Fjolårsgräset i lågor

Röja och lunta

Uppvärmning

I morse var det tio minusgrader och lite snö hade fallit under natten. Framåt lunchtid hade snön försvunnit i sydsluttningarna. Vid 14-tiden kunde jag köra ett uppvärmningpass med räfsan.

Lite längre fram på eftermiddagen var det till och med så torrt i backen att det gick att bränna ett område med fjolårsgräs och vinterståndare av ängsvädd.
Det var ett litet område som blommade väldigt fint under sensommaren och som då fick blomma ut. Den mossa som fläckvis fanns försvann också i krattningen efter att det brunnit över. Resultatet blev utmärkt.

Det känns bra att ha kommit igång med årets löv-maraton. Och belöningen för ett hårt arbetspass blev en fin kväll där i sluttningen. Koltrasten tränade revirsång. Staren som kom i går hade också sjungit upp sig och spelade några takter ur sin repertoar. I bakgrunden porlade bäcken muntert samtidigt som röken gav nejden en vårlig bouquet…

Gräsbränning i Källarrenen

Idag tog jag ledigt från röjningen. Med tiden hade det uppstått ett ansenligt behov av inre tjänst. Som att städa. Tvätta. Ja, sådant som tenderar att bli eftersatt när annat, mer stimulerande, tillåts gå före.
Samtidigt är det behövligt med lekamlig återhämtning. Räfsan är ett bra träningsredskap för överkroppen, men efter några dagar infinner sig en påtaglig ömhet i musklerna jämte stelhet i nacke och rygg.
Framåt eftermiddagen fick jag dock för mig att gå ut och känna på det lurviga fjolårsgräset i källarrenen. Kunde det måhända vara så torrt att det skull gå att bränna hela backen?
Jo, då… det kändes absolut genomförbart! Trots att det kommit lite snö under natten och att det bara varit ett par grader och nordostlig vind hade det torkat upp. Källarbacken ligger i sydvästsluttning. Där hade varit vindstilla och solen hade legat på hela dagen. När jag stack ner handen i gräset kändes det alldeles ljummet.
Jag satte min plan i verket. Fyllde vattenkannorna några gånger och vattnade rikligt kring den tänkta brandytan och tände på. Sedan skötte allt sig helt självt. Det var bara att följa eldens framryckning genom fjolårsgräs och vinterståndare av johannesört.
Senare på kvällen gick jag en sväng uppåt skogen. Kanske skulle jag få höra vårens första morkulla dra över Intagskullen. Det blev ingen morkulla. Men minst lika trevligt var att få höra vårens första stare. Blygt och återhållsamt levererade han några välbekanta visslingar. Någonstans uppe i den högsta almen satt han. Först kunde jag inte få syn på honom. Men strax lämnade han sin höga position och flög raka vägen in i holken på samma träd.
Den isiga kvällsvinden till trots… sinnena signalerade tydligt att det är vår i luften. Himlens speciella rodnad… koltrastens gnolande upp i brynet… starens återkomst… allt detta pekar ut vårens riktning. Och imorgon är det vårdagjämningen...

Rökiga episoder

I mitten av förra veckan förutspådde jag att det skulle bli en hel del rök och eld här på bloggen en tid framöver. För att ingen skall bli besviken... och framförallt för dig som tog dessa utfästelser som ett löfte bränner jag nu på med ett par bonusvyer. Överblickande dagens mest rökiga episoder. Den ena bilden är från området mellan Madåkern och bäcken. Det är en liten remsa i en brant slänt som blivit satt lite på undantag. Jag har bara röjt den en gång sedan 2000. Området är skuggigt och under den gigantiska eken är undervegetationen sparsam. Lite tidiga vitsippor kommer det trots allt bli nu efter att jag tagit bort en del av grovförnan. Jag såg sipporna ligga på lur där under täcket. Under eken finns också några små hagtornsbuskar som jag är rädd om. De blommar tidigt med vita blommor på bar kvist. Vackert!
Den andra bilden är från Ladugårdsåkern. Ett område mitt i åkern är ganska stenbundet. Medvetet har jag sparat det området som en refugie för fri utveckling. Och som en skyddad zon för flyende fjärilar, svärmare och andra insekter mitt under den pågående slåttern. Här sågs förra året bland annat flera exemplar av den sexfläckade bastadsvärmaren.
Idag var förhållandena optimala för att bränna av allt gammalt fjolårsgräs. Det blev ett litet skådespel då lågorna sakta vandrade genom det torra gräset. Svagt sprakanade. Efterlämnande endast ett mjukt svart stoft. Just när solen nuddade trädtopparna i horisonten föll några livliga toner från en högt uppflugen dubbeltrast. Över det rökiga landskapet trillade trasten tröst ur sitt bröst... nu i kväll är det mera vår än igår...

Eld och solanum

Idag har jag lagt potatis till förgroning. Kände att det var dags för knölarna att öppna sina ögon och vakna till liv ur vinterslummern. Det är bäst att få fram dom i ljuset i tid innan det växer ut långa vita ålar. Nu förväntar jag mig små tåliga groddar som gör att det går fint att sätta. Och som gör att plantorna kommer igång att växa så fort sättpotatisen kommit jorden.
Har provat att lunta lite gräs också. Det blir några fläckar varje år som inte efterbetas. Och med tiden blir de här ytorna ganska tuviga och toviga. Då är det en bra metoden att bränna hela rasket. Gräs, löv och mossa i ett och samma moment. Idag var jag dock lite sent ute. Temperaturen sjönk hastigt under seneftermiddagen och det blev inte någon riktig fjutt på elden. Det blir att avvakta till ett nytt tillfälle... med bättre värme i luften...