Lördagkvällens estradör

Igår kväll, just vid solnedgången, spelade en sparvuggla uppe i Intagskullen. Ett mycket glädjande budskap. Det är många år sedan jag hörde sparvuggla här. Senaste observationen var i oktober 2018 då en sparvuggla dunsade emot en ruta i köksfönstret. Men då var det höst. Nu är det vår och det ger hopp om att kanske till och med få en häckning i någon av de holkar som jag satt upp just för sparvuggla. Dessa holkar gillas också av ekorre, men jag hoppas att någon skall vara ledig.
Denna kväll gick jag åter upp till Intaget. För att kolla om den lilla ugglan också i kväll skulle sända ut sin ”tidssignal”.
Det blev inget sparvugglespel. Det blev mera av ”koltrastarnas kväll”. Med en trast i varje väderstreck som avlöste varander i växelsång. När jag senare vände hem hade kylan lagt sig över nejden. Trots kyla och skymning lät en trädkrypare höra sin sirliga lilla melodislinga högt uppe i en av de stora ekarna. Kall men fin marskväll...