onsdag 26 juni 2013

Glasklart och grönt ljus



Har tagit paus i målningsarbetet av söderväggen nu. Färgen till fasaden är slut och bågarna är snart färdigmålade. Dessutom ger det ostadiga vädret inte de allra bästa målningsbetingelserna. Däremot till vila! Har istället så sakteliga börjat förbereda nästa års projekt – västergaveln. Fönsterbågarna är renoverade och grundmålade sedan tidigare och idag har jag stiftat in allt glas. Någon ruta hade gått sönder när jag plockade ur dom. Någon hade lite dålig passning nu när delar av bågarna bytts ut. Det är spännande att skära glas... och jag blir alltid lika överraskat glad när det går som jag tänkt! När det klickar till och biten delar sig på rätt ställe. Nu står alla de fjorton bågarna med sina glas i en garderob i väntan på nästa moment. Det är en häftig känsla att se alla de gamla fönstren stående i rad... ju längre in i raden av glas som ljuset letar sig, desto mera grönt blir det...

onsdag 19 juni 2013

Efter regnet


Växlande väder innebär växlande sysslor. Förutom att kitta fönster har jag idag börjat att måla fönsterbågarna en första gång för att se hur färgvalet matchar fasaden. Det här med kulörval är, för mig, inget enkelt val. Varje gång jag tittar och i varje ljussituation förändras intrycket. Ena gången känns färgen gul. Andra gången grön. Tredje gången grå. Fjärde gången brun. Och beroende av tiden på dygnet – alla nyanser däremellan. Även underlaget styr nyansen. På kvällen efter regnet ställde jag ut en av mina nymålade fönsterbågar framför fasaden för att få en känsla av hur det kommer att ta sig ut. Bågen som du ser på bilden är lite speciell. Sidostyckena och bottenstycket är nytillverkade. Men överstycket är original. Alltså är det mesta av bågen skrotat, men en liten del får följa med huset in i framtiden. På bilden kan du se hur underlaget och strukturen på de olika träytorna gör att nyansen skiftar. Denna strykning är gjord ovanpå vit mager grundfärg och bågen skall målas ytterligare minst en gång. När jag senare på kvällen går en runda kring vallen ser jag hur de skira gräsen bär en del av regnet. Deras strån böjer och sviktar, som det känns, till bristningsgränsen. Men de är byggda så att dess börda är nära nog konstant. Regndropparna rinner undan innan tyngden blir för stor.
I gräset kan jag se nyanser av husets nya färger. Det skimrar en mångfald i gräset, på vallen, i skymningen efter regnet...

tisdag 18 juni 2013

Dä flyter på

Arbetet med fasadunderhållet flyter på. Idag har jag spacklat sprickor med linoljekitt. bytt en del ribbor och spikförstärkt där gammal spik rostat av. Och så har jag påbörjat andra strykningen. Men färgen börjar tryta. Det gick åt betydligt mer till första strykningen än väntat. Fasaden var kruttorr och min 40-procentspädda grund sögs in som i ett läskpapper. Tänk va dom brädorna längtat efter en behandling!

lördag 15 juni 2013

Fönsterbord

Har fortsatt att stifta och kitta fönster idag. Mina fyra kilo fönsterkitt är slut. Det räckte inte ända fram. Men å andra sidan så blev det sena kvällen innan det tog slut, så jag hade inte orkat fortsätta ändå.
Och i fönsterverkstaden blev det rätt skumt. När jag strukit av kittet i den sista rutan på pardörren fick den tjäna som bord... ett fönsterbord. Ställde ett litet ljus på glasskivan. Serverade mig själv en ståfika på pulver. Som belöning. Utanför strilade regnet... innanför doftade kaffe och kakelugnsvärme...

fredag 14 juni 2013

En bubbla på nätet

I går tangerade jag antalet inlägg här på bloggen från förra året. Etthundrasjuttiofem inlägg gjorde jag totalt under tjugohundratolv. Nu tjugohundratretton har jag bloggat varje dag sedan den första januari. Och det blir alltså, med dagens inlägg, etthundarsjuttiosex. Innan ens året är halvgånget. Jag är lite  stolt över att ha fixat ett inlägg varje dag. De kanske inte tillfört så där himla mycket till förbättring av världen. Och inte heller som någon grovföda för själen. Och den ambitionen har jag inte haft. Men för mig själv har bloggen haft en viktig funktion. Jag har alltid kameran med mig. Och den har mer och mer blivit som ett tredje öga hos mig. Den hjälper mig att se. Och den tränar min förmåga att upptäcka. Att uppleva att jag är intuitiv. Att fotogragera något genom att känna... men inte se... bara ana att där finns något... en upplevelse... en sinnets retning.
Vad skall då bloggen egentligen vara till för. Frågan är berättigad. Och jag vet inte om jag har något riktigt bra svar. Men i grunden är det så att jag alltid har gillat att fotografera och publicera. Visa bilder. Och kanske också förmedla något intryck eller en upplevelse i text. Skulle kunna göra det för mig själv. Enbart lägga texter och bilder i en mapp på datorn och som jag kunde skriva ”kastas” på... för att de efterkommande inte skall behöva ta ställning till hur de skall förfara.
Men trots allt, det är en större utmaning att publicera. Det kräver lite mer av mig när jag vet att det kanske läses. Det finns en inneboende magi i den vetskapen. Stunden på kvällen när jag gör mitt val av vad jag skall visa, har blivit en viktig stund... som en liten kvällsandakt nästan... jag sitter där och umgås med mina intryck... och försöker fånga dagen...
Idag har jag varit hos Ebba och firat hennes fyraårsdag. Hon blåste bubblor som for ut i vinden... skimrande bubblor som irrade runt och sedan sprack... Lite så är det också med inläggen på bloggen... det är just det pågående inlägget som är det som är spännande... just när jag väljer bilden och plitar min lilla text... just i skapelsens ögonblick... Det som att doppa ringen i såpan, lyfta den till munnen och blåsa ut... det skimrar till lite grand... en fägnad för sinnena ett par sekunder... och sedan poff...

torsdag 13 juni 2013

Fyra glas och vatten




Det har regnat en del idag. Nära 30 millimeter föll det här hos mig. Det var faktiskt rätt skönt att ligga och dra sig i sängen på morronen och lyssna till bruset av miljarder droppar i trädens lövverk.
Påpassligt, med tanke på vädret, hade jag planerat en materialanskaffningsdag just i dag. Paus från fasadmålningen alltså. Gjorde ett besök i glasmästeriet för att handla linoljekitt. Fyra kilo. Och så fick jag hjälp av Erik som skar till fyra rutor kulturglas till min nya pardörr. Kulturglas kallas det för att det skall efterlikna gammalt cylinderblåst glas. Sånt som oftast sitter i gamla orenoverade hus från tidigt 1900-tal. Lite buckligt, blåsigt och ojämt. Om jag valt vanligt planglas i dörrarna hade det blivit som fyra svarta hål i dörren. Dött och livlöst. Nu är förhoppningen att dessa rutor skall reflektera omgivningen lika vackert som de gamla glasen i de övriga originalfönstren. Och ta hand om det infallande ljuset på ett modellerande sätt.
När jag väl kom hem var jag helt bara tvungen att testa kittkniven. Och den funkade rätt bra trots att den inte varit i gång på över sex år.
Notera också att jag valt spårskruv i hörnvinklarna. Men det var inte så självklart. Jag var inne i järnaffären i staden... men de bara skakade på huvudet... nej... spårskruv, det finns inte längre... det går mer och mer mot torx... och spik finns det nästan inte det heller längre. Men när jag kommer till kassan träffar jag Ulf. Jag beklagar mig lite och han stannar upp ett slag och funderar. Borde finnas nåt säger han och drar iväg bort mellan hyllorna! Gamla hyllor med massor av små askar! Och lite rörigt. Systemet har liksom havererat... Efter mycket letande finner Ulf en ask med språskruv av mässing... 4x20 mm...
Dom får det bli så långt dom räcker... sen får jag gardera med kryss... men bevare mig väl för torx... hur skall någon renoverare någonsin få loss en torx-skruv som är fylld med stenhård, glasartad linoljefärg?

onsdag 12 juni 2013

Färgen har kommit hem


Idag har jag fått hem min efterlängtade färg. Fem liter att börja med. Och naturligtvis blev jag tvungen att känna på den. I första vändan skall den spädas med 40 procent lösningsmedel, och detta blir då grundfärgen. Den blev lite blaskig så en del spill var ofrånkomligt men den kändes ändå krämig och fin att stryka. Men jösses va den gamla panelen slukade färg... slurrrrp så åkte oljan in i träet. Som syns på nedre bilden är det också en del sprickor i brädorna...  men de är gamla och har varit spacklade med linoljekitt... så när grunden torkat blir det till att fylla igen   alla sprickorna på samma sätt.
Linoljefärgen som jag köpt kommer från Engwall o. Claesson och den är baserad på kallpressad rå linolja. Den skall strykas tre gånger... den första spädd med 40 procent, mellanstrykningen med 25 procent och slutstrykningen med outspädd färg.
På burken står det alltså Engwall o. Claesson... det står också en liten rad under: ”Förvaltare av vårt kulturarv sedan 1915”. Eftersom jag alltid har svårt att låta bli att hitta assiociationer i texter och företeelser gick jag igång direkt på detta... och konstaterar att det som står på burken är en syntes av platsen här och huset som jag just nu målar:
Eng – här finns en äng (slåtteräng)... Wall – Här finns en vall (åker)... Claesson – Hette min morfar som byggde huset... och slutligen – 1915 – Byggnadsåret då huset stod klart...

tisdag 11 juni 2013

Spår eller kryss? Inte glasklart!



Nu har jag äntligen kommit igång med glasning av alla mina fönster. Som jag har längtat efter dessa stunder. Plocka fram de märkta rutorna, knacka fast stift efter stift. Skära till någon ny ruta där det fattas...
Har gått som katten kring en het gröt... har liksom inte känt nå'n ro förrän nu. Och samtidigt också en osäkerhet på om jag fortfarande kan... Men alla konstiga tankar bara försvann. Och för varje stift som jag knackat i har jag känt en växande glädje. En tacksamhet... att jag har detta att pyssla med när delar av livet har fallerat... Känner också en växande iver... en iver att få se hur allt kommer att se ut när det är på plats... och fasaden målad.
Just nu har jag stiftat fast glas motsvarande en falslängd på cirka 40 meter... Det är den sträcka som skall fyllas med kitt... men sträckan kommer att öka ytterligare!
Det kom igång en liten nördig diskussion i en grupp på för byggnadsvårdare som jag är med i på facebook. Där var det en stackare som fick anmärkning på att han använt kryss-skruvar (trad. stjärnskruv) i gamla bågar istället för spårskruv. En obetydlig sak kanske. Men inte bland byggnadsvårdare. Där kan ett kryss för mycket sabba hela renoveringen!
Jag kunde inte låta bli att göra ett par inlägg... och i ett av dom skrev jag nåt i stil med: Jag håller också på med fönsterrenovering men har inte skruvat ännu. Jag väntar tills matchen är färdigspelad... mitt grundtips är en etta, men jag garderar med kryss. Nå'n tyckte att det inte spelar nån roll vilken skruv man använder. Nå'n annan då förståss, helt motsatt.
För min egen del gjorde jag nu, denna afton, ett nytt inlägg och bifogade min bild där jag använder två olika skruvar... Dels spårskruv original, med lite järnoxid och dels kryssvarianten...
Och mitt inlägg blev följande: Ytterligare en vinkel! Denna variant är hittills oprövad? Den bygger på att man skall se om det är gjort en trälagning eller renovering. Då lämnar man SPÅR efter den gamla tiden och så KRYSSAR man i att man lagat... Ja, allt detta är naturligtvis bara på skoj;-)

måndag 10 juni 2013

Blommor på tapeten




Allt blommar nu! Det är en oerhörd mångfald av blomster  i en kaskad av färger och nyanser... I kväll botaniserade jag i den omedelbara närheten... alldeles utanför dörren... och innanför. Pelargonerna som jag köpte nyligen orkade inte blomma. Knopparna blev bruna och trillade av. Näringsbrist tänker jag och planterade om i ny jord och större krukor. Hoppas de kommer igång igen. Alldeles utan för stugan blommar en bondpion. För ett par år sedan trodde jag att den skulle dö alldeles. Den blev uppgrävd och delvis uppäten av en hungrig grävling. Det var bara slamsor kvar av rötterna. Men jag gav den en ny chans. Dyngade i ett par komockor i botten på gropen och slängde tillbaka det som var kvar av växten. Och nu svarar den på min bön! En enda blomma är det. En stor och tungt hängande blomma För att, riktigt se dess prakt fick jag lägga mig ner på marken... och den lutade sitt huvud mot mitt.
Inne i stugan rinner dagens sista solstrålar genom de gamla munblåsta glasrutorna... det buckliga glaset gör att ljuset bryts och skapar ett vackert mönster på väggen... först lyser det genom hängbjörkens grenar som skapar skuggor och sedan genom rutorna... björkens grenar vajar och solmönstret på väggen lever ett eget liv... lite som som laterna maciga med rörliga bilder... en movie... Det är just bara vid denna tiden..., nära midsommar, som solen når blommorna på tapeten...

lördag 8 juni 2013

Ärlesommar

Så går sommarens dagar. Grönskan tätnar alltmer. Och idag har stararna lämnat holken utanför mitt köksfönster. Punktligt som vanligt. Andra veckan i juni. Ungarna har suttit i en närbelägen hasselbuske hela dagen och skränat. Jag har sett att föräldrarna håller på att lära ut hur de skall hitta mat med egen näbb. De är snabblärda och deras iver är inte att ta miste på.
Hos nötväckorna pågår matningen fortfarande. Ett par dubbeltrastar har också en kull ungar. Uppe i skogsbrynet håller dom till. Jag ser och hör de vuxna fåglarna då och då. Från morronen till sena kvällen. Kul tycker jag, eftersom de är förstagångshäckare här i Skog.
Familjen sädesärla bor helt nära. Det kan inte vara många dagar kvar förrän det är dags för dom att locka ut sina små. Jag har inte kollat exakt var de bor, men jag ser att dom flyger bortåt ladugården med mat. Flitiga och raska. Det mesta som de behöver i matväg verkar de hitta på gräsmattan och runt huset. Jag har också varit där, runt huset. Mest hela dagarna denna veckan och därför har ärlorna vant sig och är tämligen orädda. Ja, för att inte säga sällskapliga.
Ungefär klockan halv nio på kvällen brukar båda jag och ärlorna tagga ner. Vi slutar jobba då. Jag sätter mig i solväggen i en vilsam stol och dricker något kallt. Eller varmt. Den ena av ärlorna brukar ta plats på den stora stenen mitt på gräsmattan framför mig. Den andra sitter på hustaket. De ser ut att njuta av tillvaron, putsar sig och gör sig fina. Snackar lite lågmält med varandra på avstånd…