Eld och solanum

Idag har jag lagt potatis till förgroning. Kände att det var dags för knölarna att öppna sina ögon och vakna till liv ur vinterslummern. Det är bäst att få fram dom i ljuset i tid innan det växer ut långa vita ålar. Nu förväntar jag mig små tåliga groddar som gör att det går fint att sätta. Och som gör att plantorna kommer igång att växa så fort sättpotatisen kommit jorden.
Har provat att lunta lite gräs också. Det blir några fläckar varje år som inte efterbetas. Och med tiden blir de här ytorna ganska tuviga och toviga. Då är det en bra metoden att bränna hela rasket. Gräs, löv och mossa i ett och samma moment. Idag var jag dock lite sent ute. Temperaturen sjönk hastigt under seneftermiddagen och det blev inte någon riktig fjutt på elden. Det blir att avvakta till ett nytt tillfälle... med bättre värme i luften...