Inflyttningsklart

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2024/08/slutrapport-fran-holkverkstaden.html

Slutrapport från holkverkstaden

Titt som tätt infinner sig regniga dagar. De kan komma som en välsignelse. Dels därför att regnet ger återväxten i ängarna en kick. Det skall ju gärna finnas lite för kossorna att äta när efterbetesperioden är inne.
Dels därför att det är skönt att vila från kroppsligt arbete någon dag då och då. Och passa på att puffa påbörjade småprojekt i rätt riktning.

Nu är holkbyggarprojektet till ända. Igår slutmonterade vi holk nummer två och tre och fixade de sista detaljerna.

Som jag berättade i inlägget den 16 juli har vi använt morbror Mannes modell som förlaga. Han försedde sina byggen med plåttak vilket inspirerade att göra likadant. Efter lite rotande bland morfars gamla prylar lyckades vi hitta både plåtsaxar och bockverktyg. Detta öppnade möjligheten att testa plåthantverket i liten skala. Under plåten sitter ett innertak av trä.

Två av våra nybyggda holkar har denna typ av tak. Den tredje har ett trätak klätt med tjärpapp.

Fågelholkars svagaste delar är som oftast tak och bakstycke. För att skapa lite luft bakom holken har monterat ett par tunna impregnerade ribbor. Ribborna är tänkta att skapa lite distans mot holkträdets stam. Förhoppningen är att det skall förhindra att fukt samlas och att bakstycket därför tar slut i ”förtid”.

På framstyckets insida är monterat ett par klossar. Den övre i liv med ingångshålets underkant skall hindra att det blir en glipa i skarven mitt fram. En sådan glipa kan i olyckliga fall bli en fälla för fåglarna. Under den övre klossen är monterat ytterligare en kloss. Den skall tjäna som ”stege” att klättra på. Om det är knipa eller storskrake som väljer att flytta in är det viktigt att underlätta för ungarna att ta sig ut.

Holkarnas djup från hålets underkant är 33 centimeter. Bottnarnas inre kantmått 25x30 centimeter. Ingångshålens diameter 15 centimeter. Taklutning 15 grader.
Rensning av holkarna får ske genom ingångshålet.

Ytbehandlingen är gjord med en pigmenterad träolja av hög kvalitet.

Nu återstår att fylla på med spån så att det finns lite material att ”boa in sig” i. Och så naturligtvis att utse lämpliga träd för uppsättning.


Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2010/05/foten-i-algskit-och-goken-han-gol.html
https://sunebroman.blogspot.com/2011/05/forsommardag.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/holkrenovering.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/inflyttningsklart.html

16 juli 2024:
https://sunebroman.blogspot.com/2024/07/lillstugans-holkverkstad.html

Lillstugans holkverkstad

I början av 2000-talet byggde min morbror Manne två gedigna uggleholkar ämnade att sättas upp här i Skog. Efter några år hade de gjort sitt. Bakstyckena hade murknat och holkarna föll till marken. Först den ena. Sen den andra.

Under hösten 2020 restaurerade jag den ena. Den var till stora delar i hyfsat skick. Det räckte att byta bakstycket, bottnen och ytterligare ett par brädor. Och så fick den lite målarfärg. Sedan oktober 2020 sitter den nu på sin ursprungliga plats i en ek uppe i Intagskullen.
Genom åren har den varit hem för både knipor, ekorrar och kattugglor.

Den andra ”Manne-holken” var utom räddning. Plåttaket hade rostat sönder. Bakstycket var i stort sett helt borta. Resterna av det som en gång varit en prima holk blev stående under tak i ett par år. Min tanke har under tiden varit att använda den som mall för att göra en kopia.

I går och idag gick startskottet för det projektet. Jakob och jag plockade fram några brädor av rätt dimension. Måttade, sågade och skruvade. Vi förberedde material till tre stycken. En är färdig, nästa är på gång, den tredje väntar på sin tur.

Ett bra projekt under regniga dagar. Med välbehövlig vila från lie och räfsa.

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2010/05/foten-i-algskit-och-goken-han-gol.html
https://sunebroman.blogspot.com/2011/05/forsommardag.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/holkrenovering.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/inflyttningsklart.html

Inflyttningsklart

Äntligen sitter uggleholken uppe igen! Det var lite trixigt att få den på plats men jag lyckades lösa det på ett säkert och ganska smidigt sätt. Det första jag fick göra var att röja upp kring eken. Björkslyet stod tätt i inflygningsriktningen. Och en gran har smugit sig upp längs ekstammen. Den måste jag skyndsamt ta ner. Eken mår inte bra av att ha den som granne. Just i stunden fick det dock räcka med att kvista ett stycke.

Själva uppsättandet gick till så att jag hängde en lastrem kring stammen i höjd med holkens tänkta placering. På väg upp använde jag stegen som ”räls” och lät holken ta ett steg i taget. Spärrade den med en pinne under bottnen... steg för steg. Trädde sedan in holken innanför remmen, spände och säkrade den. Taket blev som spärrskydd mot fall. Till slut stod den på översta steget. Därefter lyfte jag ut stegen så att holkens botten stod på översta steget. Kunde sedan använda stegen för att knuffa upp den sista biten till önskat läge. Spikade fast längst upp. Drog ned stegen och spikade nertill.
Efter den proceduren var det dags för heminredning. Fyllningen till i bottnen – själva madrassen – hämtade jag i vedskjulet. Det fick bli några liter ”stickebacke”...

Skall bli spännande att se vem som blir första bosättare... Jag hoppas på ugglor!

Holkrenovering

Något av 2000-talets första år, tror till och med att det var 2001, byggde min morbror Manne två stora fina uggleholkar. Manne var född och uppvuxen i Skog. När vi talade om naturen här erinrade han sig minnet av kattugglorna som häckade i de gamla hamlingsträden uppe i Intagskullen. Han sporde om de fortfarande fanns kvar. Nog hade jag hört ugglor i grannskapet på kvällarna men antog att avsaknaden av dugliga hålträd hindrade dom från att häcka. Några veckor efter varseblivandet ringde Manne och sa, att nu fanns det två uggleholkar klara för avhämtning.
Det var rejäla holkar med generösa utrymmen. Djupet från hålets underkant 40 centimeter. Bottnens inre kantmått 25 centimeter och ingångshålet 15 centimeter i diameter. Och yttertak av plåt.
Den ena holken sitter fortfarande uppe. Men den har inte haft någon inneboende som jag kunnat konstatera. Med tanke på det är det nog hög tid att helt sonika flytta den till annan plats.
Den andra däremot hade under de första åren många inneboende. Där häckade ugglor. Där häckade knipa. Och där bodde ekorrar.
För några år sedan trillade dock holken ner. Bakstycket var rötskadats där spikarna satt. I fallet gick holken isär i två bitar.
Jag tog hand om den. Ställde in den i Lillstugan. Där den blev stående. I flera år faktiskt. Projektet har funnits på ”att-göra-listan” under lång tid men inte blivit genomfört. Inte förrän nu. Idag!
Inte helt osökt, för det verkar kunna bli ett uggleår. Gott om möss sägs det. Och om jag lyssnat tillräckligt noga har jag nog förstått att ugglornas klä-vitt och hoande ger ett bestämt uttryck för akut lägenhetsbrist.
Nu har den gamla holken fått en del nytt virke. Sammanfogningen har förstärkts. Ventilationshål borrade i bottnen. Den förrädiska sprickan, eller skarven, mitt i hålet har eliminerats. Det finns risk att sprickor av det slaget blir en dödsfälla. Fåglar kan fastna med fötterna och bli hängade hjälplösa.
De gamla bräderna hade en vacker patina men träet kändes torrt och sprött. Efter övervägande målade jag med Falu rödfärg. Vilken holken, med ett tacksamt ”slurp” tog emot. Även det rostiga taket fick en strykning. Med engelskt röd linoljefärg. När linoljan har torkat är det dags att fylla med några liter spån och sedan sätta upp den på sin ursprungliga plats.
I mitten av november är det tio år sedan morbror Manne lämnade jordelivet. Då håller jag kombinerad holkuppsättnings-ceremoni och minnesstund på höjden i Intaget…

Relaterade länkar ur holkens historia

Maj 2010: https://sunebroman.blogspot.com/2010/05/foten-i-algskit-och-goken-han-gol.html 

Maj 2011: https://sunebroman.blogspot.com/2011/05/forsommardag.html

Mellan hägg och syrén

Nyfikna kattuggleungar.


Ett bo och en fink. Bofink.


Ett träd. Ett pip. En lärka. Trädpiplärka i stora linden.


Liljekonvalj.

Idag är det mellan hägg och syrén. Ett litet tag till är det det. Har känt mej matt och trött idag. Sov länge och har liksom inte alls vaknat. Har vandrat runt här i mina ängar och försökt att bara vara. Liljekonvaljerna blommar nu som allra finast. Några klockor på stänglarna har slagit ut. Några är fortfarande i knopp. De doftar starkt.
Igår hörde jag kattugglorna varna och locka. Gick och kollade mina två uggleholkar som morbror Manne snickrade för några år sedan. Morbror är död nu, men i holkarna är det liv! De har varit välbelagda. Båda har haft häckande ugglor förut. Och det har bott både knipor och ekorrar (jfr vinjetten här på bloggen) i den ena. I år blev det ugglor!
– Dä du Manne! Dä ble' allt bra löckat!
Det är mycket fågelsång fortfarande. Trädpiplärkan utför sin sångflykt och landar i lövverket i en av de stora lindarna. När jag försöker få syn på den upptäcker jag också ett bofinbo i en klyka, långt ute på en gren. Boet smälter väl in bland grenarna. Byggt av gräs och mossa. Dekorerat med lavar. Honan ligger där och ruvar. Gungande i vinden. Trygg i sin lilla korg.
Ja, det händer så mycket i naturen nu. Ladusvalorna har flyttat in i ladan i år också! Vilket är en stor glädje för mig. Det blir liksom mindre öde på gården när fåglarna finns där. Och det finns så mycket att följa och uppleva. Det är bara att försöka ta det lugnt. Sitta still och lyssna och iaktta.
– Det är ett tips alltså! Lika mycket till mej själv som till dej.
– Sitt still! Ta in!

Foten i älgskit och göken han gol

Jag var inne i naturen idag. Det ble lite goare i lufta nu i ettermedda. Och efter att ha legat till sängs ett par dagar var det dags att prova krafterna. Det gick skapligt. Sakta. Fast ingen nackdel att ta det lugnt. Då hinner man både se och höra.

Jag konstaterade att nässlorna växer fint. Hög tid att plocka och njuta en soppa. Och mycket fågel i farten nu när tempen stigit litegrann. En ringduva spelflög över sitt revir och det smällde som pistolskott när den slog ihop med vingarna. Gulsparven räknade till sjuuuu...

Talrika lövsångare rullade sina mjuka drillar över skogen och gärdsmygarna smattrade på för fullt. Säkert hade de upptäckt, långt före mig, att göken snokade efter fosterföräldrar till sin första unge...

Jo, göken han gol. Det var en gök med lite talfel. Den sa inte ko-ko helt rent den sa ko-kuo. Eller nåt i den stilen. Samtidigt som jag hörde göken stod jag med ena foten i en hög med älgskit och, i detsamma, framför min telelins satt två ekorrar som nu hyrt in sig i en av mina uggelholkar.

I förrförra veckan var det en knipa som for ut ur den holken när jag kom. Men nu har jag sett ekorrarna ett par gånger så de har nog fått ett andrahandskontrakt eller tredje... för ugglorna verkar inte alls bry sig om att häcka i år.