I kväll har Hulu samhällsförenings mest vädertåliga medlemmar städat diken och vägkanter på tillfarter och gator inne i samhället. För min del blev det sträckan från byn till Haganäs badplats tillsammans med Roland, Anders och Lars-Gunnar. Redan från starten drevs farten upp. Jag tror att det var Lars-Gunnar som satte tempot. Men ute på Hûle tegar kom jag upp jämsides och kunde sedan nästan slå av lite på takten och ändå ligga först. Vi hade delat upp sträckan så att vi gick på var sin sida. Roland med ansvar för plåt och glas och fick göra ständiga sidbyten. Kanske hade de mera skräp att ta hand om på andra sidan. Eller så hade de gått ut för hårt och kroknat.
Förra året när vi vårstädade hade vi flera säckar fulla på sträckan. Denna gång var det betydligt mindre att plocka. Vid en snabb analys av kvällens fynd konstateras att det är en klar överrepresentation av cigarettpaket, glasspapper, snusdosor och ölburkar. Mestadels njutningsmedelsförpackningar således. Ett annat ofta återkommande fynd är den svarta hundbajspåsen. Med bajs. Personligen är jag allergisk mot hundbajs. Både packeterad och i lösvikt. Jag tycker det är höjden av nonchalans att lämna högarna fullt synliga utmed promenadstråken i byn. Under vår städrunda idag hittade vi dessutom ett ställe där någon satt i system att kasta packeterad hundskit. 20–30 påsar på samma ställe...
En annan plats som samhällsföreningen har att sköta är badplatsen Haganäs. Här är det titt som tätt dumpning av sopor. Nu senast tre säckar med tomma ölburkar, tomma spritflaskor och fullkissade blöjor med lite bajs. Den kombinationen i en sällsam mix. Och på ett annat ställe inom området; mängder av småprylar från ett flickrum. Tre trasiga säckar osorterat smått och gott! Leksaker, mjukisdjur, läxböcker, väggkalendrar, souvenirer, färgpennor, dockor, mobiltelefoner, etc, etc. Bland alla prylarna tittade det fram en liten ensam snigel. En singelsnigel. Den fick följa med mig hem och undslapp på så sätt slutförvaring bland soporna. Vet inte riktigt vad det skall bli av den lilla snigeln... men kanske den så småningom har något att berätta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar