Jordnära syssla

Årets potatisskörd

Text, text, text...

Fem sorter – 139 knölar

Det som skall bli vinterns basföda kom i jorden idag. I år blir det fem sorter. Tre av dom är samma som förra året; Connect (51), Labella (36) och Amandine (35). En sort är ny för i år; Dior (10). På sätt och vis är även den femte sorten ny fast den odlades även förra året men då inte för konsumtion. Den nya sorten som odlades till utsäde till i år är Hössna Röd (7). Jag hade bara en enda Hössnapotatis som sattes i fjol. Den gav fyra nya dugliga knölar plus en liten pluttpotatis. Nu vid sättningen tog jag fram kniven och delade två så att det tillsammans blev sju Hössna röd att sätta.
Om Hössna röd: ”Hössna röd är en gammal pålitlig kultursort av potatis, ger enorm skörd och är helt bladmögelresistent. Köttet är vitt men skalet rödlätt, potatisarna är ofta lite ovala, släta och fina. Vissa blir mycket stora – upp till ett kilo!” Låter nästan för bra för att vara sant. Till hösten vet vi om den håller vad den lovar. Förhoppningsvis är den också god!

Rekordskörd

Idag har jag tagit upp huvudparten av årets potatis. Det blev en rekordskörd utan dess like! Ett enda stånd av potatissorten Labella gav två kilo! Aldrig har jag varit med om något liknande.
Även mina Amandine har gett väldigt bra. Stora, släta och fina. Alltsammans har legat i solskenet några timmar under eftermiddagen. Nu är de inne i källaren. Torra och fina.

Tyvärr fanns det också genomruttna knölar i landet. Nu återstår att se om förvaringen i källaren går bra. Jag har erfarit att andra har fått delar av årets skörd förstörd av röta efter inlagringen. Kanske det beror på det myckna regnandet under sommarens senare del?
Jag hoppas det kommer att gå bra. Får väl ha extra koll i källaren efterhand som hösten lider.

Jag har också tagit upp en provodling av en potatis som fått namnet ”Hössna”. Gissar att namnet har med ursprunget att göra.
I somras var jag på besök hos Mats Rosengren i Broddetorp. Han är inriktad på självförsörjning av flera grödor. Och naturligtvis då potatis. Besöket där var initierat av vännen Ingemar som fått löfte om några Hössna-knölar. Jag hade inte plats för mera än en enda sättpotatis. Trots att den kom sent i jorden har den vuxit bra. Lite ojämn storlek på knölarna blev det men det går ju fint att dela i bitar vid sättningen i vår.
Hössna-potatisen lär har god motståndskraft mot bladmögel och är därför värd att pröva för framtiden.
Här sist i inlägget finns ett par bilder som är tagna under växtperioden. De visar hur blommor och blad ser ut. Vita blommor och lite speciella blad med lila nerv. Och så en bild på provodlingsresultatet.

 

Potatisupptagning #2

Idag har jag tagit upp de sista potatisarna. Ur det land som jag har närmast vindskyddet. Det har blivit en väldigt god skörd. 30 kilo Asterix och 12 kilo Amadine. Jämn, fin storlek och felfri.

Tillsammans med kvarvarande morötter, rödbetor och gulbetor är vinterbehovet av basföda tillgodosett.

Vid nåt tillfälle sporde jag en bekant om han satt någon potatis. Till svar fick jag då att potatis var ju så billig att den inte var värd att kröka rygg för.

Med vetskap om att potatis är en av de mest besprutade grödorna och att KRAV-odlade knölar snuddar vid 30 kronor per kilo undrar jag om det trots allt inte är värt ett litet ryggskott?

Mycket jobb men tacksam för det som jorden ger!

Potatisupptagning #1

Idag har jag börjat ta upp potatis. Förra året väntande jag för länge och överraskades av väldigt hård nattfrost i oktober. En del av det årets skörd frös och fick kasseras. Att lära av misstag kan ibland fungera.

Jag odlar potatis på två olika ställen. De som jag tagit upp idag är satta i ett litet land uppe på Ladugårdsåkern. Cirka 125 stånd. Det är andra året som jag odlar på denna plätt.

Resultatet är väl sådär. Ganska mycket smått i synnerhet av ett par sorter. Jag skyller på att bladmöglet kom tidigt i år och särskilt tidigt just i denna odling. Möjligen börjar mitt utsäde också bli gammalt. En del sorter har jag inte alls förnyat. Och jag kommer inte ihåg riktigt hur jag har det med den saken. Kanske är det dags att göra något radikalt på det området. Och samtidigt prova några nya sorter.

Men jag skall inte klaga. Jag har säkert fått sex gånger utsädet även om många knölar som sagt är små.

De fyra sorterna som jag tagit upp idag är Cherie, Red Emmalie, Amandine och Asterix. Fyra sorter med tydliga skillnader. Red Emmalie för exempel, är en rödskalig potatis som också är röd inuti. Passar allra bäst att borsta, klyfta och ungsrosta tillsammans med rotfrukter.

Något som jag längtade efter alldeles speciellt när jag gick böjd med hackan i fårorna var potatismos. Ett riktigt fluffigt mos med fet mjölk, mycket smör, svartpeppar och kanske också klippt persilja... Det kommer att bli mycket potatismos framöver, var så säker!

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2016/10/emmalie-och-amandine.html
https://sunebroman.blogspot.com/2016/08/red-emmalie-och-monte-carlo.html

Förutom de två länkarna här ovanför... finns det också en hel radda inlägg här på bloggen som rör just potatis. Klicka på ETIKETTER: POTATIS längst ner i inlägget. Har dock märkt att det inte går att nå etiketter på telefoner... då måste man gå över och ”Visa webbversion”...

Potatis och plommonblom

Text, text, text...

En knölig dag

Idag har jag prioriterat potatissättning. I nyodlingen på Ladugårdsåkern begravde jag 25 King Edward och 100 Asterix.
I min tidigare rotfruktsareal fick jag plats med sex olika sorter i fem rader. Totalt 90 knölar. Så allt som allt ha jag satt 215 potatisar. Om skörden blir femfaldig torde det bli cirka 1000 totalt.
Det betyder 2,73 potatisar per dag i 365 dagar. Om jag äter potatis varannan dag får jag 5,5 potatisar varje middag.
Det kommer att räcka gott för att bjuda någon gäst då och då också... Eller leverera en påse till någon behövande.
Hoppas på god skörd!

I N F Ö R   S T U N D A N D E   B I S T R A   T I D E R : 
”Har en bara petäter så redar en sek”
 Fritt översatt: Om man så endast har potatis så klarar man sig.

Relaterad länk: https://sunebroman.blogspot.com/2014/06/idag-har-jag-hackat-i-petatera.html

Jordbrukardag

80 Asterix
60 Amandine
20 Red Emmalie
10 Rocket
10 Blå mandel
Summa 180 knölar i jorden.
Femfaldig skörd ska kunna ge cirka 900 potatisar. Konsumtion av tre per dag räcker alltså i 300 dagar.
Det får bli makaroner i 65 dagar.

Mer om potatis här på bloggen:
http://sunebroman.blogspot.se/2014/06/idag-har-jag-hackat-i-petatera.html

Lagerjobb inte boogie woogie

Tre av fyra inre lager i boggin på min släpvagn har gjort sitt. Under några veckor har det hörts svagt gnissel under körning. Det har eskalerat och efterhand har gnisslet övergett i ett skärande ljud. När jag plockade isär axeltapparna och frilade lagren trillade det rullar åt alla håll. Delvis utslitet. Och knastertorrt i lager och lagerbanor. Konstaterar att de inre lagren inte är täta. Det har kommit in vatten och med tiden har smörjningen tvättats bort och det har bildats rost. Nu har jag tagit isär alla, rengjort noga, och pillat tillbaka lagerrullarna så gått jag förmått. Sedan har jag fyllt lagren med fett. Pressat in i vartenda skrymsle. Och sedan skruvat ihop. Faktum är att hjulen nu rullar riktigt lätt och fint. Bör kunna hålla ett tag framöver. Men för säkerhets skull har jag beställt nytt till alla fyra hjulen.
Ett annat lager som blivit påfyllt idag är mitt potatislager. All potatis är upptagen. Bra skörd som kommer att räcka långt in på på nästa år. Asterix, Amandine och Red Emmalie.

Potatisen jordad

Äntligen kom sättpotatisen i jorden. Det har suttit långt inne. Kyla och semester (!) har kommit emellan. I år blev det rekordsent för knölarna. Förra året satte jag potatis den 12 maj, 2015 den 15 maj och 2014 den 17 maj. Men det är ju, trots allt, i samma härad. Och det är knappast någon idé att ha potatis liggande i kall jord.
Inalles 162 potatisar fördelat på sex olika sorter ligger nu och väntar på väta och värme. De sex sorterna är Rocket, Blå mandel, King Edward, Red Emmalie, Amandine och Asterix. Om varje knöl ger femfalt igen lär det bli 648 att äta och 162 att sätta nästa år. Vid fyra potatisar per portion blir det 162 portioner. Alltså tre portioner i veckan i 52 veckor.

Ja, det går att räkna på många sätt... det bästa med egen potatis är att kunna gå direkt ut i potatislandet och ta upp det som behövs. Mer närproducerat går inte att få. Och dessutom är det inte adderat vare sig konstgödning eller besprutning... Välsigne den hemodlade knölen och fräls den från bladmögel, brunröta och nematoder... Amen!

Emmalie och Amandine

Idag har jag fortsatt arbetet med att skörda potatis. Tre sorter har kommit upp ur jorden. Nio kilo Cherie, sex kilo Amandine (nedre bilden) och nio kilo Red Emmalie (övre bilden).

Under sensommaren och den tidiga hösten har jag konsumerat något kilo av var sort. Blandat och gett. Just dessa tre sorter lämpar sig alldeles fantastiskt bra att göra klyftor av och köra i ugnen. De är alla tre fasta och fina och har var och en sin karaktär. Den mest särpräglade är ju som du ser den röda. Red Emmalie är röd både i skalet och inuti. Den röda färgen försvinner delvis vid kokning. Och vattnet färgas rosa. I ugnen däremot, behåller den färgen bättre. Jag gör ofta klyftor av dessa tre sorter och blandar i ugnen med morötter och kålrot. Ibland har någon rödbeta också fått vara med. Rödbetor gör att det kan kännas lite solkigt men faktiskt att det också går att uppfatta som läckert. Och en vet ju var färgen kommer ifrån. Och rödbeta i ugn är ju fantastiskt gott.

Nu är det bara en fåra kvar att ta upp. Det är mera Asterix. Jag har redan tagit upp 20 kilo av den sorten och förväntar mig minst lika mycket till. Totalt bör det bli drygt 60 kilo potatis i källaren när allt är uppe. Vinterns stapelföda är således bärgad.

Läs mer om Emmalie i inlägg från den 27 augusti:

http://sunebroman.blogspot.se/2016/08/red-emmalie-och-monte-carlo.html

Ris eller potatis

Det har handlat en del om ris de senaste dagarna. Ris i buskiga bryn. Idag tänkte jag mig lite variation i menyn och valde bort ris till förmån för potatis.

Det är rätt tid nu. Att ta upp potatis. I min källare har det dock nätt och jämt kommit under tio grader. Lite för hög temperatur för potatislagring. Men någon gång måste en ju börja. Och jag tänker att tempen inom några veckor är nere i runt 6–7 grader. Det brukar räcka för att knölarna skall stå sig hela vintern.

Det blev en av fårorna med Asterix-potatis som jag hackade upp. Jämnstora, släta och fina. Utan skorv eller andra tecken på sjuka eller skador.

Korgen kändes tung och jag blev klart nyfiken på hur mycket det kunde vara. 
Då kom min fars gamla besman till heders. Den har hängt i en krok i taket under massor av år. Obrukad. Besman är en handhållen hävstångsvåg bestående av en graderad stång med motvikt i ena ändan och en krok i den andra med flyttbart handtag och ett pilformat avslut där vikten avläses. Farsan använde besman för att väga färg. Han var målare och åtgången av färg mättes i vikt. Det betydde vägning före och efter dagens målningsjobb.
Idag vägde jag alltså första delen av årets potatisskörd. Vägningen resulterade i att besmanen slog i botten... 20 kilo! 20 kilo välväxt, hemodlad och obesprutad Asterix. Kanske inte ett stort ekonomiskt värde men många, många andra...

– – –
Besman har funnits sedan medeltiden. Då tillverkade av trä. En gammal variant av besman kallades för pyndare. Och precis som för andra vikt- och rymdmått fanns det regler att de skulle vara märkta eller krönta för att vara giltiga. Från 1500-talet blev kronstämpling av besman mer och mer vanlig. I mitten av 1600-talet förbjöds pyndare och besman i städer och på marknadsplatser. De ansågs helt enkelt inte pålitliga. Kanske förkom det också en del medvetet laborerande med redskapet i oärligt syfte. Det hette då att besman var tillåtna endast för husbehov. Förbudet som fick liten effekt på användandet följdes av ytterligare förbud. En förordning från 1739 förbjöds besman vid allmän handel, med undantag av fiskhandel. Denna förordning gällde fram till 1855, då träbesman helt förbjöds. Ungefär vid samma tid, alltså mitten av 1800-talet, börjar järnbesman, som mera sällsynt förekommit redan på 1500-talet ersätta träbesmanen. Krönta järnbesman tillverkades ett stycke in i 1900-talet. Källor: Illustrerad svensk ordbok, Wikipedia och Vänersborgs museum på nätet.

Red Emmalie och Monte Carlo

Idag blev det pannbiff och några knölar från egen odling. Två av mina åtta potatissorter fick vara med. Den ena heter Monte Carlo. Den har rött skal och är vit inuti. Den andra heter Red Emmalie. Red Emmalie har rött skal och är röd inuti. Sättpotatisen kostade 89 kronor kilot! Den klarade sig ganska länge utan att angripas av bladmögel. Vid tillfället då jag bestämde mig att köpa den var det för att stilla min nyfikenhet. Skulle jag få den att växa? Hur ser en potatis ut som är röd inuti?
Nu har jag fått svaret. Jag har fått den att växa. Den ger faktiskt bra. Cirka 8–10 knölar per stånd. Med fin form... lite smal päronshape. Att köra dessa båda sorterna tillsammans i ugnen var helt perfekt. Emmalie behöll dessutom sin färg... och smakade utmärkt. Verkligen god. I långpannan fick också några morötter och äppelklyftor vara med.
Ingen olja. Inget salt. Bara värme.
Som tillbehör blev det Karl Johansvamp som jag blev förärad av en hängiven plockare. Svampen stekte jag i lite olja. När den fräst en stund singlade jag ner en smörklick, pressade en stor vitlöksklyfta och adderade en hackad squash från egen odling som fick mjukna lite. Som avslutning några nypor flingsalt på toppen vid servering...
– Ja, helt okej!

Snabblunch

Det blir en hel del potatis i kosthållet här hos mig just nu. De hemodlade knölarna har god tillväxt och smakar utmärkt. Jag brukar koka mera än jag behöver för varje tillfälle och de som blir över steker jag upp till mellanmål, till kvällen eller till lunch nästa dag. Faktum är att färskpotatis som legat över natten och sedan steks smakar ett snäpp bättre än den nykokta.
Idag gjorde jag en pyttipanna med isterband enligt eget recept:
Hacka en gul lök och skär potatisar i bitar. Stek i olja och smör 50/50. Krydda med lite grovmalen svartpeppar.
Klä av ett isterband, skiva och låt skivorna steka med tills de nätt och jämt faller isär.
Stek tills allt är genomvarmt. Ta en näve frysta gröna ärtor och en näve frysta lingon och lägg i stekpannan. Värm igen tills ärtor och lingon tinat. Lägg upp på tallriken och strö lite flingsalt över alltsammans.
Smaklig måltid!

Självupptagen

Ett konstigt ord som jag möter allt oftare är egengjord. Det förekommer tämligen frekvent i dagspressen och är tänkt att beskriva något som någon tillverkat själv. Med egen hand. Till exempel saft. Egengjord saft. Eller egengjord potatissallad eller ”på marknaden sålde Lisa egengjord marmelad”. Personligen tycker jag att ordet är lite egen(!)domligt. Ordet finns inte i svenska akademiens ordlista. Det närmaste man kommer är ”egenhändig” och ”egentillverkad”. När jag växte upp fanns det ett ord som användes i samma betydelse och det var ordet hemmagjort. Det var lite fulstämpel på saker som var hemmagjorda. Då, i en tid när konsumtionens vagga börjat gunga på allvar, var det inte fint att ha hemmagjorda saker. För mig som växte upp i ett hem med ganska knappa resurser blev det ofta hemmagjort. Hemmagjorda skidor. Hemmasydda byxor. Hemmastickade tröjor. I takt med mitt, med ålder, uppvaknande omvärldsmedvetande blev jag ibland påmind om att saker jag brukade var just hemmagjorda. Det fanns till och med de i min närhet som gärna upplyste mig om vilka av mina saker som var hemmagjorda. Och gav då sken av att det var något besynnerligt eller konstigt. Nu har tiden delvis ändrat den attityden. Att göra eget är lite fint i många sammanhang. Ja, till och med mycket fint. Att tillverka själv vittnar om kunskap. Det ger den skapande en egen identitet. Och det tillför en känsla av äkthet med hemmagjort. Och kanske en hint om att vi trots allt inte är helt beroende av industritillverkat i alla avseenden. Det finns chanser att överleva om man är händig och har kunskap. Och kanske man till och med kan spara några slantar genom att göra själv. Egenhändigt. Kort sagt: Hemmagjort skapar förnöjsamhet. I sommar har jag odlat potatis. Bland annat. Sex olika sorter. De är alltså egenodlade. Eller hemodlade. Eller odlade i egen jord... alltså egenjordade. Idag har jag tagit upp det mesta av det som var kvar i hemmajorden. Och under tiden som jag höll på med detta kände jag mig väldigt nöjd och stolt... med hackan i hand glömde jag tid och rum... Både jag och potatisen blev i samma stund renodlat självupptagna...

Blue bell(e)s

I förra inlägget berättade jag om klockpyrolan som nyupptäckt art i ängen. En annan klocka som just nu blommar är den stora blåklockan. Från den höga stängeln når de stora klockornas signaler långt ut över blomsterhavet. Signalen når också till liemannen... ”Nåd... var aktsam... bespara” Och liemannen faller till föga... skonar den ståtliga klockan... Hoppas det blir frön som mognar och blir till nya plantor.
Lunchmenyn idag blev ett duplikat av flera gångna dagars. Sill, potatis och lite tillbehör. Har börjat skörda potatis från min egen odling. Hittills har det bara varit av den tidiga sorten Rocket. Men idag var det dags att pilla fram några knölar av en sort som jag tidigare inte oldlat – Blue Belle. Egentligen är det en sen sort... men det kunde inte hjälpas... nyfikenheten lyfte på ett stånd. Och se, där fanns några knölar! På de blekagula skalen fanns vackert blålila fläckar. Som små glada munnar eller ögon såg de ut. Alltså... potatisarna log emot mig och blinkade med sina ögon. Smiley-potäter, tänker jag...

Arealen dubblad

Årets odling har gett mersmak. Därför tog jag ett hastigt beslut att dubbla arealen på trädgårdslandet. Gamle Ferguson var också ovanligt pigg och lät sig startas utan protester. Grålle brukar ofta vara lite tjurig. Precis som gamla gubbar i tilltagande ålder. Tröga och humörstyrda.
Alltnog. Jag kommer att sätta mer potatis nästa år. Framförallt har Cherie och Amandine gett väldigt bra. De blev också i det närmaste fria från bladmögel och röta. Morotsodlingen har också gett bra. Däremot blev inte rödbetorna någon riktig fart på. Så det blir att försöka öka både antal och storlek till nästa säsong. Hemodlade kokta rödbetor med smält smör, lite olivolja och flingsalt är en delikatess som jag redan nu längtar efter. Har också tänkt att försöka mig på att odla märgärtor. Fick en gammal fin sort av vännen Göran. Tyvärr fick de inte plats i årets odling. Hoppas att grobarheten håller sig och gör det möjligt att odla dem nästa sommar.

Åttafaldigt

Idag har vi startat två nya etapper i slåtterarbetet. Sorgedalen och Björkebacken. Ingvar har börjat i Natura 2000-ängen. Martin och jag i Björkebacken. Efter gårdagens regn är det lätt att slå. Gräset är frodigt och sprängfyllt med saft. Lien biter bra. Och det kom ytterligare lite regn idag. Fem millimeter. Nu lovar väderprognoserna mera sol och värme. Ända fram till söndag verkar det. I morgon blir det lieslåtter så länge kroppen orkar. Få se hur långt det räcker. Ju mer som blir klart i morgon, desto bättre chans att få gräset torrt och fröet moget.
För två månader sedan, den 19 maj, satte vi potatis. Ebba, Lisa, Martin och jag. Det var ganska sent men våren tog det lugnt och jorden blev inte varm förrän då. Om vi satt tidigare hade det kanske inte gjort stor skillnad.
Idag var det dags för skörd på riktigt. Och det var ett överraskande bra resultat. När Ebba lyfte på plantan hängde det en hel klase nypotatis under. En sättpotatis gav åtta tillbaka. Åttafaldigt! Nu kan det bli potatis för hela slanten, morron, middag och kväll under resten av sommaren och en bit in på hösten.
Efter kvällsdoppet i Haganäs var jag i Skog och pysslade lite. Det är ganska mycket att både plocka fram och plocka undan när trettio personer skall komma på slåtter. Trädgårdsmöbler, räfsor, liar och allt som hör till köket. Men det är alltid ett väldigt skönt pysslande. När hela arrangemanget är i hamn är det en go känsla att låta dröja kvar.
Sist i kväll tänkte jag plocka in den sista kakelugnsveden som legat på tork under en plåt. Men det fick jag stillsamt ge upp. När jag plockat lite från stapeln fann jag skogsödla som lagt sig till kvällsvila mellan ett par vedträn. Lite häpet stirrade den på mig, och liksom frågade... Va sysslar du mä... går det inte an att få sova i lugn och ro?
– Jodå, förlåt. Klart att du skall få vara i fred, tänker jag. Det gör mig glad att jag kunnat bereda dig en plats som du gillar...

Bild 1) Ebba skördar 8-faldigt!
Bild 2) Ebba sätter potatis 19 maj.
Bild 3) Skogsödlan i vedtraven.

Potatis och sill

Sättpotatisarna kom sent i jorden i våras. De har ännu  inte vuxit till sig. Bara några få stånd har kommit i blom. Blasten däremot, är över lag imponerande. Kanske för mycket kväve i jorden. Igår när det regnade och blåste var det flera plantor som kastades omkull. Blasten vek sig. Några av Cherie-stånden knäcktes. De klarade inte belastningen av regnvatten och byiga vindar.
Jag pillade lite med handen och grävde fram några knölar ur ett av de blastlösa stånden. Knölarna var inte stora. Var och en ungefär som en ordinär pungkula. Men syndigt goda. Kokta, varma med en klick smör och ett par nypor flingsalt på toppen – himmelskt! Himmelskt direkt ur jorden!
Bilden, en bit ner i detta inlägg, av alla de gamla sillburkarna härrör inte från dagens lunch. Nej, de är fynd som har samröre med långt mer historiska måltider. Burkarna har blivit kvar i en gammal skänk i Lillstugan. Man kan ju lätt undra varför de sparats? Tomma sillburkar? Förklaringen är nog ganska enkel. Basic level from the old life. Jag tror att de sparades därför att de ansågs värdefulla. Mina mostrar och min morbror som var födda under tidigt 1900-tal hade aldrig några pengar. Inget materiellt välstånd. Till och med ett vitt papper att rita på var hårdvaluta för barn vid den tiden. Därför blev mycket av det nya som växte fram så märkvärdigt och värdefullt. En vacker bild i en tidning. En flaska från ett apotek. En bleckburk med tryck. Allt blev som små skatter när barnen var små. Att ha blivit lärd att vara sparsam och vårdande följde dem från modersmjölken till vuxenlivet. Också en sillburk var något att spara på. De var ju vana att hushålla. Inget kunde bara kastas. Även om det för stunden inte fanns någon klar plan för hur det skulle användas. Det var en ”vid-sidan-av”grej som egentligen inte hörde till den pågående planen för hur livet skulle framlevas och fungera. Burken var en burk. En burk som i den sparsammes ögon hade ett värde men som i själva verket hade fullt upp med sig själv. Att vara just en sillburk. En överbliven sak. Endast till för att innehålla sill. Att flytta sill från sillfabriken till sillhungriga någonstans i Sverige.
Men så småningom kunde burkens användningsområden vidgas. Den kunde ingå i en ny plan. Som att samla pennstumpar i till exempel... för man kunde ju inte bara kasta en pennstump, inte ens om den var för kort för att användas i en pennförlängare.
Med fantasins hjälp smakar jag mig igenom namnen på burkarna. Bankettsill, Fyrmästaresill, Husmansbitar, Fladensill i marinad, Vikend-sill i sås av madeiratyp...
Tänk va' många sillar det simmat i havet! Och tänk va' många burkar det blitt...

Bild 1) Cherie blommar.
Bild 2) Cherie okokt.
Bild 3) Cherie kokt med smör.
Bild 4) Sillburkar från igår.
Bild 6) Sillburk med stumpar.