Palmhuset botaniserat

Risbränning i Intagskullen

Idag har vi eldat ris i Intagskullen. Alltid lite extra festligt med en risbrasa. Eller en ”kase” som det kallas på en del håll. Dagen till ära hade jag Martin till hjälp att släpa ihop ris och efterstäda med räfsa.
Tidigare år har jag dragit ihop mina rishögar i januari–februari och sedan eldat vid påsktid. Då har riset hunnit torka till lite grann och det blir som oftast inga problem att få igång elden.
Denna gång hade jag föresatt mig att inte spara högen till våren. Mest för att den ligger relativt skogsnära. Om det  då blir en torr period kan det vara svårt att hitta lämpligt tillfälle att elda. Jag har också flera högar på gång, därför det känns fint att ligga lite bra till i när den arbetsintensiva våren kommer.
Det blev inte helt enkelt att få igång brasan idag. Dels hade det varit snö som smält ner i högen och regn dessutom. Riset var nyhugget. Och det var minusgrader i luften. Dessa parametrar tillsammans gjorde att det tog ett tag att få upp värmen. Men med granris och en hög gamla plankstumpar som startbrasa lyckades vi till slut få det att ta sig.
Som alltid när sådana här märkvärdiga tilldragelser infinner sig gäller det att dokumentera. Det är lätt att glömma när det var som jobbet gjordes. Och hur det såg ut just då.

Denna gång toppas dokumentationen med en levande överblick. Martin provflög sin drönare mellan träden igenom den nyröjda marken.

Här är länken till filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=_lnHtnDtxv0

Lövgallring i Intagskullen

Arbetet med att omvandla Intagskullen till en ljus och vacker beteshage fortgår. Med små, små steg. Under hösten har jag bottenröjt delar av hagen. Vid några av dessa tillfällen har jag haft hjälp. Hela området har röjts i etapper.
Till att börja med har vi gjort det jag kallar för ”bottenröjning”. Det betyder i sammanhanget att röja allt smått sly. Sådant som gått att klippa med sekatör, busksax eller såga med mindre sågar. Helt manuellt. Här har jag varit noga med att lämna så korta stubbar som möjligt. Marknära snitt alltså. Allt riset har jag sedan eldat. Och det kan sägas vara en betydande mängd.
De senaste dagarna, både innan den senaste snön och nu måndag och tisdag har jag fortsatt med att gallra i trädskiktet. Och nu blir det ved.
Hittills har arbetet gått bra. Det är intressant och roande att välja ut de träd som skall stå kvar. Eftersom det tidigare inte gjorts någon gallring är det flera av träden som saknar riktiga kronor. Långa stammar med en kvast i toppen. De har alltså inte förutsättningar för att bli några ”riktiga” träd. Jag försöker välja ut fristående träd med gott om gren och som står med tillräckliga avstånd för att kunna utvecklas. Dessutom i ett blandbestånd med ek, björk, sälg, rönn, asp, oxel, lind, brakved, olvon, hassel och en. Så stor variation som möjligt.
Ska bli spännande att följa tillväxten framöver.
I sammanhanget kan också nämnas att det fram till i början av 2000-talet hade vuxit in mycket gran. Drygt femtioårigt bestånd. Kanske sextio. Vid det tillfället togs all granen bort och allt löv sparades. Mycket skador hade då uppstått på de gamla grova ekarna. Tanken var att det arbete som nu görs skulle påbörjats långt tidigare. Men nu är det som det är. Och de 20 åren som gått har gett god tillväxt för att hämta ved på nära håll. Allt som skall klyvas kapar jag på plats.
Inget fel utan att det till slut blir rätt… eller hur man säger!?

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/naturvardsdag-i-intagskullen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/rubrik.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/11/lovdag-i-skog-2.html

Hamlat och pudrat

Samtalsledare