Tumult vid matplatsen

Uppvärmning

I morse var det tio minusgrader och lite snö hade fallit under natten. Framåt lunchtid hade snön försvunnit i sydsluttningarna. Vid 14-tiden kunde jag köra ett uppvärmningpass med räfsan.

Lite längre fram på eftermiddagen var det till och med så torrt i backen att det gick att bränna ett område med fjolårsgräs och vinterståndare av ängsvädd.
Det var ett litet område som blommade väldigt fint under sensommaren och som då fick blomma ut. Den mossa som fläckvis fanns försvann också i krattningen efter att det brunnit över. Resultatet blev utmärkt.

Det känns bra att ha kommit igång med årets löv-maraton. Och belöningen för ett hårt arbetspass blev en fin kväll där i sluttningen. Koltrasten tränade revirsång. Staren som kom i går hade också sjungit upp sig och spelade några takter ur sin repertoar. I bakgrunden porlade bäcken muntert samtidigt som röken gav nejden en vårlig bouquet…

Fäll upp kragen – stå pall

I helgen färdades jag på vägarna i Skaraborg. På hemväg från Lidköping i går gjorde jag stopp vid Stora Bjurum och Trandansen. Väl ute ur bilen fick jag smaka på en riktig smocka… en rak nordlig isande vind. Det blev att fälla upp kragen och ställa sig i lä.

Utmed Naturumets södra sida var det trots allt ganska behagligt. Från den positionen ”avkodades” ett stort antal fåglar. Stjärtand, bläsand, kricka, brunand, bläsgås och många fler… och tranor naturligtvis. Cirka 3 200 hade räknats.

I morse vaknade jag vid fyratiden. Var uppe en liten sväng för ett trängande behov. Kikade på termometern… minus 9 grader!!!

Uppladdningen för att köra igång fagningen i ängarna kommer av sig gång på gång. Det gäller att hitta på jobb som trots vädret ändå går att utföra. Förmiddagen i dag har jag ägnat åt att stapla ved. Äntligen är ”knabbarna” uppfloade. Tidsödande både att hugga och att stapla. Men nu är det gjort… i en uppfälld krage!!!

Dagsmejan smälte efterhand bort snön där där solen kom åt. Jag kunde köra bort några lövhögar som räfsades ihop i förra veckan. Under arbete med veden hörde jag vårens första sädesärla. Två gånger hörde jag den… men jag kunde inte upptäcka den. Årets första stare här i Skog, däremot… den både hördes och syntes. I högsta almens topp anmälde den sin ankomst! Välkommen, ropade jag till svar. Under almarna hade också de allra första blåsipporna kommit upp. De har trotsat både snö och kyla… visst hängde de lite med huvudena men manade ändå till optimism!

Väderleksrapporterna spår mera regn, snö, snöblandat. Kylan tycks hålla i sig så långt prognoserna når. Polarvindar på gång… fäll upp kragen – stå pall!

Sådda förhoppningar

Förra årets tomatodling överträffade förväntningarna och gav mersmak. Till en början var jag dock lite otålig. Jag tyckte det dröjde länge innan den första tomaten gick att skörda. Därför testar jag nu att starta tidigare.

Idag kom tomatfröna i jorden. Två veckor tidigare än förra året. Tre sorter; Shirley med sju frön, Paola med sex frön... och repris på förra årets högavkastande och goda Gardeners Delight... tror jag räknade 40 frön. Om alla gror och jag lyckas skola om dem utan missöden bör det bli styvt 50 plantor. Det går kanske inte att få plats för alla, men ett större antalet ger goda möjligheter att välja de kraftigaste och bästa exemplaren.

Nu gror förhoppningarna!

Lite å vart

Idag har det varit ett tydligt genombrott för våren. I går tippade det över och nu framledes blir dagarna längre. Natten kortare. Men det har varit ganska tjurigt väder hittills. Ett par snösmockor. Tjäle i marken. Och blött ovanpå. Massor av vatten i bäcken.
Jag går här otåligt och väntar på att kunna börja att räfsa lövet i ängarna. Testade lite idag men det var ganska tungt. Framförallt att lasta och köra till komposten. Det går men inte optimalt så att säga.
Dagen har innehållit ”lite å vart”. Lite av varje alltså!
Passade på att ge i ”finveden” en extra klyvning. Finveden är den ved som är ämnad för kakelugnen. Prima björk från de båda gammelbjörkarna som stod helt nära vedbacken. Det blev en liten hög. Ska lägga upp den lite mera noga och få den torr och solblekt. Den skall få sällskap av ”knabbarna” som är ämnade till vedspisen. Den veden behöver också läggas upp lite mera ordnat.
Allt samman från röjningarna i markerna ligger nu i vedhögarna. Utom några granspiror. Det fanns några granar bland allt lövsly. Bestämde tidigt att dessa inte skulle gå i kapen. Utan istället bli till stängselstolpar. Så, idag har jag lagt ett timmar på att barka fjorton långa stolpar. Långa därför att de är tänkta att användas till en utökade beteshage för hästar. Det skall bli ”säsongsstolpar”, vilket betyder att de tas upp och in efter betesperioden.
Under dagen har det varit mycket fågel i farten. Två mindre flockar med tranor passerade på låg höjd. Kanske ett 50-tal totalt. Femton sångsvanar… ivrigt trumpetande. Också de på låg höjd över mig där jag stod vid vedklyven. Gröngölingarna är i sitt esse och hörs över hela samhället. Dom är väl i full gång med att ”dra upp” gränserna för sina revir.
Vid lunchtid hade jag sällskap av fåglarna vid fröautomaten. Förutom de arter som checkat in under de gångna dagarna kom där en, i mitt tycke, celeber gäst… en steglits. Han satt där i snöbollsbusken först. Verkade som om han väntade på sin tur. De mera hemmastadda – bergfinkar, bofinkar, domherrar, grönfinkar och stenknäckar – fick ta för sig innan han vågade sin fram.
Men sedan satt han där… i sin brokiga skrud och glänste i solen!
För solen… den tittade också fram idag.
Summa summarum… en riktigt härlig vårdag med ”lite å vart”!

Röjningsbrasor och tranor

Idag har jag eldat ris från hösten och vinterns röjningar. Första brasan tände jag i Intagskullen. Grunden till den var lagd redan förra hösten (2021).
Den andra brasan kommer från röjning i västra delen av ängarna. Här låg också allt riset från de två gammelbjörkarna som fälldes för en månad sedan.
Det var perfekta förhållanden för att elda just idag. Svag vind från söder. Vilket betyder att all rök drog till skogs. Marken är tjälad och det ligger en del snö kvar. Alltså brandrisk noll!

Under den tidiga kvällen, just som det började skymma kom de första tranorna. Två små flockar. Totalt cirka 35 stycken. Ivrigt samtalande under överflygningen. Och jag ropade hej och välkomna!
Fick rapport om att det räknats 232 exemplar vid Hornborgasjön idag. Så nu får de plussa på det antalet. Säkert kommer siffrorna att öka snabbt de närmaste dagarna.
Alltid roligt när de första kommer här förbi... och signalerar vår!

Dagsmeja

 

Redan gången helg glunkades det om snöoväder på ingång. Min plan för veckan var att slutföra arbetet med veden. Kapa och klyva. Utmaningen blev nu att fixa allt det jobbet på måndagen. Detta för att slippa få det återstående gömt under snö. Det blev en lång dag med veden. Men jag gick i mål med ett segervrål!

Prognosen slog in. Mycket riktigt. En rejäl portion puder prydde landskapet redan vid lunchtid dagen därpå. Och mer kom under kvällen och natten till idag.
När jag gläntade på garageporten en bit in på förmiddagen fick jag lägga extra kraft för att trycka upp den.
Grannarna var redan igång. Ja, till och med klara med sin skottning. Men jag kom ganska snart ifatt.
När jag var klar började solen värma garageuppfarten. Det dröjde inte länge förrän den i stort sett var snöfri. Uppfarten som är välriktad mot solvinkeln blev lite längre fram på dagen helt torr. Ur stuprören spelade smältvattnet en glättig vårmelodi. Runtomkring i träden stämde domherrar och grönfinkar in.
Hela scenariot blev inbjudande. Jag accepterade inviten och plockade fram skidorna som jag nyss förpassat till vinds-garderoben. Det gick fint till en början, men den krispiga nysnön förvandlades vid 12-snåret till kramsnö. I soliga partier på min rundbana frös det fast under skidorna och det blev bom stopp...
Senare tog jag revansch. Framåt 17-tiden kröp tempen ner till nollan och strax därpå blev det blixtföre!
Under framfarten kring åkrarna observerade jag bland annat var rådjuren haft sina nattliga legor.

En lustig historia fick jag berättad nyligen av en av mina kusiner. Han hade hört om någon som frågat ”när dagsmejan infaller”… vilken dag alltså. I stil med när påsken infaller. Likaså fick jag själv klart för mig att det inte är solklart (!) att känna till vad ordet ”dagsmeja” betyder.
En av mina nya grannar kom förbi en dag i februari. Jag nämnde nåt om just dagsmeja… och fick till frågande svar: Vad är det?
Så därför levereras här en klar och tydlig definition hämtad ur ”Illustrerad svensk ordbok” från 1958:
Dagsmeja; snösmältande solvärme mitt på dagen, tö i solsken.

Se bild ovan!

Relaterad länk från 16 mars 2013:

https://sunebroman.blogspot.com/2013/03/marsanaren.html