söndag 7 juli 2019

Sista handen


I slutet av förra veckan lades sista handen vid den nya källardörren och dess infattning i muren.
Formsågning av karmfodret föregicks av att ”mea”...
Uttrycket ”mea” har jag hört några gånger under mitt liv. En av de första gångerna var när min far höll på att skära in en plastmatta i ett rum. Kanten mot väggen var inte rak utan buktade på ett par ställen. Han fick då använda en distans och en rits. Följa den ojämna kanten med distansen och ritsen och på så sätt föra över den ojämna profilen till mattkanten.
Detsamma gjorde Ivar när han passade in foderbrädorna mot den ojämna stensättningen. Satte den nya brädan som skulle anpassas till konturen intill det ”högsta” stället i murkanten. Drog sedan en liten klots längs den ojämna kanten och följde med pennan på brädan. På så sätt ritade han av profilen för att sedan såga ut den på bandsågen.

Ja, förklaringen kanske inte är helt solklar. Men företeelsen helt vanlig i många sammanhang. Men jag funderar över vad det kallas. Vad heter det när man överför en kontur på detta sättet. Både min far och snickar-Ivar kallade det för att ”mea”. Jag har slagit på ordet i ordböcker och på nätet men inte fått någon träff. Det närmaste jag kommer är ”meander”, vilket ju förklaras som en slingrande flodfåra i flackt landskap. Så här bränns det! Men vad heter det i hantverkssammanhang när man följer en slingrande kontur för att formsåga? Alltså uppslagsordet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar