måndag 8 juli 2019

Söker vitala askar



Idag har jag haft besök av Mohammed och Diana från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp. Denna sommar arbetar de i ett projekt som inventerar vitala askar. Här i mina ängar finns gott om ask. Men de flesta har drabbats av askskottsjuka. Jag har tvingats ta ner gamla träd som haft en ålder på närmare 150 år. Även unga träd har dött av askskottsjuka. De allra äldsta ser ut att dö. En del av de kvarvarande träden kämpar med angrepp av svampen. En del ser ut att stå emot ganska bra. Vissa år ser de friskare ut. Andra år ökar angreppen återigen. Av alla askar här hos mig finns det dock en som skiljer sig från de övriga. Den har ett mörkare löv, är frodig och har klarat sig helt från sjukan. Den fäller också sitt löv vid lite annan tidpunkt än de övriga. Idag har den tagit första steget mot att lämna material för forskning om det naturliga urvalet, genetisk variation och resistens mot askskottsjukan. Efter lövfällningen under viloperioden kommer några skott att hämtas här för att ingå i den fortsatta forskningen.
Denna ask var den finaste som Mohammed och Diana hittills sett under sin resa genom länet. Kul för mig att ha något som kan bidra till mer kunskap och kanske rent av räddning för askarna in i framtiden.

I min gästbok i Skog skrev Diana:
”You have a future growing in your yard, keep it safe for Sweden and whole Europe!”

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2013/02/askskottsjuka-och-traddod.html
https://sunebroman.blogspot.com/2013/01/mer-ljus-till-angens-blommor.html
https://sunebroman.blogspot.com/2014/10/hoghojdshamling.html
https://sunebroman.blogspot.com/2014/10/stamgaster.html
https://sunebroman.blogspot.com/2014/11/aldringens-sista-suck.html
https://sunebroman.blogspot.com/2017/03/plockepinn.html
https://sunebroman.blogspot.com/2019/03/i-gar-kvall-hade-tvarreds.html

söndag 7 juli 2019

Sista handen


I slutet av förra veckan lades sista handen vid den nya källardörren och dess infattning i muren.
Formsågning av karmfodret föregicks av att ”mea”...
Uttrycket ”mea” har jag hört några gånger under mitt liv. En av de första gångerna var när min far höll på att skära in en plastmatta i ett rum. Kanten mot väggen var inte rak utan buktade på ett par ställen. Han fick då använda en distans och en rits. Följa den ojämna kanten med distansen och ritsen och på så sätt föra över den ojämna profilen till mattkanten.
Detsamma gjorde Ivar när han passade in foderbrädorna mot den ojämna stensättningen. Satte den nya brädan som skulle anpassas till konturen intill det ”högsta” stället i murkanten. Drog sedan en liten klots längs den ojämna kanten och följde med pennan på brädan. På så sätt ritade han av profilen för att sedan såga ut den på bandsågen.

Ja, förklaringen kanske inte är helt solklar. Men företeelsen helt vanlig i många sammanhang. Men jag funderar över vad det kallas. Vad heter det när man överför en kontur på detta sättet. Både min far och snickar-Ivar kallade det för att ”mea”. Jag har slagit på ordet i ordböcker och på nätet men inte fått någon träff. Det närmaste jag kommer är ”meander”, vilket ju förklaras som en slingrande flodfåra i flackt landskap. Så här bränns det! Men vad heter det i hantverkssammanhang när man följer en slingrande kontur för att formsåga? Alltså uppslagsordet...

onsdag 3 juli 2019

Ängsvallen – fem år senare


För fem år sedan startade Länsstyrelsen Västra Götaland ett projekt kallat ”Ängsvallsprojektet”. Syftet var att undersöka hur det skulle kunna gå till att omvandla ogödslade långliggande vallar till öppna ytor av slåtterängskaraktär. Med succesivt ökande inslag av den genuina ängens flora. I juni 2014 påbörjades projektet med en inventering av vad som växte på de gamla vallarna.
Senare i projektet gjordes provytor med insådd av slåtterängsväxter. Det var bland andra jungfrulin, gullviva, stor blåklocka, ängsskallra och svinrot.
Idag, fem år senare var en av projektets initiativtagare Marina Bengtsson tillbaka på ängsvallen i Skog där insåddsförsöket gjordes.
I sällskap hade hon Pyret Ovesson från Biosfärområde Kristianstads Vattenrike och Anna Stenberg från Länsstyrelsen Skåne. Pyret och Anna gjorde denna studieresa för att hämta inspiration och kunskap för egna projekt i linje med Ängsvallsprojektet.
I provytorna från 2014 blommade idag stor blåklocka och ängsskallra. Svinrot och jungfrulin har också etablerat sig. 
Min roll blev att berätta lite om gårdens historia. Och om skötseln som bedrivits. Jag fick också dela tankar om ängsskötseln i framtiden.
Kul med besök. Och himla värdefullt med nya ”idéfrön” som kan läggas på groning.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2014/06/ang-ar-akers-moder.html

måndag 1 juli 2019

Gård & Torp hälsar på




Idag har jag haft besök av reportageteamet Anders och Anders från tidskriften Gård & Torp. Jag visade bildspelet ”Ängsskötarna – från nödtorft till bevarandeplan” och berättade historien om gården och om människorna som levde och verkade här. Vi tittade på kulturmiljön, slåtterängarna, blommorna och det gamla huset. Kändes trivsamt. Som att träffa gamla kollegor från tidningsbranschen. Och kul med uppmärksamhet. Ska bli spännande att få se och läsa om hur dessa båda herrar redovisar sina upplevelser av besöket i Skog.