Häggen har sina knoppar redo. Vid nästa serie varma vårkvällar briserar de i en kaskad av vitt. Det är när häggen blommar som våren slår över till försommar. Den som vi längtat efter så länge... Och när aftonvinden stillnar rider häggens dofter på ljumma stråk över ängens späda gräs. Det är nu det är tid att stanna upp! Släppa alla måsten och bara andas... andas djupt... djupt...

onsdag 22 april 2015

Sippor i lunden


I november 2013 startade jag ett litet projekt som syftar till att förvandla en slyskog till en hamlingslindlund. Jag har beskrivit detta arbete i ett antal inlägg här på bloggen. Första inlägget är från den 7 november 2013 och handlar om fertilitet hos lindfrö. Därefter följer inlägg från den 8 november och 19 november 2013 samt 5 april 2014.
Efter att ha gallrat bort hundratals små stammar finns det nu ett tjugotal kvar. På sikt skall antalet reduceras ytterligare. Jag har haft en del hjälp i detta arbete. Mina grannar Gudrun och Lars-Gunnar har varit med och räfsat löv. Lars-Gunnar har också jobbat noggrant med att hålla efter stubbskott från de kapade stammarna. I år framträder lunden som en liten pärla uppe i ett hörn av Ekebacken. Just nu blommar vitsipporna ymnigt. Nästan hela marken i lunden är täckt av vita kronor. Vitsippan heter på latin Anemone nemorosa. Jag erfar när jag söker efter betydelsen av latinet att anemone kommer av det grekiska ordet amona vilket betyder ”från roten”. Detta syftar naturligtvis på att vitsipporna förökar sig, inte bara med frö utan också med jordstam. Ordet nemos betyder lund vilket då syftar på vitsippans utbredning i lundar. Detta faktum ger en välbehövlig extra puff framåt i ambitionerna att skapa just en lund. Att vitsipporna redan intagit lunden med stor förtjusning känns som ett godkännande med högt betyg...


Tidigare inlägg på bloggen som handlar om hamlingslindlunden:

7 november 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/om-fertilitet-och-lakedom.html

8 novmeber 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/lindlund-etabl-1997.html

19 november 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/manuell-gallring.html

5 april 2014:
http://sunebroman.blogspot.se/2014/04/lindlunden-fagad.html

tisdag 21 april 2015

Som en dans






Idag har jag haft besök av Ätradalsskolans klass 9C. Det är nionde året i följd som elever från Timmeleskolan kommer hit och fagar   Sorgedalsängen. Arrangemanget är ett samarbete mellan mig och skolan. Det fungerar som en temadag där vi jobbar tillsammans med praktisk naturvård i Natura 2000-ängen här i Skog. Konceptet är väl inarbetat nu efter de nio åren. Jag bjuder på bussresan. Eleverna har med sig matsäck, grillkorv och frukt. Vi jobbar några timmar med fagningen, fikar, grillar och umgås. Vi gör också en rundvandring där jag berättar om natur, kultur och historia kopplat till gården. Samtidigt visar jag också de redskap som hört till traditionell skötsel av ängsmarken.
Idag hade vi ett strålande väder. Och en enastående arbetslust. Stundtals gick arbetet som en dans till rytmisk musik. Kanonväder och arbetsresultat i toppklass. Så här noggrant och rejält har ängen aldrig tidigare varit fagad. Under min tid, är väl säkrast att tillägga.
Tack 9 C för en helt underbar dag. Ni imponerade stort på mig... Vitalitet, glädje, humor, respekt... Jag är så glad!

lördag 18 april 2015

Paddelkväll i vitsippetid



Lufttrycket stiger sakta. Det lär blir några dagar nu med riktigt finväder och mycket sol. Inom ett par dagar lyser varenda backe vit av nyutslagna sippor. Samtidigt öppnar hassel och hägg sina knoppar och vecklar ut sina solfångre. Almen har stora knoppar. Ja, några har redan blommor som slagit ut. Sälgen blommar och bin och humlor gör täta turer för att hämta pollen till sina nykläckta.
När solen dalar vilar sipporna. Böjda sina huvuden mot marken för att skydda sina ömtåligaste delar. För att nästa morron åter vända sina ansikten mot solen och följa dess rörelse.
Det är nu som kajaksäsongen tar vid på allvar. Att paddla en runda under ljusa vårkvällar framöver är att ge naturupplevelserna flera extra dimensioner. Just i kväll spelade sävsparvar och sädesärlor i videbuskar och fjolårsvass. Morkullan drog över strandskogen vid Haganäs. Ett par enkelbeckasiner flög i gnäggande spel över alskogen på Bruksudden. Inifrån viken vid Hunnahagen hördes en trana signalera tapto. Vid Sandö svirrade en flock knipor på vinande vingar tätt över den stålgrå vattenytan. Blixtrande snabba. En gammelgädda sköt, med ett kraftigt slag ut från grundet vid Högholmen samtidigt som en stor flock kajor sökte nattkvists ute på Långegrund.
En fin paddelkväll, på vår egen sjö, i vitsippetid...

fredag 17 april 2015

Vårkänslor

Vårkvällarna blir allt längre och längre. Solen låg i kväll på horisontens rand vid 21-tiden. Jag har svårt att gå inomhus förrän solen helt gått ner. Knappast ens då kan jag stänga dörren om mig. Det är som finast i naturen nu. Och det händer som allra mest. Knoppar brister. Blommor slår ut. Luften blir varmare. Ljuset blir varmare. I skymningen spelar rödhake och gärdsmyg. Fem olika trastarter har jag hört och sett de senaste två dagarna. Dubbeltrast, som numera är årsviss här hos mig, rödvingetrast, koltrast, taltrast och björktrast. Alla fem trastarna sjunger här om kvällar och morgnar. Stararna har kommit överens om hur de skall fördela holkarna. Några av paren är nu i färd med att bädda för sina ljust turkosa ägg. Inom någon vecka ligger de klara för ruvning. Av en vän fick jag idag på förmiddagen rapport om att första ladusvalan siktats i Ruggeboviken. Nyanländ från Afrika.

Vid fröautomaten har det varit ett tumult utan like. Både i dag och igår. Nästan så att smockan hängt i luften. Säkert är det hormoner och vårkänslor i svall. Jag har haft sex arter samtidigt i frörännan på min matare. Domherre, grönsiska, grönfink, stenknäck, bergfink och talgoxe. Idag har också min halvtama ekorre intagit både frukost, lunch, middag och kvällsmat bestående av solrosfrö. Undrar hur hans avföring ser ut... eller förresten det kan kvitta. Behöver inte veta allt.

På mitt köksbord står en bukett tulpaner. Jag fick den av en vän för två veckor sedan. En vacker bukett. En färgkaskad. Att jag fortfarande har buketten kvar i någorlunda skick beror säkert på att tulpanerna var av yppersta kvalitet men också på att jag flyttat ner buketten i källarens svala förvar de tider jag inte varit inne och under natten. En ny frisk och fräsch tulpanbukett med många färger är fantastisk. Den är vårig mer än allt annat som går att sätta i vas. Även när tulpanerna börjar ge upp har de en charm som jag gillar. Att bara låta buketten stå. Låta själkarna växa. Böja sig ut över vasens kant. Låta kronbladen rasa ett efter ett.... så framträder en ny skönhet... förfallets blomstring...

torsdag 16 april 2015

Ärlan till Skog

Så kom hon till slut, sädesärlan. Det verkar som om ärlorna dröjt i år. Normalt brukar de vara här i månadsskiftet mars–april. Kanske det kyliga vädret har bromsat upp avancemanget norrut. Visserligen såg jag en sädesärla för en dryg vecka sedan vid kallbadhuset, men här i Skog har jag inte sett någon förrän idag. Ärlor är ganska tuffa och härdiga. Men det vill ju till att det finns något att äta också. Sädesärlor vill ha insekter och tydligen finns det nu, trots kylan, en del godsaker att hitta i bäcken. Kan det månne vara fjädermyggor? Eller möjligen mygglarver som kommit upp till ytan för att kläckas.
I dag har annars varit en rå och fuktig aprildag. Små skurar med regn och trindsnö har dragit över. Jag har, trots fukt och kyla, räfsat löv och klippt småsly. Tänkte göra klart idag men det kommer att bli ytterligare några timmar med räfsan innan allt är färdigt.
Såg en knipa komma flygande här över markerna. Knipor är hålbyggare. De brukar dra några vändor över skog och hus för att scanna av om det finns lediga holkar eller hålträd. Det har till och med hänt att en knipa har landat på skorstenen för att se om den varit bebolig. Det var några år sedan kniporna häckade här. Kanske är det bostadsbrist som råder. Att kniporna nu är på gång föranledde mig att snabbt rycka ut för att, dels justera en gammal knipholk nere vid bäcken och dessutom sätta upp en ny i skogsbrynet. Få se om det kan locka. Hoppas!



onsdag 15 april 2015

Singelsnigel

I kväll har Hulu samhällsförenings mest vädertåliga medlemmar städat diken och vägkanter på tillfarter och gator inne i samhället. För min del blev det sträckan från byn till Haganäs badplats tillsammans med Roland, Anders och Lars-Gunnar. Redan från starten drevs farten upp. Jag tror att det var Lars-Gunnar som satte tempot. Men ute på Hûle tegar kom jag upp jämsides och kunde sedan nästan slå av lite på takten och ändå ligga först. Vi hade delat upp sträckan så att vi gick på var sin sida. Roland med ansvar för plåt och glas och fick göra ständiga sidbyten. Kanske hade de mera skräp att ta hand om på andra sidan. Eller så hade de gått ut för hårt och kroknat.
Förra året när vi vårstädade hade vi flera säckar fulla på sträckan. Denna gång var det betydligt mindre att plocka. Vid en snabb analys av kvällens fynd konstateras att det är en klar överrepresentation av cigarettpaket, glasspapper, snusdosor och ölburkar. Mestadels njutningsmedelsförpackningar således. Ett annat ofta återkommande fynd är den svarta hundbajspåsen.  Med bajs. Personligen är jag allergisk mot hundbajs. Både packeterad och i lösvikt. Jag tycker det är höjden av nonchalans att lämna högarna fullt synliga utmed promenadstråken i byn. Under vår städrunda idag hittade vi dessutom ett ställe där någon satt i system att kasta packeterad hundskit. 20–30 påsar på samma ställe...
En annan plats som samhällsföreningen har att sköta är badplatsen Haganäs. Här är det titt som tätt dumpning av sopor. Nu senast tre säckar med tomma ölburkar, tomma spritflaskor och fullkissade blöjor med lite bajs. Den kombinationen i en sällsam mix. Och på ett annat ställe inom området; mängder av småprylar från ett flickrum. Tre trasiga säckar osorterat smått och gott! Leksaker, mjukisdjur, läxböcker, väggkalendrar, souvenirer, färgpennor, dockor, mobiltelefoner, etc, etc. Bland alla prylarna tittade det fram en liten ensam snigel. En singelsnigel. Den fick följa med mig hem och undslapp på så sätt slutförvaring bland soporna. Vet inte riktigt vad det skall bli av den lilla snigeln... men kanske den så småningom har något att berätta...

tisdag 14 april 2015

En lustig kurre


De senaste två veckorna har det rått febril aktivitet kring fröautomaten. Jag fyllde den stora behållaren på långfredagen och det tog slut på bara några dagar. Nu är det bara hälften kvar av andra fyllningen sedan påsk. De riktiga storätarna är stenknäckarna. De har varit fyra stycken här och kalasat. Från tidiga morgonen till sena kvällen har de suttit och plockat frö efter frö. Skalat och mosat. Med ett förbluffande driv. Grönsiska och grönfink har varit talrika. Och när stenknäckarna tillfälligt hållit sig undan har de gröna passat på att förse sig. På marken under behållaren har det vimlat av bergfink och bofink. Bergfinkarna är väl troligen på flyttning norrut och behöver ladda sina energireserver. De sitter aldrig uppe i mataren utan litar till att det finns slarviga individer ur andra arter som sprätter ut eller tappar frön på marken. Nötväckan till exempel är en notorisk frösprättare. I går morse blev det plötsligt helt rent på fågel kring matbordet. Hela den stora blandade flocken lyfte hastigt och tog skydd uppe i den närbelägna björken. Tänkte kanske att det var någon av grannskapets katter som svansade förbi. Men strax fick jag visshet. En ekorre kom klättrande nedför stammen på den stora linden. Lite ryckig, i etapper tog den sig ner och parkerade sedan vid fröautomaten. Där kopplade den grepp i barken med baktassarna. Och genom denna smått akrobatiska ställning fick den tillgång till mat i munhöjd. Den lille gynnaren verkade svulten och uppträdde därför oblygt. Och blev inte påtagligt störd av att jag sakta öppnade dörren och slog mig ner på trappan utanför. Jag småpratade lite med den. Bjöd och sade varsågod... ta så många frön du vill ha... frågade hur han mådde... och var han bodde. Ekorren vande sig snabbt och fortsatte att kalasa på de begärliga fröna. Den tyckte nog jag var en lustig kurre...


måndag 13 april 2015

Sista brasan



I kväll brände jag den sista och största av årets tre rishögar. Som gratulation och hyllningsfyrverkeri till min kusin Thomas som nyligen firat 60.
Det kruttorra riset brann som en jättelik fackla. Sprakande. Gnistrande. Ackompanjerat av rödhakesång och morkulleknips. Och i samma stund som solen sjönk i väster steg flammorna som högst mot skyn. En par timmar senare, när den stjärnklara natthimlen välvde sig över Skog falnade de sista lågorna. Det är något magiskt med eld. Som ett av de fyra elementen utgör den en urkraft. Sprider fascination och inger respekt. Vi har den inom oss. Och den hjälper oss att överleva.

söndag 12 april 2015

Vårens första



I går berättade jag om hur effektiv jag blev när jag fick arbetshjälp. Nu är jag inte lika kaxig. Hela veckans hårda jobb har satt sina spår. Idag har gått i knapp styrfart. Men detta tillstånd till trots kan jag säga att jag är lika nöjd som slutkörd. Helt. I detsamma tvingas jag konstatera att det inte går att köra en 60-plussare hur hårt som helst. Vet inte vad jag skall ha den insikten till. Men den kanske kan komma till nytta någon gång.
Fram emot dagens sena eftermiddag piggnade jag till något. Så pass att jag dristade mig ut på en liten promenad. På svaga, vingliga ben gick jag upp mot bäcken. Och där på avstånd ser jag något gult glimma i den mörka fåran. Årets första kabbleka. Minsann! Mycket är på gång nu i naturen. Och det börjar bli svårt att hålla jämna steg om man, som jag, vill ha koll på årets första av allt som spricker ut, blommar och kvittrar.
Igår kväll sammanträffade jag med årets första mygga. Precis som brukligt med myggor blev det överraskande. Hennes blodtörst sammanförde oss i ett svidande möte. En påflugenhet utan pardon. Trots att hon gjorde mig till utvald hade jag svårt att till fullo uppskatta inviten. Attraktionskraften liksom försvann i samma ögonblick som hon punktrade min hud. Nu idag har jag en kliande svullnad i nacken som påminner om gårdagens dejt. Ju mer jag river på den desto mer kliar den. Våren känns! Olika beroende på var den träffar, så att säga.
Som varje vår när den första kabblekan slår ut blir den också förevigad. Det har blivit ett sätt att stadfästa att den passagen i vårens ankomst är noterad. När jag ligger där på huk för att ta min bild på den solgula blomman upptäcker jag att hela backen är full av blommor. Andra blommor. Vårfrylet har också börjat slå ut. På avstånd oansenligt. Vid närmare beskådan både vackert och spännande. I oregelbundna ax på korta stjälkar. Med mängder av små vitbrämade stjärnlika blommor påkallar frylet uppmärksamhet...


lördag 11 april 2015

Vårfint i Källareliden

Idag har Jakob och jag röjt Källareliden och renerna bort mot Linnekullen vid Björkklinten. Det är inspirerande att få hjälp. Det ger massor av extra energi. Två som jobbar tillsammans ger resultat som om de var tre. Jämfört med att jobba ensam. Jag har haft hjälp ett par gånger tidigare i vår. De båda gångerna har fått mig att gå loss hårdare även när jag jobbat ensam. Det har fört arbetet framåt på ett sätt som gjort att jag känt att jag legat bra till i tiden. Den tidiga våren med det gynnsamma vädret har också bidragit till kontinuitet. Det har gått att faga några timmar nästan varje dag sedan premiären den 18 mars.  Dessutom har det gått att bränna gammalt fjolårsgräs på ytor som inte blivit efterbetade. Allt detta sammantaget innebär nu att fagningsstatusen är synbart högre i år än tidigare år. Större yta. Större noggrannhet. Större tillfredsställelse.

fredag 10 april 2015

Lite för alla sinnen

Efter tre dagars hårt fysiskt arbete tog jag ut en dag ledigt. Efter ett allvarligt snack med chefen fick jag klartecken. Frihet under ansvar passar mig perfekt. Det blev några timmar på Abecita Konstmuseum tillsammans med en gammal vän. Lunch på Café Viskan i Knalleland. Och så rundades dagen av med den efterlängtade belöningen – en skön och välbehövlig tvagning i Kallbadhuset i Ulricehamn. En heldag där alla sinnen fick sitt. På Abecita visas just nu tre sevärda utställningar. ”1954–2014 – Bildskatt” heter den största. Det är en samlingsutställning med de främsta namnen inom svensk fotografi under 60 år. Den andra heter ”Johan Rheborg – Backstage!” Det är skådisen och fotografen Rheborg som visar bilder tagna bakom kulisserna i film- och teatervärlden. Den tredje pågående utställningen är en samling bilder som koncentrerats kring mystik och stämningar i naturen. Utställningen är sprungen ur ett samarbete mellan finländske fotografen Heikki Willamo och Mats Andersson. Utställningarna pågår fram till och med den 17 maj. Mera info: www.abecitakonst.se

onsdag 8 april 2015

Eld- och rökinferno




Idag har jag räfsat övre delen av Björkebacken. Tretton högar blev det inalles. Och det tog det mesta av dagen i anspråk. Denna delen av ängarna är den mest trädrika. Här blir alltid mycket löv. Och i år extra mycket torrgren. Det är väl vinterns stormar som skakat ner allt gammalt och dött. Jag roar mig alltid med att göra finalen på en lång fagningsdag till ett eld- och rökinferno. Som en belöning till mig själv. Och för att arrangera spektakulära motiv. Denna gång blev det extra maffigt tack vare det stora antalet lövhögar...
Kanske byns innevånare inte är lika roade av mitt tilltag. Hela dalen höljdes i lövrök. Men jag har bett om ursäkt. Hys förtröstan – nu är det värsta över för i år...