Nyfikna kattuggleungar.
Ett bo och en fink. Bofink.
Ett träd. Ett pip. En lärka. Trädpiplärka i stora linden.
Liljekonvalj.
Idag är det mellan hägg och syrén. Ett litet tag till är det det. Har känt mej matt och trött idag. Sov länge och har liksom inte alls vaknat. Har vandrat runt här i mina ängar och försökt att bara vara. Liljekonvaljerna blommar nu som allra finast. Några klockor på stänglarna har slagit ut. Några är fortfarande i knopp. De doftar starkt.
Igår hörde jag kattugglorna varna och locka. Gick och kollade mina två uggleholkar som morbror Manne snickrade för några år sedan. Morbror är död nu, men i holkarna är det liv! De har varit välbelagda. Båda har haft häckande ugglor förut. Och det har bott både knipor och ekorrar (jfr vinjetten här på bloggen) i den ena. I år blev det ugglor!
– Dä du Manne! Dä ble' allt bra löckat!
Det är mycket fågelsång fortfarande. Trädpiplärkan utför sin sångflykt och landar i lövverket i en av de stora lindarna. När jag försöker få syn på den upptäcker jag också ett bofinbo i en klyka, långt ute på en gren. Boet smälter väl in bland grenarna. Byggt av gräs och mossa. Dekorerat med lavar. Honan ligger där och ruvar. Gungande i vinden. Trygg i sin lilla korg.
Ja, det händer så mycket i naturen nu. Ladusvalorna har flyttat in i ladan i år också! Vilket är en stor glädje för mig. Det blir liksom mindre öde på gården när fåglarna finns där. Och det finns så mycket att följa och uppleva. Det är bara att försöka ta det lugnt. Sitta still och lyssna och iaktta.
– Det är ett tips alltså! Lika mycket till mej själv som till dej.
– Sitt still! Ta in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar