tisdag 26 februari 2019

Frukost, lunch och kvällsdopp


Ibland är det skönt att göra det lätt och bekvämt för sig. Precis som ekorren här utanför hos mig. Jag har berättat om honom förut. Han övernattar i holken i linden. Alldeles intill solrosfröautomaten. När solen skickar sina första strålar över horisonten i öster kikar ekorren ut ur holken. Kollar att kusten är klar. Och sätter sig sedan till rätta för att käka fröfrukost.
Tillsammans med pensionärskollegorna från UT-tiden har jag också gjort det bekvämt för mig. Smitit från matlagningen. Idag var vi på Café Viskan i Knalleland i Borås. En miljö med blandning av chabby chick och industrilook. Lite rufft så där som ju varit på modet rätt länge nu.
Hur maten smakade? Jag tror att vi var nöjda allihop! Gott sällskap också... det ger alltid extra krydda! Och efter lunchen blev vi bjudna på kaffe och semla hos Rammefors Konditori av en av kollegorna. Fullträff!

Som avslutning på denna lyxiga och soliga februaridag blev det bastu och kalla dopp i Åsunden. Trivsam kväll med vacker solnedgång och småprat med Ivar och Peter på bryggan i väster.

måndag 25 februari 2019

Röja och klippa



Vädret gör att det är svårt att låta bli att röja. Det är ju bara februari men det känns ändå bra att ta tillvara tillfällena att göra några timmar då och då. Det blir mjukstart för kroppen som fort blir rätt slemmig av ansträngningen. Det märks att musklerna har vilat allt för mycket under allt för lång tid.
Idag har jag röjt remsan mellan ladugårdsgaveln och lillstugan. Allt lövet är kört till kompost.
Jag har också friserat bort basalskotten på den gamla stora hamlingslinden vid lillstugan.
Nu ser det städat och fint ut. Nöjd!

fredag 22 februari 2019

En sista hälsning




Jag tror bestämt att året var 1965. Det skulle komma en ny familj till Prästgården. Och en ny kille till klassen i Tvärreds skola. Jag kan fortfarande förnimma den spänning och nyfikenhet som upplevdes inför en så ovanliga händelse. Det kändes märkvärdigt på något sätt. På landsbygden vid den tiden var det inte stora förändringar. Och det hade aldrig hänt förut att det blivit tillökning i klassen.
Jag minns inte när och inte hur jag blev känd med Stefan. Bara att jag gjorde något besök hemma hos honom medan vi gick kvar i skolan i Tvärred. Och under ledning av pappa Olof fick vi också vår konfirmationsundervisning tillsammans.

Familjen Berge var ett uppseendeväckande inslag i bygden. Stor familj. Åtta barn. En jättelik hund. Sköldpadda och massor av exotiska fåglar. Allt detta spännande kom jag så småningom att få uppleva på nära håll. Bröderna Berge blev mina vänner.
En nyårsafton kom Stefan och jag överens om att vaka in det nya året. Vi skulle måla med olja till midnatt. Jag minns inte hur motiven såg ut. Men jag kommer ihåg att det blev väldigt långt till midnatt och i vart fall min bild blev väldigt överarbetad. Men det var ju idén som var det viktiga. Och att vara tillsammans.
Efterhand blev det allt tätare besök i prästgården. En intensiv period i den nystartade Fältbiologklubben gjorde att vi träffades nästan varje vecka. Främst var det Dag och jag som under ett par år fungerade som klubbens fältbiologiska sekreterare. Vi gjorde programmet och vi knåpade också ihop polemiska insändare till lokaltidningen.
Från 1972 hade jag egen bil. En ljusblå VW-bubbla. Jag vid ratten och syskonen Berge som passagerare när vi drog iväg till fältbiologträffar i Ulricehamn.

Det blev många exkursioner. Möten. Och studiecirklar.
En av cirklarna handlade om ”Träd och buskar vintertid”. 

När jag blickar tillbaka på den här tiden är det helt naturligt massor av tankar som väcks till liv. Som ur knoppar som vilat och plötsligt brister. Minnesbilderna slår ut med full kraft.
Samtidigt som minnets knoppar slår ut får jag också perspektiv på vad som verkligen haft betydelse.
Stefan har passerat, gått vidare. Jag tänker att han hade betydelse för mig under en del av mitt liv. Den viktiga delen av livet då vi formades och gav varandra bränsle till våra intressen och vårt sökande…
Nu när detta framstår tydligt blir jag också påmind om hur ofta vi tappar bort, glömmer eller kanske till och med undviker att visa vår uppskattning. Vår tacksamhet. Vissa händelser kan uppfattas som självklara medan de pågår. Men, i ett annat ljus, lång mycket senare kan de framstå som avgörande för hur våra liv har kommit att bli.

Bröderna Berge satte stor och avgörande prägel på min ungdomstid.

Tack Stefan, Dag och Joakim för allt det som ni varit för mig!


Stefan och Sune som ställer tungan på kant. Foto: Tolla.

fredag 15 februari 2019

Tema med variation

Tredje badkvällen den här veckan. Varje gång alltid något magiskt... Kontraster!
I kväll en tung dimma från söder. Smått spöklikt. Svepte staden i ett töcken.

onsdag 13 februari 2019

Skidor, bad och fågelkoll




En helgjuten dag med vintriga förtecken. Några timmars skidåkning på Lassalyckan med Lisa och Ebba. I gassande sol. Några sittningar i bastun med kalla bad som mellanakt. Och till sist en smått ovanlig upptäckt på fågelfronten... stjärtandhane i sällskap med ett gräsandspar. En mycket sällsynt vinterobservation. Här simmande i godan ro intill Kallbadhusets brygga.

tisdag 12 februari 2019

Vintertrim


Idag var det perfekta förhållanden för att vintertrimma. Soligt väder. Ganska torrt i fjolårsgräset. Helt fruset i marken. Jag har tidigare skrivit om mina försök med att köra trimmer på ytor som inte blivit slagna eller betade. Den yta som jag trimmat idag är en liten remsa utmed vägen mellan stugan och ladugården. Den har vintertrimmats en gång tidigare. För att få bort tuvor, mossa och förna från flera års ”vanhävd”. Första året efter trimningen visade ett gott resultat. Blommande ängsvädd, käringtand, gullris och gökärt. Tack vare trimningen var det också en hel del blottor där förhoppningar om frögroning gror. Dagens omgång fick ske lite mera skonsamt. Och då hade jag fördel av att marken var helt frusen. Därför blev det inga ”sår” i jorden. Ska bli spännande att se vad resultatet blir. Det är väl från mitten av juni som det visar sig allra bäst.
Att ljuset återvänt är fantastiskt fint. Det var tydliga vårkänslor både hos gröngölingen i stora almen och överflygande korpar som lät höra sitt klåååång...


Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/02/mossbranning-och-vintertrim.html