En bubbla på nätet

I går tangerade jag antalet inlägg här på bloggen från förra året. Etthundrasjuttiofem inlägg gjorde jag totalt under tjugohundratolv. Nu tjugohundratretton har jag bloggat varje dag sedan den första januari. Och det blir alltså, med dagens inlägg, etthundarsjuttiosex. Innan ens året är halvgånget. Jag är lite  stolt över att ha fixat ett inlägg varje dag. De kanske inte tillfört så där himla mycket till förbättring av världen. Och inte heller som någon grovföda för själen. Och den ambitionen har jag inte haft. Men för mig själv har bloggen haft en viktig funktion. Jag har alltid kameran med mig. Och den har mer och mer blivit som ett tredje öga hos mig. Den hjälper mig att se. Och den tränar min förmåga att upptäcka. Att uppleva att jag är intuitiv. Att fotogragera något genom att känna... men inte se... bara ana att där finns något... en upplevelse... en sinnets retning.
Vad skall då bloggen egentligen vara till för. Frågan är berättigad. Och jag vet inte om jag har något riktigt bra svar. Men i grunden är det så att jag alltid har gillat att fotografera och publicera. Visa bilder. Och kanske också förmedla något intryck eller en upplevelse i text. Skulle kunna göra det för mig själv. Enbart lägga texter och bilder i en mapp på datorn och som jag kunde skriva ”kastas” på... för att de efterkommande inte skall behöva ta ställning till hur de skall förfara.
Men trots allt, det är en större utmaning att publicera. Det kräver lite mer av mig när jag vet att det kanske läses. Det finns en inneboende magi i den vetskapen. Stunden på kvällen när jag gör mitt val av vad jag skall visa, har blivit en viktig stund... som en liten kvällsandakt nästan... jag sitter där och umgås med mina intryck... och försöker fånga dagen...
Idag har jag varit hos Ebba och firat hennes fyraårsdag. Hon blåste bubblor som for ut i vinden... skimrande bubblor som irrade runt och sedan sprack... Lite så är det också med inläggen på bloggen... det är just det pågående inlägget som är det som är spännande... just när jag väljer bilden och plitar min lilla text... just i skapelsens ögonblick... Det som att doppa ringen i såpan, lyfta den till munnen och blåsa ut... det skimrar till lite grand... en fägnad för sinnena ett par sekunder... och sedan poff...