måndag 22 mars 2021

Ekebacken och lindlunden

Idag har jag haft hjälp från flera håll. Gästarbetaren, Bengt från Skene, landade återigen med sitt rymdskepp här i Skog. Frivilligt anmäld för att också i år göra ett par arbetsdagar i mångfaldslandskapet. Tillsammans har vi röjt hela Ekebacken. Lastat och kört löv till jättekomposten. Samtidigt har min granne Gudrun påbörjat röjningen av lindlunden.
En fin arbetsdag med ett riktigt arbetslag!
Det har varit ett friskt och härligt väder med strålande sol. Lite kyligt i västvinden men perfekta arbetsförhållanden.
Jag hade väntat mig att det skulle komma flockar med flyttande tranor under dagen. Men inte en enda blev det!? Kanske förhållandena inte var optimala. Eller har de valt en annan rutt. Kanske kommer de imorgon.

fredag 19 mars 2021

Gräsbränning i Källarrenen



Idag tog jag ledigt från röjningen. Med tiden hade det uppstått ett ansenligt behov av inre tjänst. Som att städa. Tvätta. Ja, sådant som tenderar att bli eftersatt när annat, mer stimulerande, tillåts gå före.
Samtidigt är det behövligt med lekamlig återhämtning. Räfsan är ett bra träningsredskap för överkroppen, men efter några dagar infinner sig en påtaglig ömhet i musklerna jämte stelhet i nacke och rygg.
Framåt eftermiddagen fick jag dock för mig att gå ut och känna på det lurviga fjolårsgräset i källarrenen. Kunde det måhända vara så torrt att det skull gå att bränna hela backen?
Jo, då… det kändes absolut genomförbart! Trots att det kommit lite snö under natten och att det bara varit ett par grader och nordostlig vind hade det torkat upp. Källarbacken ligger i sydvästsluttning. Där hade varit vindstilla och solen hade legat på hela dagen. När jag stack ner handen i gräset kändes det alldeles ljummet.
Jag satte min plan i verket. Fyllde vattenkannorna några gånger och vattnade rikligt kring den tänkta brandytan och tände på. Sedan skötte allt sig helt självt. Det var bara att följa eldens framryckning genom fjolårsgräs och vinterståndare av johannesört.
Senare på kvällen gick jag en sväng uppåt skogen. Kanske skulle jag få höra vårens första morkulla dra över Intagskullen. Det blev ingen morkulla. Men minst lika trevligt var att få höra vårens första stare. Blygt och återhållsamt levererade han några välbekanta visslingar. Någonstans uppe i den högsta almen satt han. Först kunde jag inte få syn på honom. Men strax lämnade han sin höga position och flög raka vägen in i holken på samma träd.
Den isiga kvällsvinden till trots… sinnena signalerade tydligt att det är vår i luften. Himlens speciella rodnad… koltrastens gnolande upp i brynet… starens återkomst… allt detta pekar ut vårens riktning. Och imorgon är det vårdagjämningen...


måndag 8 mars 2021

Tre ord – samma innebörd

I slutet av januari fångade jag upp ett ord som hade tre betydelser, nämligen ordet ”lagg”. Jag sökte svar på ”nätet” men det blev bara de kända betydelserna. Inget om ordets ursprung. Jag skrev till radioprogrammet Språket i P1, men jag tror inte att frågan fastnade i deras filter för vidare utredning.
Idag har jag varit ute med räfsan hela dagen. Om jag skulle berätta vad jag gjort och använda det lokala ordet för att medelst räfsa städa bort löv och nedfallna kvistar i ängen skulle jag sagt: ”Idag har jag röjt i Björkebacken”!
Så länge bruket av språket är väl förankrat i årstid och lokal tradition är detta ”röja” en solklar definition.
Numera är det få, om ens någon, i min krets eller omgivning som ”rätt” skulle tolka ordet ”röja”. Närmast kommer nog tanken på att köra röjsåg bland buskar och sly. Men om säsongen får styra definitionen av ordets innebörd borde det vara självklart att röjsåg i äng och hage går bort. Fel årstid om jag får råda.
Ordet röja kan också uppfattas som att ”festa gränslöst” och ”gå bärsärk”. Röja kan en ju också göra bland sådant som skall undanröjas inför flyttning, döden eller för att ge plats åt något nytt.
På Gotland har bruket att städa i ”ängena” fått benämningen att ”faga”. Faga som kommer av ordet feja. Lite som mindre städning i hemmet. Eller som en titel – skorstensfejare.
Faga har mer och mer kommit att användas som allmänt vedertagen benämning på ängsbrukets vårstädning. Inte bara på Gotland. Även jag använder ordet då jag ska berätta om ängen och dess skötsel. Oftast har jag ändå fått förklara ordet. Och även komplettera med det lokala ”röja”.
I fjol försommar fick jag ett mejl från en kvinna i Halland som läst om mig och ängarna i Skog i livsstilsmagasinet Gård & Torps sommarnummer.
Hon skriver: ”Fin artikel som jag lärde mig en del av. Jag har själv varit med under min uppväxt och ”rishäntat” som är det dialektala uttrycket häromkring för fagning.”
Att städa ängen från löv, kvistar och grenar heter alltså olika i olika landskap/regioner.
Här i Kind i Västergötland heter det ”röja”. På Gotland heter det ”faga” och i Halland ”rishänta”.
Inte utan att jag blir lite nyfiken på ordet ”rishänta” och dess ursprung.
Tiden för att röja ängen är när vitsippan börjar blomma. Nu har jag visserligen tjuvstartat rejält men jag ursäktar mig med att varje torr och solig dag här ute i backarna är en förträfflig röjardag!
Vitsippan kallas för Röjepiga här i landskapet. På Gotland heter den Fagningsblomman. Undrar just om den har ett eget ”rishänta-namn” i Halland?

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2021/01/pa-lagg-mellan-laggarna.html

torsdag 4 mars 2021

Överkroppsträning

Jo, det blev lövröjning idag... sex timmar. Alldeles perfekt med arbete i Björkebackens söderläge. Solen i ryggen och i lä för den isande nordanvinden. Känns bra att ha kommit igång...

onsdag 3 mars 2021

Flammor i Intagskullen

Det blev en brasa i dag också! Perfekta förhållanden att elda i. Tillräckligt torrt ris. Svag vind från sydväst. Kallt och fuktigt i marken. Det kom till och med lite regn. Ja, egentligen var det inte regn, utan rimfrost som smälte ner från träden... men rejält blött blev det!
Nu är det två högar kvar. Den ena får jag spara till hösten. Den ligger alltför nära uggleholken i Intagaskullen. Och holken är bebodd!!!
Jag förstod att ugglorna var lite fundersamma på vad jag höll på med idag även om jag höll mig på behörigt avstånd. Mitt ”under brinnande brasa” tog ugglan till orda... hoade och signalerade att ”här är det minsann vårt revir!!!”
Den stora högen skall tändas på påskafton om förhållandena medger.

tisdag 2 mars 2021

Invanda procedurer





Det har blivit långt mellan inläggen här på bloggen. Senaste gången jag publicerade var den 10 februari och då med två bilder på kallbadhuset. Den ena bilden är tagen inne i entrén till badavdelningen och bilden som sitter där på väggen är ”min”. Föreningen har hedrat mig genom att göra en fototapet av en färgstark bild som möter besökaren direkt innanför dörren.

Nåväl! Inaktivitet på bloggen betyder inte inaktivt liv. Den släktforskning som jag startade i höstas har gripit tag i mig så till den milda grad att jag fullständigt glömt bort att skriva blogg. När jag ”jobbat” med att lägga och skriva släktens historiepussel har också ”behovet” att sitta vid datorn helt tillfredsställts.

Under vintern har jag lagt några dagar på att röja med röjsåg i ett självföryngrat bestånd av björk uppe vid Jönsalyckan. Där återstår en hel del arbete.

Naturvårds- och kulturmiljöprojekten pågår parallellt som vanligt. Buskröjning, trädbeskärning, kapning och klyvning av ved samt rishögsbygge har upptagit mycket av tiden. Skogsbeteshagen i Ingtagskullen har fått en del av den tiden. Som vanligt röjer jag manuellt i äng och hage så långt möjligt. Alltså med handsåg och yxa. Det tar sin tid men det tar sig väl ut. Och det är omväxlande för kroppen att krypa på knä med sågen. Kapa buskar och sly till ett lagom stort knippe att samla ihop och släpa till högen. Två högar ligger där uppe på kullen.

Ute på Bredåkern ligger det som skall bli årets påskbrasa. Den är ganska stor. Och framförallt kompakt. Byggt enligt min vanliga princip – tjocka änden upp.
Den fjärde högen har brunnit idag och jag har valt att illustrera brandförloppet i dagens ”bildrapport”. Längst ner i detta inlägg finns också en länk till den flera gånger upprepade proceduren.
I går körde jag en omgång vintertrimning. Det är också tidigare beskrivet men kort repeterat funkar det ungefär så här:
Ytor som sparats för att få blomma ut under sensommaren och som ej betats putsar jag vintertid med trimmer. Jag trimmar marknära så att även eventuell mossa får rejält med stryk. Sedan krattar jag noggrant. Så mycket löst växtmaterial som möjligt skall föras bort. Alltsammans läggs i kompost.

Förutom eldningen idag har jag hunnit räfsa ”vintertrimmet” från igår. Det har också blivit försiktig uppstart för lövräfsningen.
Det känns fantastiskt att ha kommit igång med detta så här tidigt. Inte utan att en blir lite ivrig. Jag är väl medveten om risken att köra slut på den vintertrötta kroppen i förtid. Det gäller därför att hitta vettiga, och mindre fysiskt krävande uppgifter att varva med.
Undrar vad det kan bli? Sannolikt lövräfsning…

Relaterade länkar

Elda ris på enkelt vis:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/11/grunden-lagd.html

Vintertrim:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/02/mossbranning-och-vintertrim.html
https://sunebroman.blogspot.com/2019/02/vintertrim.html