torsdag 31 december 2015

Årets sista ljusa timmar




Vid lunchtid packar jag min dagturssäck. Kameran. Termosen med hett vatten. Kaffepulver. Några mackor. Och den tjocka dunvästen. Min vandring följer vanans spår. Vadet, Högebacken, Tålyckan, Skärvenäs. Gör en avstickare ut mot Skärveö. Dels för att få sjökänning. Men också för att spana efter örnarna. Spaningen ger några sångsvanar borta vid Oset. Ett par knipor mittsjöss. Trenne planlöst flaxande kråkor över Sandö. En skarv. Inget mer.
Fortsätter ner till Hunnahagen. En större hackspett arbetar frenetiskt i ett torrträd i strandskogen. Hackar fram sin sena lunch eller kanske ett mellanmål. En gärdsmyg tjattrar högljutt. Lite uppkäftigt. Varnande. Precis som om han gjorde sig märkvärdig över att ha upptäckt mig. Om han ägt lite förnuft hade han sparat sin energi till något viktigare, tänker jag.
Vid Haganäs når vattnet nästan upp på land. Sjön har, efter de senaste veckornas ymniga nederbörd, återtagit hela sitt territorium. Just idag är sydvästvinden rå. Den lågt stående solen förmår inte värma. Nöjer sig med att hålla landskapet i fullt ljus ett par timmar till. Promenadvärmen i kläderna försvinner så fort jag stannar. Och kylan kryper hudnära. Jag finner bäst att hasta vidare.
In i Högagärdesskogen. Ingen sol men lä för blåsten. Fullföljer min planerade avstickare till Ruggebo. På avstånd hörs en gröngöling triumfera. Säkert har den gröne märkt dagarnas tidsförlängning. Upptäckten ger känslor värda att dela.
I viken ser jag en flock med änder. Mest vigg. Med enbart handkikare är det svårt att urskilja vad mer flocken innehåller. Lite spridda över vattnet räknar jag sammanlagt tjugotvå knölsvanar. Tre bär gråa dräkter. Ungfåglar.
Stillaståendet göra att kylan återigen kryper nära. Dunvästen kommer väl till pass. Termosen och mackorna likaså. Och just som solen dalar borta i väster avnjuter jag årets sista utomhusfika. Klockan är 15.23.
När jag kommer hem igen är det nästan mörkt. Trots att det är klart väder. Bara en svag rodnad vid horisonten. Det är nyårskväll. Snart natt. Och de sista skälvande timmarna av 2015.

GOTT NYTT ÅR önskar jag Dej, min Vän!

måndag 28 december 2015

Balansgång

Idag har jag lyssnat på Vinter i P1. Johan Rockström, professor i miljövetenskap. Han hade försett sitt program med underrubriken ”Ett bokslut för miljöåret 2015”. På det temat berättade om upplevelserna från klimatmötet i Paris. Om hur människor är med och påverkar politiker att gå mot ett samhälle utan fossila bränslen. Rockström delar också med sig av tankar kring hur vi kan bli kloka planetskötare.
Innehållet i programmet balanserar på en tunn egg. Lika smal, slipprig och hal som vår enda säkra väg mot framtiden vacklande klänger på. Programmet är optimistiskt i vällovligt och nödvändigt syfte. Det är ju bra om framtidstron hålls vid liv. Men undertonen är djupt pessimistisk. I alla fall filtrerat i genom mina öron. För den som pallar att lyssna, och då samtidigt är beredd ta in alla utmaningar mänskligheten står inför, ja då är detta absolut något av det viktigaste som sagts i radion under året. Något vi måste lära oss att försöka förstå. Och förhålla oss till.
Under de år som jag lagt massor av tid på att sköta slåtterängarna här i Skog har jag, i takt med att åren passerat, alltmer ifrågasatt vad jag håller på med. Femton år av skötsel. Till vilken nytta? Varför lägger jag all min tid på detta? Naturen är det ju ändå inte många som är intresserade av? Svaren finns naturligtvis. Ibland hämtar jag kraft och inspiration från vänner med samma intresse. Det finns trots allt en och annan som kan förstå att lägga tid på något som många uppfattar som obegripligt. Näst intill dumt. Olönsamt. Idiotiskt.
När jag idag lyssnade på Rockström återkom han under programmets gång till mångfaldens värde. Främst pratade han då om mångfalden i naturen… den biologiska mångfalden i havet, på fjället, i skogen… men även den kulturella mångfalden.
Mot slutet av programmet proklamerar Rockström GLOBAL REVOLUTION. De sista raderna i följande citat tog jag tacksamt emot som ny kraftkälla och inspiration.

Ungefär så här sa Johan mot slutet av sitt program i Vinter i P1:
”Det är dags för en hållbar global revolution. Och för det krävs djupa förändringar i våra relationer.
Djupa relationer mellan oss och planeten. Medkänsla mellan oss och skapelsen – vårt enda hem. Mellan oss och alla medmänniskor. Mellan oss och alla arter på jorden.
– – – – –
Och skönheten – att vi bevarar den återstående skönheten på jorden.
Du vet vad du älskar utanför ditt fönster. Ta hand om det! För dig, för dina barn, för världen…”

 – Du vet vad du älskar utanför ditt fönster. Ta hand om det! För dig, dina barn, för världen!


Tack Johan Rockström!
Det blir en viktig del av mitt bränsle när det nya årets mångfaldssträvande arbete i ängarna startar.

Vårda det du älskar... för kommande generationer!

söndag 27 december 2015

Äntligen Joule!



Å så kom det helt oförhappandes en slabba snö. Kommentarer till det? Bättre sent än aldrig, kanske kan passa?
Eller som min granne Elias ropade till mig när han var på väg till affären för att öppna:
– Äntligen Joule!
Ordet jul i hans mun blir ungefär ”joule”. Och det passar så bra. God Joule! Joule är ju ett mått på energi. Och det kändes som om den vita snön verkligen var laddad. Eller i alla fall gav en fullt kännbar dos energi. Det blev ljusare. Mera stämningsfullt. Och den där inramningen av julen som vi önskat oss, fungerade ju fint även så här strax efter. Snön  och ljuset bidrog inte bara till upplevd extra invärtes energi. Den manade också hela grannskapet att frigöra lagrad energi. Kanske förbränning av någon fettrand från julskinkan. Eller några njutningfullt förvärvade extrakalorier från julölen. Skyfflar och snöslungor kom ut i ett huj. Och samtidigt blev gatans alla stugsittare synliga, en efter en. Tror faktiskt att det fanns de som väntat på att få bryta innesittande och utföra nåt viktigt... som skotta snö till exempel! Personligen njöt jag av det. Kände att alla, för ändamålet avsedda muskler gjorde tjänst från start till mål. Bara det – en skön upplevelse.
Fortsatt God Energi önskar jag dej!

Fotnot: En kilojoule per sekund (1000 watt) är ungefär den mängd solinstrålning per kvadratmeter av jordytan som utvecklas i fullt dagsljus. (Källa: Wikipedia).

söndag 13 december 2015

Fridas julkonsert







Trots att vi trängde ihop oss i bänkarna räckte inte platserna till. Ulricehamns kyrka fylldes till bristningsgränsen när Frida Johansson, för sjunde året i rad, drog igång sitt arrangemang: Julkonsert till förmån för Voiprojektet.
I programmet medverkade, förutom Frida själv, Rebecca Holm, Stina Johansson, Lisa Johansson, Sofie Gunnarsson, Mimmi Folmanis, Marie Klasson, Majvor Sigvardsson och Jonathan Klasson.
Under kvällen framfördes Sankta Lucia, Lucia, Vem, Bereden väg för Herran, Silent Night, Jul Jul strålande jul, Julens tid är här, Underbart, Stad i ljus, Viskar en bön, Vår jul, Peace has come, Tänd ett ljus och Lean on me.
Kyrkoherde Christian Sandblom gjorde en betraktelse över samlad styrka och godhet – hedrande ord till Voiprojektet där att alla krafter är hjälpsamma och välmenande.
Mitt i programmet berättade Jan-Åke Thorell om ”just-nu-läget” i projektet. Och i samband med det upptogs en kollekt som inbringade 18600 kronor vilket är ett nytt rekord i sammanhanget.
Frida Johansson och hennes vänner har genom åren dragit in mer än 100000 kronor till Voiprojektet. Fantastiskt tycker jag som var med på ett hörn när det hela startade 2009!

Bild 1) Hela ensemblen.
Bild 2) Rebecca Holm, Lisa Johansson. Frida Johansson, Mimmi Folmanis, Sofie Gunnarsson.
Bild 3) Mimmi Folmanis, vid flygeln och Frida Johansson framförde Underbart.
Bild 4) Jan-Åke Thorell informerar om Voiprojektet.
Bild 5) Frida samlar in pengar.

Haganäs kl 14.20


tisdag 8 december 2015

Gubbar i Ruggebo



Idag har jag tillsammans med vännen Jan varit nere vid Ruggebo. Nere vid stranden i Ruggeboviken står ett fågeltorn som byggdes av naturskyddsföreningens fågelsektion för många år sedan. Nere i sluttningen finns också ett bestånd med 40–50-åriga askar. Askarna står tätvuxna, med små kronor. Och i den översilade marken blir de instabila. Bidragande är dock främst att askarna är angripna av askottsjuka och att rotsystemen försvagats. Varje gång det blåser kuling så faller några träd över stigen ner till tornet. Precis som förra hösten fick vi nu satsa ett par förmiddagstimmar på att röja upp.
Efter att det var avklarat blev det också en stunds skådande i viken. Och en liten fika där i strandkanten.

Länk till förra årets gubbar:
http://sunebroman.blogspot.se/2014/11/gubbar-pa-kubbar.html

Morgonlys #2


lördag 5 december 2015

Allt ljus på lucia





Lyckad lördagskväll! Lyrisk!
Lyss – ljusbärande lucia ljuder live!
Långa linnen. Lysande leenden. Levande ljus.
Lättar ledset lidande lynne. Lockar livets lust
.

fredag 4 december 2015

Stormigt bad

Saliga saunasittare sågo stormens sista sköra slöjor splittras.
Scenariots skälvande storhet smekte själlikt sjövattnets såriga spegel.

fredag 27 november 2015

Vett och etikett

För ett par veckor sedan landade ett formgivningsuppdrag av det lilla formatet på min desktop. Idag har jag fått se det färdiga resultatet. Uppgiften bestod i att leta fram en bild ur mitt arkiv, och med den som grund göra en etikett till ett alldeles nyvaket morronkaffe. Vad det i grunden handlar om är ett välgörenhetsprojekt. Lions i Ulricehamn skall från nu och fram till jul sälja kaffe under devisen ”Smakar gott – Gör gott”.
Det är vännen och lejonet Göran Tjäder som är pappa till idén och som tagit detta som sin uppgift. Han hoppas kunna sälja minst ett par hundra förpackningar under de närmsta veckorna. Och tanken därmed är naturligtvis att casha in en slant till Lions hjälpverksamhet.
– Det är ett svindyrt kaffe, säger Göran, näsvist och med eftertryck...
– Men det är det som är grejen. Istället för att bara skänka en femtionlapp får nu givaren något med sig hem. Att njuta av. Bjuda på. Eller att ge bort som gåva, säger Göran.
– Jag kommer i första hand att sälja bland medlemmarna.
– Och sedan kommer vi i Lions att finnas på julmarknaden i stan. Då ska vi ha en kaffevagn på gågatan och bjuda folk på kaffe, berättar Göran.
På söndag är det första advent. Och som av en händelse sammanfaller denna ljuständardag med en kunglig namnsdag. Inget är väl då mera vettigt att servera än denna utvalda, och av Stadens Kafferosteri, rostade, malda och packade Luciablandning. Att avnjutas med både vett och etikett...

– – – – –

Kompletterande uppgifter som jag fått, 29 november, från Allan Myhré på Stadens Kafferosteri:

Så här beskriver Allan luciablandningen:
– Detta kaffe är en blandning av två ursprung, Brasilien Santos och Colombia Horizontes. Båda arabicabönor.
– Brasilien Santos har en kraftigare karaktär med jordiga toner, lite ”jordnötig”. Colombian tillför syran så kaffet blir fruktigare. Denna böna har en mjukare karaktär med toner av vanilj.
– Tillsammans kompletterar de varann i en blandning som vi kallar Bogesund men i detta fallet Luciablandning. Vi har rostat detta kaffe motsvarande en mellanrost.

torsdag 26 november 2015

Glasklart #1

Idag känns det lite som att jag skördat en framgång. Ja, näst intill en triumf. De tolv sista fönsterbågarna till gamla huset har genomgått första steget i ytrenoveringen. Befriade från gammalt kitt, glas och färg ligger de nu och väntar på att få en omgång halvolja i de mest uttorkade delarna. Därefter grundfärg, stiftning av glas och kitt. Och slutligen ett par strykningar med färdigfärg. Jobbet är ju endast påbörjat men själva triumfen består i det faktum att jag plockat glasen ur de tolv bågarna utan att skada ett enda!
Jag är väldigt stolt och glad över det faktum att det så här långt gått bra. När det gäller gammalt munblåst fönsterglas finns det inga garantier för att det skall lyckas. Gammalt kitt är stenhårt. Där det sitter kvar i falsarna sitter det som flinta. Den minsta spänning som åstadskommes kan strax utlösa en spricka. Ofta sker det när man slappnar av och slarvar. Glasen är mellan 1,5 och 2 millimeter tjocka och väldigt sköra. Det kan räcka med att tången spänner mot glaset när det gamla stiften skall dras ut. Att man vrider ett stämjärn för mycket. Eller att man råkar släppa ett verktyg på fel ställe.
Fönsterrenoveringen har pågått några år nu. Jag har tagit en sida varje år och är nu alltså framme vid den fjärde och sista sidan. Långsidan mot norr. När allt är klart blir det summa 112 glasrutor, i varierande storlekar, som jag plockat ur och satt in igen. Det är ett väldigt meditativt hantverk om än med en viss spänning. Och jag känner redan nu att jag kommer att sakna de här höskvällarna med regn och rusk när jag har kunnat stå i min fönsterverkstad. Med skön värme från vedpannan i källaren och med radion småpratande i bakgrunden. Jag tröstar mig med att det ju ännu återstår en del jobb innan fönstren sätts på plats nån gång i slutet av juni nästa år.

onsdag 25 november 2015

Grönkålsalternativ




Sommaren gav en riklig skörd av grönkål. Det blev tre kilo förvälld och hackad kål i frysen. Packade i 250-gramspaket. Nöjd med det tänkte jag göra soppa av alltihop. Tolv gånger grönkålssoppa gånger en och en halv liter. Inalles 18 liter. Redan efter ett par soppdagar sökte jag alternativa sätt att inmundiga den gröna kålen. Ja, faktum är att det började med att jag planerade för soppa och pannkakor. Men ändrade sedan till bara pannkakor. Och konverterade i nästa steg till grönkålsfyllda dito. Alltså crêpes med grönkål. Tänker att det kan vara ett nytt inslag på julbordet? Grönkålen som brukar finnas på julbord är ofta långkål. Och det är ingen höjdare. Jag skulle inte vilja nedgradera min egen grönkål till nåt slabb i den stilen. Men crêpes känns både annorlunda och fräscht.
Receptet som jag byggt denna innovation på är inte mitt eget. Det är just bara grönkålen och ytterligare en ingrediens som gjort det gamla hederliga crêpes-receptet i Vår kokbok till mitt eget. Och så lite justeringar på mängder. Mera grädde tillexempel. Men lite mindre ost (beroende på förpackningens storlek).

Ungefär så här:
Först görs en sats till 10–12 vanliga pannkakor. Mjöl, ägg, mjölk. Ja, du vet allt det där.
När smeten är klar skall den vila en stund. En halvtimma eller så. Därefter dags för stekning. Här gäller det att skapa det där gyllenbruna. Pannkakorna skall vara snygga! Det är liksom det som gör rätten rättvisa, om man säger så. Allt det övriga är ju dolt inuti och kan inte trigga igång aptiten förrän efter ett par tuggor.

Fyllning i mitt grönkålsalternativ:
250 gram förvälld och grovhackad grönkål av årets skörd
150 gram fetaost
1,5 dl grädde
2 krm muskotnöt
Svartpeppar på känsla
Salt - men försiktigt
2 gula lökar som hackas och brynes

Om grönkålen kommer från frysen och är tinad är det viktigt att krama ur all vätska annars kan det blir lite söligt. Därefter smulas fetaosten. Blanda sedan smulad ost, urkramad grönkål, grädde och kryddor.

Fyll varje pannkaka med 3–4 matskedar av ost- och grönkålsblandningen. Toppa med lite av den brynta löken. Och rulla ihop tight. Den föreslagna mängden fyllning räcker till åtta crêpes gjorda på ”stora” pannkakor.

Lägg pannkaksrullarna i en ugnssäker form. Strö riven ost över alltsammans och grädda sedan i 250 grader i cirka 15 minuter.

Servera med en passande sallad. I mitt fall gjorde jag det enkelt för mig. Strimlad vitkål med lite rårörda lingon fick duga.

Kanske går det att förfina detta ytterligare. En annan krydda? Något mera, eller annat i fyllningen? Gärna ett tips!