Idag har vi eldat ris i Intagskullen. Alltid lite extra festligt med en risbrasa. Eller en ”kase” som det kallas på en del håll. Dagen till ära hade jag Martin till hjälp att släpa ihop ris och efterstäda med räfsa.
Tidigare år har jag dragit ihop mina rishögar i januari–februari och sedan eldat vid påsktid. Då har riset hunnit torka till lite grann och det blir som oftast inga problem att få igång elden.
Denna gång hade jag föresatt mig att inte spara högen till våren. Mest för att den ligger relativt skogsnära. Om det då blir en torr period kan det vara svårt att hitta lämpligt tillfälle att elda. Jag har också flera högar på gång, därför det känns fint att ligga lite bra till i när den arbetsintensiva våren kommer.
Det blev inte helt enkelt att få igång brasan idag. Dels hade det varit snö som smält ner i högen och regn dessutom. Riset var nyhugget. Och det var minusgrader i luften. Dessa parametrar tillsammans gjorde att det tog ett tag att få upp värmen. Men med granris och en hög gamla plankstumpar som startbrasa lyckades vi till slut få det att ta sig.
Som alltid när sådana här märkvärdiga tilldragelser infinner sig gäller det att dokumentera. Det är lätt att glömma när det var som jobbet gjordes. Och hur det såg ut just då.
Denna gång toppas dokumentationen med en levande överblick. Martin provflög sin drönare mellan träden igenom den nyröjda marken.
Här är länken till filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=_lnHtnDtxv0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar