måndag 27 juli 2020

Fröspridning





För några dagar sedan skrev jag om ängsskallror och frön. Det jag missade, eller var otydlig med, var att ängsskallran är en ettårig ört. Det betyder att den är beroende av att generera grobart frö varje år för att överleva och finnas kvar på växtplatsen. Det förklarar i viss mån det faktum att den plötsligt försvann från mina ängar.

Numera är skallrorna väl spridda över slåtterängar och ängsvallar. Vilket betyder att den är säkrad som art här hos mig under överskådlig tid.

Jag skrev också att jag samlat en ansenlig mängd frön med hjälp av min dammsugare. Dessa frön skall jag sprida på valda ställen så snart alla ängsytor är slagna.

Förutom det insamlade fröet har jag också flyttat gräs från skallrarika ytor till ”gräsliga” ytor på ängsvallarna. Ängsvallarna är de ytor som i närtid varit åkerjord där de senast odlade ytorna inte varit plöjda de senaste 40 åren. Ängsvallarna är tänkta att successivt i viss mån likna slåtterängen vad floran beträffar.

Ängsvallarna sköts maskinellt med traktorburet slåtteraggregat. På vissa ytor är det alltför många jordfasta stenar för att detta skall fungera. Jag har varje år tagit undan ett par ytor som fått blomma ut och kunnat bli tillflykt för ”hemlösa” insekter när all annan växtlighet slagits av. Dessa ytor har med tiden blivit stående i vanhävd. ”Blomma ut” har blivit synonymt med ”ej slagna”. Detta har i sin tur gjort att här efterhand har blivit ett näringsöverskott och gräsen har tagit över ganska mycket.

Förra året slog jag den ena ytan. I år har jag slagit båda. På grund av dålig hötork har allt gräs körts till en nyanlagd deponi (kompost) i en avlägsen del av skogen.

De senaste dagarna har jag nu dessutom slagit mina ”provytor” närmast huset. Dessa ytor är tänkta att kunna innehålla många av ängens örter. Som en liten ängsrabatt med prov på vad ängen innehåller. Dessa ytor har denna sommar blivit väldigt rik på just ängsskallror.

Trots att de gått i frö och släppt mycket redan där de står gick det att dammsuga upp en ansenlig mängd frön. Och trots detta syntes det finnas mycket kvar i fröhusen.

Det jag nu gjort är att jag med största möjliga försiktighet slagit av alla skallrorna och dessutom samtidigt en mängd andra växter som gått i frö. Gökärt, käringtand, rödklöver, sommarfibbla, vit klöver, åkervädd, liten blåklocka, nattviol, darrgräs med flera.

Samlat ihop allt gräset och spridit ut det på de ängsvallens nyslagna ”vanhävdsytor”. Nu får det ligga ett tag och så får jag se till att vända i det några gånger tills allt fröet trillat ut. Sen blir det att köra bort gräset till skogs.

Det är förvånansvärt hur mycket frö dessa skallror kan producera. Trots att de på eget vis har släppt frö, att jag har dammsugit och nu dessutom skakat runt med lien… så ser jag mängder av frön som ligger kvar i kärran efter att jag tömt ur allt det slagna gräset…

Ska bli spännande att se hur detta experiment faller ut. Kanske skall jag också toppa med lite extra av det insamlade skallrafröet för att ge gräset en rejäl match!

lördag 18 juli 2020

Skallraormen







Mera blommor – mindre gräs…

Ängsskallran är en blommande halvparasitisk ört. Den parasiterar på gräs genom att suga näring från gräsens rötter. På så sätt gynnas blommande örter på gräsens bekostnad. Gräshöjden minskar. Mer ljus till blommorna. Främst därför att gräs har större konkurrensförmåga än blommor. Att ha ängsskallra i sin äng bedöms mycket positivt för andra och önskade arters livsutrymme och blomning.

I början av 2000-talet fanns en liten rest av ängsskallra här i mina ängar. Bara några få exemplar längst ner i kanten av Björkebackens södra del. Något år senare konstaterades den helt försvunnen. Troligen hade förekomsten varit god under lång tid fram till 2000. Men ökad beskuggning med minskad blomning som följd hade skallrorna gått ut. Den sista resten som trots allt fanns kvar slogs troligen av innan den hunnit sätta frö. Sannolikt genom en kombination av sen blomning och tidig slåtter.

Efter den första restaureringsinsatsen i ängarna 2006 gjordes insådd av ängsskallra. Skallrorna svarade direkt och finns nu i solbelysta ytor lite varstans i ängsarealen.

På några ställen till och med så talrikt att den nästan tar livet av sig själv. De växer så tätt att det inte alls finns något gräs för den att parasitera på. Kanhända att det med tiden uppstår balans.

Varje år har jag plockat stänglar och spridit frö till nya platser. Framgent ligger prioritering på att få ängsskallrorna att etablera sig och sprida sig på ängsvallarna. De gamla åkrarna som numera också sköts som slåtteräng.

Att plocka frö från ängsskallra går bra i mindre skala. Bästa sättet är att ta hela stänglar just i frömognadstid. Eller att slå en fläck med lie. Spara och torka som hö. Innan frögömmorna öppnar sig helt och fröet börjar sprida sig på naturlig väg.

Om man är sent ute, som jag var detta år när skallrorna dessutom mognade tidigt, blir det värre. Jag försökte att plocka stänglar genom att försiktigt dra dem lodrätt uppåt. Om jag var försiktig kunde jag behålla fröna kvar i fröhusen för att sedan släppa ner alltsamman i en burk. Men vid minsta vickning eller skakning for det mesta av fröet ur och gick förlorat.

För några dagar sedan hade jag en tanke på att det kanske skulle kunna gå att suga upp frön ur stänglarna. Tanken återkom när jag under förmiddagen dammsög mitt sovrum. Jag tänkte då… jag måste prova! Städningen fick anstå och strax var jag igång med mitt nya projekt. En ny fräsch påse i dammsugaren och en  förlängningssladd ut i till min närbelägna ”skallra-odling”.

Redan på den svagaste sugeffekten rasslade – eller skallrade – det löftesrikt i ”skallraormen”. Jag ökade effekten en aning och sedan rensades stänglarna effektivt på allt sitt frö!

Efter att jag gått över de allra tätaste bestånden tömde jag påsen och mätte upp 1,3 liter frö… inkluderat en del gräsfrö, en viss andel fröhusfoder och lite annat skräp. Men trots allt mest skallrafrö! Kanske en liter!

Lite succéartat… om jag får säga det själv!

torsdag 9 juli 2020

Slåttern 2020 är i gång


Nu är slåttern igång på allvar. Idag har Peter slagit ängsvallarna. Jag har gått med slåtterbalken på plana ytor i slåtterängarna. Ingemar har gått efter med lien och putsat runt rösen, stenar och träd.
Närmast stundar årets ”Slåtter i Skog”.