Utkört

Nu är alla vindfällen utkörda ur skogen! Och jag ligger utkörd på soffan. Dagens fyspass var det hårdaste på väldigt länge. Att dra winchwire och guida stockar fram till traktorn i besvärlig terräng blev mera krävande än jag vågat föreställa mig. Dessutom en hel del motorsågsfix under tiden. Mycket ryggkrök och knäna böj. Och mera svett än fyra kvartar i bastun.
Sju timmar tog det för Alfred och mig att wincha, lasta och köra ut allt vindfällt virke från den södra delen av skogen.
Det blev några lass men nu är uppdraget slutfört. Min fromma förhoppning är att få uppleva en torr höst, frusen vinter och ett stormfritt år. Då får skogen en välbehövlig chans att stabilisera sig efter all blåst och blöta.
I skrivandets stund känner jag mig skönt dåsig. Värkande rygg. Mör i hela kroppen. Ögonlocken halvöppna. Men det är lätt att ta emot lite krämpor när man vet varför de flyttat in i kroppshyddan. Det är till och med en viss njutning i kombinationen att ha ont i kroppen och att vara vara nöjd. Nu dröjer det inte länge förrän nattskiftet tar vid. Men då drar jag timmerstockar i horisontalläge med örat på kudden...