Risbrasa i Intagskullen

Idag har ytterligare en del av höstens och vinterns arbete gått upp rök. Nu var det dags för riset efter årets röjning i Intagskullen att förvandlas till aska. Röjningen Intagskullen är ett långtidsprojekt. I det projektet deltar bland annat mina barnbarn. Någon gång också deras kusiner. Det har blivit som en aktivitet under någon av lovdagarna under höst eller vinter.
Det känns kul att kunna jobba tillsammans under enkla former. Att se ett resultat. Och framförallt att vistas utomhus i naturen.
Under somrarna fungerar Intagskullen som beteshage. De senaste tre somrarna har jag upplåtit marken till några islandshästar. De hjälper till att hålla marken öppen, det blir liv i skogsbrynet och det inverkar positivt på den biologiska mångfalden. Slitaget på marken skapar blottor där växter kan etablera sig. Spillning från hästrna bidrar till ett ökat insektsliv. Indirekt också till fromma för fågellivet.

Relaterade länkar:
2020:  https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html
2021:  https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/naturvardsdag-i-intagskullen.html
2021:  https://sunebroman.blogspot.com/2021/11/lovdag-i-skog-2.html
2022:  https://sunebroman.blogspot.com/2022/11/rojning-i-brynet.html
2024:  https://sunebroman.blogspot.com/2024/02/sportlovsroj.html

Smâlâriset i lågor

Förra sommaren gjordes en omfattande hamlingsinsats. De flesta lindarna här i Skog hamlades under sensommaren och blev ett begärligt tillskottsfoder till en flock gutefår.
Efter att fåren tagit sitt samlade jag alla kärvarna på hög uppe i Intagskullen. Där har riset sedan legat ett helt år. Nu i eftermiddag gick alltsammans upp i rök.

Om du undrar vad smâlâris är för något
så fortsätt läsa via relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/09/smalaris.html

Röjningsbrasor och tranor

Idag har jag eldat ris från hösten och vinterns röjningar. Första brasan tände jag i Intagskullen. Grunden till den var lagd redan förra hösten (2021).
Den andra brasan kommer från röjning i västra delen av ängarna. Här låg också allt riset från de två gammelbjörkarna som fälldes för en månad sedan.
Det var perfekta förhållanden för att elda just idag. Svag vind från söder. Vilket betyder att all rök drog till skogs. Marken är tjälad och det ligger en del snö kvar. Alltså brandrisk noll!

Under den tidiga kvällen, just som det började skymma kom de första tranorna. Två små flockar. Totalt cirka 35 stycken. Ivrigt samtalande under överflygningen. Och jag ropade hej och välkomna!
Fick rapport om att det räknats 232 exemplar vid Hornborgasjön idag. Så nu får de plussa på det antalet. Säkert kommer siffrorna att öka snabbt de närmaste dagarna.
Alltid roligt när de första kommer här förbi... och signalerar vår!

Röjning i brynet

Den senaste veckans regn och blåst blev det som tog knäcken på den döda eken i skogsbrynet. Ett gammalt hålträd. Någon gång under natten–morgonen till torsdag gav det sista av rotsystemet upp.
Eken landade olyckligt i den största hamlingslinden på gården. Där blev den hängande. Det var dock inte värre än att den gick att dra ner med hjälp av vinschen på fyrhjulingen.
Där ligger nu den störtade gamlingen med sin demolerade krona i väntan på slakt.
I samband med det blir det också påkallat att beskära lindens grenar.

Den gamla eken har varit hem för olika bosättare. Ekorrar har fött ungar i trädets inre. Och under flera år har stararna funnit sin bostad där. Det hårda virket i dödgrenarna har också fungerat som trumma med god resonas... här har hackspettarna ofta slagit sina virvlar under vårarna.

Idag har vi också kört ett litet röjningspass i Intagskullen. En stycke i taget. Några timmar då och då.

Heleftermiddag i Intagskullen

Lördagkvällens estradör

Igår kväll, just vid solnedgången, spelade en sparvuggla uppe i Intagskullen. Ett mycket glädjande budskap. Det är många år sedan jag hörde sparvuggla här. Senaste observationen var i oktober 2018 då en sparvuggla dunsade emot en ruta i köksfönstret. Men då var det höst. Nu är det vår och det ger hopp om att kanske till och med få en häckning i någon av de holkar som jag satt upp just för sparvuggla. Dessa holkar gillas också av ekorre, men jag hoppas att någon skall vara ledig.
Denna kväll gick jag åter upp till Intaget. För att kolla om den lilla ugglan också i kväll skulle sända ut sin ”tidssignal”.
Det blev inget sparvugglespel. Det blev mera av ”koltrastarnas kväll”. Med en trast i varje väderstreck som avlöste varander i växelsång. När jag senare vände hem hade kylan lagt sig över nejden. Trots kyla och skymning lät en trädkrypare höra sin sirliga lilla melodislinga högt uppe i en av de stora ekarna. Kall men fin marskväll...

Risbränning i Intagskullen

Idag har vi eldat ris i Intagskullen. Alltid lite extra festligt med en risbrasa. Eller en ”kase” som det kallas på en del håll. Dagen till ära hade jag Martin till hjälp att släpa ihop ris och efterstäda med räfsa.
Tidigare år har jag dragit ihop mina rishögar i januari–februari och sedan eldat vid påsktid. Då har riset hunnit torka till lite grann och det blir som oftast inga problem att få igång elden.
Denna gång hade jag föresatt mig att inte spara högen till våren. Mest för att den ligger relativt skogsnära. Om det  då blir en torr period kan det vara svårt att hitta lämpligt tillfälle att elda. Jag har också flera högar på gång, därför det känns fint att ligga lite bra till i när den arbetsintensiva våren kommer.
Det blev inte helt enkelt att få igång brasan idag. Dels hade det varit snö som smält ner i högen och regn dessutom. Riset var nyhugget. Och det var minusgrader i luften. Dessa parametrar tillsammans gjorde att det tog ett tag att få upp värmen. Men med granris och en hög gamla plankstumpar som startbrasa lyckades vi till slut få det att ta sig.
Som alltid när sådana här märkvärdiga tilldragelser infinner sig gäller det att dokumentera. Det är lätt att glömma när det var som jobbet gjordes. Och hur det såg ut just då.

Denna gång toppas dokumentationen med en levande överblick. Martin provflög sin drönare mellan träden igenom den nyröjda marken.

Här är länken till filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=_lnHtnDtxv0

Lövgallring i Intagskullen

Arbetet med att omvandla Intagskullen till en ljus och vacker beteshage fortgår. Med små, små steg. Under hösten har jag bottenröjt delar av hagen. Vid några av dessa tillfällen har jag haft hjälp. Hela området har röjts i etapper.
Till att börja med har vi gjort det jag kallar för ”bottenröjning”. Det betyder i sammanhanget att röja allt smått sly. Sådant som gått att klippa med sekatör, busksax eller såga med mindre sågar. Helt manuellt. Här har jag varit noga med att lämna så korta stubbar som möjligt. Marknära snitt alltså. Allt riset har jag sedan eldat. Och det kan sägas vara en betydande mängd.
De senaste dagarna, både innan den senaste snön och nu måndag och tisdag har jag fortsatt med att gallra i trädskiktet. Och nu blir det ved.
Hittills har arbetet gått bra. Det är intressant och roande att välja ut de träd som skall stå kvar. Eftersom det tidigare inte gjorts någon gallring är det flera av träden som saknar riktiga kronor. Långa stammar med en kvast i toppen. De har alltså inte förutsättningar för att bli några ”riktiga” träd. Jag försöker välja ut fristående träd med gott om gren och som står med tillräckliga avstånd för att kunna utvecklas. Dessutom i ett blandbestånd med ek, björk, sälg, rönn, asp, oxel, lind, brakved, olvon, hassel och en. Så stor variation som möjligt.
Ska bli spännande att följa tillväxten framöver.
I sammanhanget kan också nämnas att det fram till i början av 2000-talet hade vuxit in mycket gran. Drygt femtioårigt bestånd. Kanske sextio. Vid det tillfället togs all granen bort och allt löv sparades. Mycket skador hade då uppstått på de gamla grova ekarna. Tanken var att det arbete som nu görs skulle påbörjats långt tidigare. Men nu är det som det är. Och de 20 åren som gått har gett god tillväxt för att hämta ved på nära håll. Allt som skall klyvas kapar jag på plats.
Inget fel utan att det till slut blir rätt… eller hur man säger!?

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/naturvardsdag-i-intagskullen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/rubrik.html
https://sunebroman.blogspot.com/2021/11/lovdag-i-skog-2.html

Lovdag i Skog #2

På höstlovets sista dag fick jag besök av Martin, barnbarnen Ebba och Lisa och deras kusiner Ada och Hedvig. Målet var en utedag med praktiskt landskapsvård. Vi påbörjade detta projekt höstlovet förra året. Det var ju en perfekt ”pandemi-aktivitet”. Med enbart handredskap – busksaxar och små sågar – började vi att bottenröja delar av Intagskullen. Och jag har själv fortsatt detta arbete lite då och då när andan fallit på. Några timmar i taget.
Under sommaren infriades också förhoppningen om att ha betesdjur uppe i den tilltänkta skogsbeteshagen. Jag satte stängsel kring två fållor och ett par hästar fick gå där några veckor under sensommaren. Resultatet blev fint. Men det återstår mycket att röja innan Intagskullen får tillbaka sitt gamla utseende… så som det såg ut fram till de första åren på 1950-talet. Det är min målbild att återskapa och få återuppleva den landskapsbilden. För länge sedan gick gårdens kor på bete i skogen hela somrarna. Då växte inte mycket buskar och sly. När djuren lämnade gården slog granen rot och i början av 2000-talet hade den etablerat sig med stora grova träd. Det hade blivit en hel del skador på de stora ekarna. Granen förmörkade hela ekbeståndet. Många lågt sittande grenar dog.
Jag lät göra en huggning där all granen plockades bort. Sedan dess har lövet fått utvecklas fritt. Det innebär nu ett ganska tätt bestånd av sly. Men det goda som det medför är att det också finns en hel del ungträd som nu går att spara till föryngring av trädbeståndet. Det finns gott om unga, björkar, lindar, rönnar och en del oxel. Dessutom ett buskskikt med gott om enar, brakved och hassel.
När bottenröjningen av allt klent sly är klar ämnar jag gallra en första gång i trädskiktet för att se lite hur det tar sig ut. Då blir det mera ljus i hagen och ved till nästa vinter.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html

Möte i Intagskullen

Underjordiska strömningar

Matning till elstängslet i Intagskullen.

Två fållor i Intagskullen

I slutfasen av stängslandet i Intagskullen hade jag assistans. Här monterar Lisa ett skarvbleck till sista tampen.

Vilodagen till trots...

Trots att det är mot mina levnadsregler med grovarbete och omvärldsstörande aktiviteter på söndagar dristade jag mig idag till avsteg från den principen.
Påskelden som inte tändes på grund av pandemilagens råd om publikt maxantal blev liggande kvar. Till besvikelse för den väntande åskådarmassan. Det blev återbud på eventet.
Vis av gångna vårar kan värmen plötsligt infinna sig och med den långvarig torka. Ser vi framåt i prognosen verkar just detta vara stundande.
Därför passade jag på – som en ren säkerhetsåtgärd – att bränna ner ett par högar under bästa tänkbara förhållanden: Torrt ris, (hyfsat) rätt vindriktning och brandrisk obefintlig!
Dessutom ett småruggigt väder där de två ljudligt sprakande och värmande brasorna gjorde sig fint!

ÖVERSTA TRE BILDERNA är från bottenröjningen i Intagskullen. Där har jag med hjälp av Martin-familjen och mina barnbarn börjat öppna upp. Tanken är att på sikt skapa en skogsbeteshage. Hoppas kunna hitta någon som vill hålla betesdjur där en period under sommaren. Det jag kallar bottenröjning innebär att vi manuellt klipper och sågar bort allt klent sly. Sådant som inte är lönt att ta vara på som ved. Dimensioner upp till 4–5 cm. Resten, det som är grövre, skall jag hugga till klenved under nästa höst och vinter.
DE TVÅ UNDRE BILDERNA visar den tilltänkta påskelden. Det är hamlings- och röjningsris från ängarna närmast gården. Den högen har jag successivt byggt sedan i höstas.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2020/11/grunden-lagd.html

Naturvårdsdag i Intagskullen

Risbrasa i Intaget

Flammor i Intagskullen

Det blev en brasa i dag också! Perfekta förhållanden att elda i. Tillräckligt torrt ris. Svag vind från sydväst. Kallt och fuktigt i marken. Det kom till och med lite regn. Ja, egentligen var det inte regn, utan rimfrost som smälte ner från träden... men rejält blött blev det!
Nu är det två högar kvar. Den ena får jag spara till hösten. Den ligger alltför nära uggleholken i Intagaskullen. Och holken är bebodd!!!
Jag förstod att ugglorna var lite fundersamma på vad jag höll på med idag även om jag höll mig på behörigt avstånd. Mitt ”under brinnande brasa” tog ugglan till orda... hoade och signalerade att ”här är det minsann vårt revir!!!”
Den stora högen skall tändas på påskafton om förhållandena medger.

Från Lycke till lyckan

Under några dagar under sensommaren har jag haft finbesök i skogsbeteshagen. Området kallas för Intagskullen och den lilla åkerlappen på toppen heter Intagslyckan. Ardennerhästarna Dunder och Burna kommer från gården Lycke och verkar trivas fint.
Lyckligt från Lycke till lyckan således!

Dra åt skogen

Efter den torra sommaren har återvväxten i ängarna varit minst sagt sparsam. Nästan obefintlig. De magra ängsmarkerna brukar i normala fall inte ge någon över sig frodig grönska men i år har det verkligen stått helt still. Under augusti har det kommit drygt 100 millimeter regn här hos mig. Och det är väl först nu, med några varma dagar i månadsskiftet, som växtligheten kommit igång. Fläckvis har det faktiskt vuxit på ganska bra.
I det längsta har jag tvekat över om det alls skulle vara någon mening att stängsla upp för efterbete. Men nu är det alltså gjort. De gamla vanliga fållorna i slåtterängarna och på ängsvallarna har fått komplement av ett halvt hektar skogsbete. Den utökade arealen har gjort det möjligt att hålla ett par sinkor i minst en månad framöver. Projektet med skogsbetet har jag tänkt och drömt om länge. För ett par år sedan bottenröjde jag sly, just med tanke på att få in betesdjur i skogen. Idag har den drömmen gått i uppfyllelse. Och det känns verkligen fint. Det är första gången som jag själv får se hur det kunde se ut här i Skog innan djuren försvann från gården i mitten av 1950-talet. Från 1909 till 1957 bestod sommarbetet i huvudsak av skogsbete. Ända nerifrån Intagskullen upp till Jönsalyckan.
Nu kommer kossorna att gå i den nya fållan i Intagskullen några dagar. Sedan får de efterhand dra sig neråt på åker och äng. Samtidigt som kossorna lämnar skogbeteshagen skall ett par hästar få ta över Intags-fållan. Jag ser med spänning fram emot hur det kommer att ta sig ut framåt hösten...

Relaterade länkar:
http://sunebroman.blogspot.com/2016/12/fran-morker-till-ljus.html
http://sunebroman.blogspot.com/2017/01/topless-under-klar-himmel.html

Topless och himmelsk rodnad

Idag blev en helt underbar vinterdag. Blå himmel, vindstilla, sol och ett par minusgrader. Och nya, fodrade, arbetshandskar. Jag har fortsatt på mitt röjningsprojekt i Intagskullen. Det börjar ta form. Och det är kul. Känner mig ivrig och vill hålla på med detta så mycket som går. Idag har jag topphuggit två ekar. Det är gott om 60-åringar uppe i kullen. Eftersom de vuxit ganska tätt är de grenfria upp till fem–sex meter. Tidigare har jag visat hur jag nyttjat delar av stammarna för att göra stolpar. Och det finns fler som kommer att möta samma öde. De två som jag topphuggit idag hade utvecklats på ett annat sätt. Topparna hade många döda grenar. Träden hade kompenserat genom att skjuta rikligt med gren nära marken. På stammens första tre metrar. På sikt kommer de här träden att bli friställda. Tänker att de kommer att utvecklas på ett spännande sätt när de får mera ljus omkring sig. Jag brukar försöka tänka mig för både en och två gånger innan jag går in och röjer för hårt. Vi första påseende kan det verka som allt är värdelöst och bör rensas bort. Det är också lätt att falla för bekvämlighet. Det är en del pyssel med att topphugga så här pass stora träd. Jag behöver resa stege. Koppla wire till winschen på fyrhjulingen för att fälla. Samtidigt är det lite tekniskt på ett positivt sätt. Och att lyckas är ju belöning! Att jag nu har sparat de här två känns bra. Det är viktigt för ålderssuccessionen att det inte bara är riktigt gamla och stora träd kvar. Medelålders kommer på sikt att kunna bli ersättare när äldre träd dör eller skadas av stormar. Nere bland allt sly finns också alltid ett och annat intressant värt att spara. Det kan vara vildapel, fågelbär, olovon, oxel och små nyetablerade enbuskar.
Efter en dag i solen känns det nästan som om det blivit lite solbränna. Det hettar i alla fall i skinnet... När skymningen föll belönades jag med ett vackert sceneri… Från min plats där uppe på toppen av kullen kunde jag se Mångubbens smala nyskära tillsammans med Venus – aftonstjärnan – allt ovan horisontens rodnad…

Nya på listan idag:
Talltita · Nötkråka · Spillkråka