Lite å vart

Idag har det varit ett tydligt genombrott för våren. I går tippade det över och nu framledes blir dagarna längre. Natten kortare. Men det har varit ganska tjurigt väder hittills. Ett par snösmockor. Tjäle i marken. Och blött ovanpå. Massor av vatten i bäcken.
Jag går här otåligt och väntar på att kunna börja att räfsa lövet i ängarna. Testade lite idag men det var ganska tungt. Framförallt att lasta och köra till komposten. Det går men inte optimalt så att säga.
Dagen har innehållit ”lite å vart”. Lite av varje alltså!
Passade på att ge i ”finveden” en extra klyvning. Finveden är den ved som är ämnad för kakelugnen. Prima björk från de båda gammelbjörkarna som stod helt nära vedbacken. Det blev en liten hög. Ska lägga upp den lite mera noga och få den torr och solblekt. Den skall få sällskap av ”knabbarna” som är ämnade till vedspisen. Den veden behöver också läggas upp lite mera ordnat.
Allt samman från röjningarna i markerna ligger nu i vedhögarna. Utom några granspiror. Det fanns några granar bland allt lövsly. Bestämde tidigt att dessa inte skulle gå i kapen. Utan istället bli till stängselstolpar. Så, idag har jag lagt ett timmar på att barka fjorton långa stolpar. Långa därför att de är tänkta att användas till en utökade beteshage för hästar. Det skall bli ”säsongsstolpar”, vilket betyder att de tas upp och in efter betesperioden.
Under dagen har det varit mycket fågel i farten. Två mindre flockar med tranor passerade på låg höjd. Kanske ett 50-tal totalt. Femton sångsvanar… ivrigt trumpetande. Också de på låg höjd över mig där jag stod vid vedklyven. Gröngölingarna är i sitt esse och hörs över hela samhället. Dom är väl i full gång med att ”dra upp” gränserna för sina revir.
Vid lunchtid hade jag sällskap av fåglarna vid fröautomaten. Förutom de arter som checkat in under de gångna dagarna kom där en, i mitt tycke, celeber gäst… en steglits. Han satt där i snöbollsbusken först. Verkade som om han väntade på sin tur. De mera hemmastadda – bergfinkar, bofinkar, domherrar, grönfinkar och stenknäckar – fick ta för sig innan han vågade sin fram.
Men sedan satt han där… i sin brokiga skrud och glänste i solen!
För solen… den tittade också fram idag.
Summa summarum… en riktigt härlig vårdag med ”lite å vart”!