Isfilter och veckoslutsmarkör

Igår täcktes hela sjön av nyis efter en kall natt mellan onsdag och torsdag. Idag var isen borta. Sydvästvinden hade brutit upp den millimetertunna skorpan i tiotusentals skärvor. Hela isen låg packad i drivor inne vid land. Jag kunde inte låta bli att plocka lite bland de tunna isfragmenten. Lyssnade på klangen. Höll upp en skärva mot himlen. Den såg ut som antikt fönsterglas. Munblåst. Varierande tjocklek, buckligt och med små blåsor. Genom isfönstret ändrade hela nejden karaktär. Jag höll det frusna vattnet horisontellt framför mig och svepte längs horisonten. Höjde och sänkte. Lät rörelsen bölja över landskapet. Hela världen transformerades på ett fängslande sätt. Maneret skapade unika och drömska bilder. Måleriska. Oförutsägbara. Provade att använda den tunna isskivan som ett kamerafilter. Och kunde genom att röra den i olika riktningar skapa oändliga variationer på temat ”Kallbadhuset”.

Målet denna eftermiddag var, som vanligt på fredagar, att bevista bastun. Bada kallt. Träffa mina glada vänner fredagsbadarna. Att bada just på fredagar är den ultimata veckoslutsmarkören. Det är skönt att ha en sådan markör. Som talar om när vardagsveckan är slut. Idag var badtemperaturen 1,5 grader. Den stiger med någon tiondels grad varje vecka. Den solfattiga vintern har gjort att alla längtar efter ljuset. Och idag fick vi som satt på badhusbänken i västerläge en rejäl dos av den efterlängtade solen. Trots att vi fortfarande är kvar i den första veckan i mars kändes det hur strålarna värmde. När vi trängdes där på bänken mindes vi också en nära nog exakt likadan fredag för två år sedan. 2013. Då satt vi i gassande sol den 8 mars och njöt på samma sätt. Historien upprepar sig...