Det här momentet i vedhanteringen är något som jag ser fram emot varje år. Att stå vid kapen med näsan mot solen en krispig vinterdag. Att lugnt och metodiskt göra stumpar av klenveden. Känna doften av trä när sågen skär igenom barken.
Varje träslag har sin doft. Mest påtaglig är den hos rönnen. Jag behöver inte se att det är en rönn som är på väg att kapas. Det känns direkt vid först snittet. En frisk och ”rönnig” bouquet. Även en sådan här dag med många minusgrader. Doften slipper lös ändå. En doft som omedelbart minner om den tid om våren då rönnpipor skäres.
Jag har tjuvstartat med kapningen detta år. Mitt vedförråd är fyllt och kommer räcka minst tre, kanske fyra vintrar förutom denna så jag behöver inte samla stora volymer. Nu handlar det mera om att gallra och röja en liten yta i taget. Och hålla jämnt med att kapa och klyva. På det sättet blir det ju också variation i arbetsuppgifterna. Och så går det snabbt att avsluta när vårarbetet i form av lövröjningen börjar pocka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar