Trädvård

Den 20 oktober 2005 gjordes en trädvårdsinsats i Sorgedalens sydöstra hörn. Vid det tillfället brukades en höglyft för att rädda en mycket gammal ask från att fläkas sönder.

Asken har flera hundra år innanför barken. Den hade varit hamlad åtskilliga gånger under sin storhetstid och gett tillskottsfoder till kreaturen på gården i Skog.

Vanligen gjordes lövtäkt (hamling) vart 5–8 år. I samband med att min morfar tillträdde sin del av Skog upphörde hamlingsbruket. Detta var omkring 1909. Det var bara de närbelägna lindarna som hamlades några år efter det. Den gamla asken i Sorgedalen lämnades åt sitt öde och därmed ”fri utveckling”.

Den yviga lövkvasten i askens topp glesades med tiden ut på naturlig väg och det återstod till sist några få grova genar.

Målet för restaureringen var vid det tillfället att förhindra att de långa ”toppskotten” skulle brytas av. Förhoppningen var att vi skulle få se en ny yvig frisk och grönskande krona.

De första åren såg det ut att arta sig väl. Men åren kring restaureringen kom askskottskjukan till Sverige. Så även till Skog. De flesta gamla askarna angreps av sjukan och flera riktigt gamla stora och vackra träd dog. Och fler är på väg.

Dagens insats
De senaste 3–4 åren har gamlingen stått utan grönska och med tiden angripits av röta. Oron för att det stora trädet när som helst kunde falla omkull föranledde dagens insats.

Arboristen kapade stammen så högt upp att den inte når fram till vägen när den slutligen faller omkull. På så sätt hoppas jag att det inte skall uppstå någon skada. Nu får ”stubben” fortsätta att hålla sin position och att hysa ett myller av vedlevande insekter.

Bara några meter ifrån står ytterligare en gammal ask. Kanske är den jämnårig med den döda men inte lika grov och hög. Den hamlades senast år 2014 och hade den gångna sommaren en grön krona och mestadels vitala grenar. Knopparna är klara inför våren. Idag blev den föremål för en skonsam beskärning. Förhoppningen är att den klarar sig ifrån askskottsjuka och kommer att uppvisa en vackert buskig grön krona.

Ännu mera hamling

Mera hamling

Hamling vid nyårstid

Fyra lindar hamlade

Relaterat inlägg: https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/beskuret.html

Höglindshamling #3

Idag har jag varit ute med stångsågen och gjort en ”höglindshamling”. Den här linden är en av sju stycken riktigt gamla hamlingsträd i Skog. Jag gissar bortåt trehundra år. Kanske mer. När jag tog över gården hade dessa lindar inte varit hamlade de senaste femtiofem åren. Grenverket hade med tiden glesats ut och den karaktäristiska risbusken i toppen på hamlingsträden hade förvandlats till grova grenar. Ja, i vissa fall till riktiga stammar. År 2002 gjorde vi en första insats och gick ganska hårt åt ett par av träden.
Lite senare, jag tror det kan ha varit 2004, hade vi en hamlingskurs i Skog. Vid det tillfället hyrdes en höglyft och då restaurerades den linden som jag har jobbat med idag.
Redan 2008 var det dags för en första återhamling. Jag har plockat fram en bild från det tillfället, den 13 september 2008. Det är Jakob som klättrat upp i kronan och gallrar bland de fyraåriga skotten. På den bilden går det att se hur grov en av de avverkade topparna var. Den stubben som syns vid Jakobs rumpa var den grövsta av grenarna som stuckit iväg efter femtio års utebliven hamling. Den hade ränt iväg och bildat fortsättningen på den ursprungliga stammen.
Minnet sviker lite vad beträffar kontinuiteten i skötseln av detta träd. Jag har letat efter bilder som skulle kunna berätta om jag någon gång mellan 2008 och idag gjort någon insats. Det känns rimligt och då har troligen de ”dragare” som Jakob lämnade 2008 kapats ner.
Jag försökte räkna årsringarna på de grenar som jag kapade ner idag. Femton stycken. Vilket alltså linjerar med tiden från hamlingstillfället 2008.

Relaterad länk – Åtgärd samma tid förra året:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/12/hoglindshamling-2.html

Smâlâriset i lågor

Förra sommaren gjordes en omfattande hamlingsinsats. De flesta lindarna här i Skog hamlades under sensommaren och blev ett begärligt tillskottsfoder till en flock gutefår.
Efter att fåren tagit sitt samlade jag alla kärvarna på hög uppe i Intagskullen. Där har riset sedan legat ett helt år. Nu i eftermiddag gick alltsammans upp i rök.

Om du undrar vad smâlâris är för något
så fortsätt läsa via relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/09/smalaris.html

Hamlingslindar i lövsprickningstid

Röjning i Bredåkers öja

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/09/hamling-i-bredakers-oja.html

Höglindshamling #2

Det blev ingen klättring på stege vid dagens hamling. Jag gjorde ett par ansatser men insåg ganska omgående det riskabla i tilltaget. Dessutom var stegen för kort. Istället fick jag bruk för min fantastiska stångsåg. En Silky Hayauchi med teleskopskaft i fyra delar. Totallängd 6,3 meter plus sågbladets längd på 390 mm. Till detta min egen längd. Allt tillsammans var vad som fordrades för att nå ända till toppen och kunna kapa alla grenar.
Stångsågen är ett omistligt redskap i arbetet i äng och hage. Jag använder den ofta. Men sällan i full längd. Vid fullt utdrag är stången en aning svajig men med tidens övning och erfarenhet går det alldeles utmärkt att såga med fullt utdrag. Ett par gamla ”livgrenar” satt kvar i toppen sedan förra hamlingen för cirka tio år sedan, De hade uppnått en diameter på nästan tio centimeter. Trots att jag fick såga av dem med sneda snitt funkade det fint. Det är alltid extra jobbigt att såga ”uppför” så det tog sin rundliga tid. Men det var ju ett härligt väder och med många små pauser blev det också gott om tid att njuta av utsikten över landskapet.
Nu är de tyngsta momenten avklarade. Det mesta av riset är framdraget till det som kan bli vårens påskeld.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/12/hoglindshamling-1.html

Höglindshamling #1

Idag har jag påbörjat hamling av högsta gårdslinden. Det har varit på gång att göras. Det låg på att-göra-listan redan för ett par år sedan. I mitten av förra månaden hände dock det som påkallade åtgärden. En gammal rotlös ek hade fallit mot linden. Flera grenar på linden blev knäckta. Dessutom blev delar av den gamla ekens krona sittande kvar. Avbrutna grenar fastkilade högst upp.

Idag har jag påbörjat hamlingen. Och under viss försiktighet, med hjälp av vajer och vinch, lyckats ta ner ekgrenarna.

Nästa moment blir att ta sig ändå upp till toppen för att slutföra beskärningen. Få se om jag törs…

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/11/rojning-i-brynet.html

Hamling i Bredåkers öja

Smâlâris

Smâlâris: Lövkärvar som fåren ätit av lövet på, användes för eldning i bakugn under hällen för undervärme.

En Smâle: En ”smâle”, betydde i första hand en skock får, men kunde också betyda en mängd av något annat.

Källa: Västgötska dialektord från Södra Redväg utgiven av Blidsbergs och Timmele hembygdsföreningar 1999.

Se också hamling:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hamling

Hamlat och pudrat

Fjäderlätt

Karaktärsträd

I början av oktober 2013 hade samlats ett gäng intresserade i Skog för att delta i en hamlingskurs.
Kursen innehöll trädbeskärning både teoretiskt och praktiskt och flera moment utfördes. Tidigare hamlade träd återhamlades. Några unga träd nyhamlades. Dessutom hade vi för dagen hyrt in en skylift och ett sågarproffs. Vid det tillfället gjordes en beskärning av tre vuxna lindar. Två av dessa står i en smal ängsremsa väster om ladugården och en bara cirka tjugo meter söder om stugan.
Syftet att beskära vuxna träd är dels att skapa träd som slår an gårdens tidstypiska karaktär. Det har funnits hamlade träd här i markerna i flera hundra år. Några av de gamla står fortfarande kvar.
Att nyhamla är också ett aktivt val att låta etablerade stå kvar istället för att ta ner dem vid roten. Att fälla en lind straffar sig genast genom att det vuxna trädets livskraft redan första året visar sig som en jättelik buske. Vitsen med att ta ner trädet för att ge ängen mera ljus får då rakt motsatt effekt. Den marknära busken, om den inte hålls efter varje år, kommer att skugga långt mer än det hamlade trädet. Att topphugga gör att man får busken i toppen i stället så att säga. Och, som sagt, ännu ett karaktärsträd som hör det gamla ängsbruket till.
Igår och idag har jag lagt några timmar på att beskära linden närmast stugan. Den som toppkapades 2013. Jag gjorde redan för ett par år sedan en grovbeskärning av den del av kronan som lämnades kvar vid första kapningen.
Från och med nu kommer linden att börja anta formen av ett ursprungligt hamlingsträd. Det skall bli spännande att se hur den kommer att utvecklas.
Skogslinden har egenskapen att låta långa grenar sträva mot marken likt lianer. Det är vackert att se dessa grenar gunga i vinden med bladskuggorna spelande över stammen.
Jag har lämnat några sådana grenar som vinden får att leka med… och som jag kan vila ögonen på när jag tar rast vid husknuten…

Relaterade länkar 

Bild 3 och 4 i detta inlägg visar toppkapning:
https://sunebroman.blogspot.com/2013/10/hamlingskurs-i-skog.html 

Första beskärning efter toppkapningen 2013:
https://sunebroman.blogspot.com/2016/10/hamlat-och-samlat.html

Uppstammat

Fram till början av januari 2005 stod två stora björkar utanför stugan i Skog. Vårdträd som med sina stora kronor och hängade grenar skapade en fantastisk miljö. Björkarna finns med på ett foto från 1925. Vad man kan utläsa av den bilden är att de redan då uppnått mogen ålder. Den ena björken fick i början av 2000-talet en del svampangrepp kring rötterna. När stormen Gudrun drog in från väster kunde den inte stå emot. Den föll handlöst till marken och blottade då ett illa medfaret rotsystem. I fallet bröts flera grenar på tvillingbjörken. Den sargade björken fick stå kvar något år efter men med de fula grenbrotten och synlig röta i övre delen fick den till slut fick sin dödsdom. De grövsta delarna av stammen lades till sista vilan som faunadepå uppe i Intagskullen.
Ytterligare något år senare, kan ha varit 2008 eller 2009, gick jag med lien på den lilla gräsremsan intill framfartsvägen och putsade. Jag upptäckte då att där fanns små plantor av lind. Riktigt små. Troligtvis hade jag slagit av lindplantorna tidigare år utan att uppmärksamma det. Nu när jag fick ögonen på dom hejdade jag mig och bestämde mig för att spara några stycken. Jag sparade tre som stod på rad. Resten slog jag av. Så markerade jag de tre små plantorna med varsin pinne.
Nu har åren gått och de små trebladiga plantorna har utvecklats till unga träd. Planen är att dessa tre, om alla överlever, skall bli små hamlingsträd. Alltså topphuggna och formade. Lite som bonsaier.
De skall falla in i den långa traditionen med hamlade träd som funnits här på gården Skog.
Idag har jag stammat upp lindarna. Det vill säga att jag har kapat de nedersta grenarna. Jag vill att kronorna skall komma upp en bit så att det blir fri sikt under från alla håll. Nu får det gå ytterligare ett par år innan hamlingskronan slutligen formas.

Bilder nedan:
2002 Björkarna ståtar vid stugan.
2005 Dagen efter stormnatten
2013 De nya vårdträden – lindarna – syns som buskar.