Holkrenovering

Något av 2000-talets första år, tror till och med att det var 2001, byggde min morbror Manne två stora fina uggleholkar. Manne var född och uppvuxen i Skog. När vi talade om naturen här erinrade han sig minnet av kattugglorna som häckade i de gamla hamlingsträden uppe i Intagskullen. Han sporde om de fortfarande fanns kvar. Nog hade jag hört ugglor i grannskapet på kvällarna men antog att avsaknaden av dugliga hålträd hindrade dom från att häcka. Några veckor efter varseblivandet ringde Manne och sa, att nu fanns det två uggleholkar klara för avhämtning.
Det var rejäla holkar med generösa utrymmen. Djupet från hålets underkant 40 centimeter. Bottnens inre kantmått 25 centimeter och ingångshålet 15 centimeter i diameter. Och yttertak av plåt.
Den ena holken sitter fortfarande uppe. Men den har inte haft någon inneboende som jag kunnat konstatera. Med tanke på det är det nog hög tid att helt sonika flytta den till annan plats.
Den andra däremot hade under de första åren många inneboende. Där häckade ugglor. Där häckade knipa. Och där bodde ekorrar.
För några år sedan trillade dock holken ner. Bakstycket var rötskadats där spikarna satt. I fallet gick holken isär i två bitar.
Jag tog hand om den. Ställde in den i Lillstugan. Där den blev stående. I flera år faktiskt. Projektet har funnits på ”att-göra-listan” under lång tid men inte blivit genomfört. Inte förrän nu. Idag!
Inte helt osökt, för det verkar kunna bli ett uggleår. Gott om möss sägs det. Och om jag lyssnat tillräckligt noga har jag nog förstått att ugglornas klä-vitt och hoande ger ett bestämt uttryck för akut lägenhetsbrist.
Nu har den gamla holken fått en del nytt virke. Sammanfogningen har förstärkts. Ventilationshål borrade i bottnen. Den förrädiska sprickan, eller skarven, mitt i hålet har eliminerats. Det finns risk att sprickor av det slaget blir en dödsfälla. Fåglar kan fastna med fötterna och bli hängade hjälplösa.
De gamla bräderna hade en vacker patina men träet kändes torrt och sprött. Efter övervägande målade jag med Falu rödfärg. Vilken holken, med ett tacksamt ”slurp” tog emot. Även det rostiga taket fick en strykning. Med engelskt röd linoljefärg. När linoljan har torkat är det dags att fylla med några liter spån och sedan sätta upp den på sin ursprungliga plats.
I mitten av november är det tio år sedan morbror Manne lämnade jordelivet. Då håller jag kombinerad holkuppsättnings-ceremoni och minnesstund på höjden i Intaget…

Relaterade länkar ur holkens historia

Maj 2010: https://sunebroman.blogspot.com/2010/05/foten-i-algskit-och-goken-han-gol.html 

Maj 2011: https://sunebroman.blogspot.com/2011/05/forsommardag.html