Frostfri förvaring

 

För att ha tillgång till fräscha morötter och rödbetor under vinterhalvåret brukar jag täcka odlingen med ett rejält lager löv. När träden fäller sina löv är det perfekt att ha rotfruktsodlingen som mellanstation för allt som samlats ihop. På så sätt blir löven inte en belastning utan tvärtom till nytta. För att hitta tillbaka till rötterna sätter jag en käpp i varje ända av raden, täcker sedan rikligt med löv… knädjupt är ett bra mått. Det måttet har även denna kalla januari stått emot frysning. När det är dags för skörd är det bara att leta sig ner till jorden, plocka upp vad som behövs för några dagars behov, flytta markeringspinnen och fylla tillbaka lövet.

Röjningsveden kapas

 

Det här momentet i vedhanteringen är något som jag ser fram emot varje år. Att stå vid kapen med näsan mot solen en krispig vinterdag. Att lugnt och metodiskt göra stumpar av klenveden. Känna doften av trä när sågen skär igenom barken.
Varje träslag har sin doft. Mest påtaglig är den hos rönnen. Jag behöver inte se att det är en rönn som är på väg att kapas. Det känns direkt vid först snittet. En frisk och ”rönnig” bouquet. Även en sådan här dag med många minusgrader. Doften slipper lös ändå. En doft som omedelbart minner om den tid om våren då rönnpipor skäres.
Jag har tjuvstartat med kapningen detta år. Mitt vedförråd är fyllt och kommer räcka minst tre, kanske fyra vintrar förutom denna så jag behöver inte samla stora volymer. Nu handlar det mera om att gallra och röja en liten yta i taget. Och hålla jämnt med att kapa och klyva. På det sättet blir det ju också variation i arbetsuppgifterna. Och så går det snabbt att avsluta när vårarbetet i form av lövröjningen börjar pocka.

Trettondedag jul

Kylan har parkerat för en tid. De två senaste nätterna har termometern visat –18 grader. Bistert. Men vackert. När jag på efternatten vaknat för att uträtta ett lättare behov har jag samtidigt gläntat på ytterdörren. För att läsa av termometern. Förundrad har jag i dessa stunder lyft blicken mot den klara himlen. Allt alldeles stilla. Jag stannar endast ett ögonblick ute på trappan. Så pass att jag fått med mig bilden på näthinnan.
I dag under förmiddagen slog jag några lovar kring gård och hus. Gnistrande solsken. Klarblå himmel. Bländande vackert och svårt att ta in! Men med kamerans hjälp kunde jag plocka några valda scener ur landskapet. Scener som jag nu ikväll, när mörkret lagt sig, kan återuppliva. Och dela med mig av.
Under kaffestunden på trappan i söderläge hördes smältvattnet droppa ur stupröret. Dagsmeja! Samtidigt svävade myriader av mikroskopiska iskristaller i motljuset. Till synes opåverkade av solens strålar.
Vid pass klockan tolv uppenbarade sig en havsörn på låg höjd. Den kom från söder och drog spikrakt mot norr. Med ett par grunda sävliga vingslag försvann den bort över Björkklinten. Majestätiskt – utan störrre åthävor!

Årets första dag

Som en bro...