Fröskörd

Den här dagen fick jag besök av två professionella fröspridare – Inger och Mats Runesson från Lönashult i Småland.
För mer än 20 år sedan startade de sin verksamhet som handlade om att producera svenskt ängsfrö. Företaget som så småningom växte fram fick namnet Pratensis. Pratensis är latin och betyder närmast ”växa på äng”. Många av de fleråriga ängsväxterna har Inger och Mats odlat på sin egen gård.
Besöket här i Skog gjordes för att samla in frö av den ettåriga ängsskallran.
Ängsskallran är halvparasit och använder energi från gräs för att frodas. Därför har också skallrorna blivit ett ”vapen” i kampen mot alltför utvecklad gräsväxt. Enkelt uttryckt: Genom skallrornas försorg sänks gräshjöden till små låga blommande örters fördel.
Ängsskallran fanns i några få exemplar vid en inventering som gjordes här i Skog alldeles i början av 2000-talet. Något år senare gick de inte att finna. Ytterligare något år gick och då gjordes en insådd av ängsskallra på ett par ytor. Detta var omkring år 2006. Efterhand har skallrorna ökat i antal och de senaste tre åren fullständigt exploderat.
Nu kommer skallror från Skog att spridas till nya områden. Hoppas att det leder till önskat resultat.

Relaterade inlägg:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/07/skallraormen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/08/saningsmannen.html

Länk till Pratensis: www.pratensis.se

Plötsligt händer det!

I början av maj 2018 satte jag upp holkar för tornseglare på ladugårdsgaveln i Skog. Året efter blev det starar som flyttade in. Det störde mig så till den grad att jag stängde holkarna med en trälist som jag skruvade upp framför ingångshålet. Jag tyckte väl att stararna hade tillräckligt med bostäder utan att behöva ta seglarholkar i besittning.

Lagom till att tornseglarna anlände året därpå efter sin långa resa från södra Afrika öppnade jag holkarna. På så sätt hoppades jag att seglarna inte skulle möta upptagna lägenheter vid ankomsten. Men det blev inga seglare. Varken år två eller tre. Nu struntade jag i vad som flyttade in. Om stararna ville bo där så okej!

Men nu i förra veckan hände något som gjorde mig väldigt glad! Tornseglarna visade plötsligt intresse för en av holkarna. Och det dröjde inte länge förrän jag en afton vid pass klockan 19 såg båda fåglarna i paret flyga in. Det blev ett säkert tecken.

Nu i eftermiddag har jag suttit några timmar i skuggan vid stugans norra vägg och slappat. Käkat midsommarlunch i repris, druckit kaffe. Och mera kaffe. Och glass. Tillbakalutad. En kanna vatten inom räckhåll. Kikaren till hands och kameran med det långa teleobjektivet.

Det blev en lång väntan men till slut fick jag se ett ansikte i öppningen ett kort ögonblick. Ett karakteristiskt skriii… och vips kom seglaren ut på vingarna. Snabbt som blixten.

Senare efter ett par timmar återkom den och gjorde flera inflygningar mot ladugårdsväggen för att till sist hastigt smita in i holken. Väl därinne hördes dess karakteristiska högljudda skri. Liksom i triumf tycktes det. Jag tror bestämt det betyder att seglarparet gillar läget.

För mig framkallar detta en stark lyckokänsla. Tornseglare är väldigt svårbjudna. Erfarenheter säger att det tar lång tid för dom att acceptera nya boplatser. I detta exempel alltså fem år från det att holken sattes upp tills den blev bebodd. Sannolikt kommer denna boplats att användas åren som kommer. I alla fall om häckningen blir lyckad. Det kommer att bli en fantastisk sommar. Att sitta där vid stugväggen… se och höra seglarna skri och deras vinande vingar. Håller tummarna för att allt skall gå deras väg!

Bonus: Lyckades att få ett par bilder. Det är inga fotografiska mästerverk. Mera som ett bevis för att detta verkligen har hänt!

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/05/nu-kommer-seglarna.html

Efterlängtade droppar